Våga skaffa en tredje???
Ögonen tåras av känslor när jag läser ditt inlägg, längtan efter barn är det vackraste som finns och samtidigt förstår jag din oro...
Mina 3 barn är alla födda prematurt, utan direkt "orsak" mer än förtidiga kraftiga sammandragningar. Första flickan föddes i v33, akutsnitt, kaotiskt men underbart. Hade sd under graviditeten men tänkte att det hör väl till...=) Med tvinsen kollades jag upp regelbundet, hade grymma sd, som inte påverkade tappen destomer, men var så kraftiga och regelbundna att jag fick ligga på sjukhus i sängläge från v28-35... fick bricanyl, kortison, rubbet och låg och hoppades... vi lyckades hålla inne dem till v35, men när de väl bestämt sig så startar förlossningen helt enkelt, medicinerna biter inte så länge, man blir ressistent. Doktorerna var dessutom lite oense om det lönar sig ngt till att ligga ner eller leva "vanligt", det är inte helt riskfritt att ligga ner och stilla som gravid heller, risk för blodpropp mm. Men-men, jag vilade och hade ju lite mindre sd vid vila, som skonade tappen lite, antar jag. Till saken... doktorerna var eniga om att jag troligtvis helt enkelt hör till kvinnor om föder sina barn före v37... rent biologiskt...
Visst, jag skulle gärna gärna ha ett barn till, men jag undrar... jag vet inte om jag vågar helt enkelt. Men det är inte helt uteslutet heller =) Älskar barn!!! De är det bästa som finns!! Lycka till med hur ni än gör, ta inget för givet, men ha i beredskap att det kan bli kämpigt. Att ligga på sjukhus som mamma till småbarn är det kämpigaste som finns för hela familjen och föds bebisarna ändå prematurt så fortsätter ev sjukhusvistelsen ytterligare. Vi klarade oss med ca 13v totalt och det gick bra... Men lika gärna kan du ju gå tiden ut!!!