Förlossningsskräck..

jag har en berätelse i min blogg här på fl.. älskade min förlossning och jag tyckte den var det bästa man kunde få fast det vart klipp sugklocka men skulle aldrig ändra på det som hände!! är posetiv men som sagt sugklocka mm :)

Du kan läsa min berättelse i min blogg om du vill, jag upplevde den som super!

Jag hade en ganska så lätt förlossning. Vaknade runt halv två på natten av att det stramade och värkte i nedre delen av magen. Jag hade 6 dagar kvar till BF och trodde det var väl lite förvärkar, hade inte haft några såna tidigare så jag visste inte hur det skulle kännas. Så jag gick upp, tog två alvedon och försökte sova lite till. Men det gick inte så bra, det gjorde inte direkt ont, utan var mest irriterande eftersom magen blev ganska hård. =)

Så jag gick och la mig i badet (I love badkar) i kanske en timme mitt i natten...Värkarna gick inte över, utan tvärtom verkade bli starkare, så jag bestämde mig för att väcka upp min sambo. Han stirrade på mig och begrep direkt att det var på G, eftersom jag skulle aldrig få för mig att vara vaken före honom i vanliga fall. =)

Han gjorde sig i ordning och var på väg på jobbet, men då brast det för mig och jag började typ störtgrina, och i stort sett tiggde och bad att han skulle stanna hemma med mig. Låter lite löjligt i efterhand, och han tyckte nog jag var konstig. Jag tror att alla går igenom en fas när man blir väldigt rädd inför vad som komma skall, iaf med första barnet.

Nåväl, jag försökte klocka mina värkar, men det var ganska svårt. Dom var väldigt oregelbundna. Mellan 5-10 minuter emellan. Så jag låg mest och tittade på TV, eller i badkaret, eller med värmekudden. Varje gång jag fick en värk var jag tvungen att gå på toa (nr2 ) Kroppen skötte lavemanget själv så att säga...hehe

En av de X-antal gångerna jag sprang på toa kom det lite blod på pappret, då ringde jag till förlossningen och frågade vad det kunde vara, hon sa att det förmodligen var en teckenblödning och jag skulle komma in när jag kände för det. Jag sa: då kanske vi ses ikväll då. Jag hade räknat med att det skulle ta mycket längre tid.

Kl. 11 kom svärmor förbi med den största godispåsen jag sett tror jag. Vi hade ju inte hunnit handla inför förlossningen. Sen så skulle jag försöka få i mig något att äta, men då fick jag en värk samtidigt som jag stod och rörde nyponsoppa, och då kände jag...nä, nu vill jag åka in. Så in for vi, vi bor bara 10 minuter från BB. Väl inne fick jag ta en CTG-kurva och dom kände efter hur mycket öppen jag var. 7cm!! Skönt tänkte jag, samtidigt som jag blev lite rädd för att det gått så fort och att det inte var så länge kvar.

Jag satte mig på en sån här stor boll och gungade fram och tillbaka. Låtsades andas lite lustgas mest för att ha nånting att göra. =) Hade 20% lustgas och 80% syre. Tyvärr hände det inte så mycket mer, så runt 14 tiden bestämde dom sig för att tå hål på hinnorna, plask sa det och jag skrattade typ hysteriskt ..hehe

Nu hände det lite mer, och jag vart lite illamående när barnet passerade spinaeknölarna. Jag med kräkfobi á la jättestor var rädd för att behöva kräkas, och tyvärr så gjorde jag det en gång också, men det var inte så farligt. Det är värre när man är sjuk. =)

Sen mådde jag mycket mycket bättre, och helt plötsligt kom det en jättekonstig värk, den gjorde inte ont, men var så kraftig och tryckande. Jag lyckades väsa fram: tryck på knappen för nu vill ungen ut Sambon tryckte på hjälp-knappen och in kom en barnmorska som vägrade tro på att det redan var dags, så hon kände efter och sen sa hon, ojdå...det gick fort, du är öppen 10 cm och kan börja krysta. Tack gode gud för det! =)

Från själva krystningen minns jag inte så mycket, det gjorde inte så ont, men var ganska obehagligt tycker jag. Efter någon timme, fick dom lägga bedövning där nere, och göra et litet klipp. Efter två krystningar kändes det som om nån drog fram en slemmig gädda och upp på bröstet fick jag en skrikande liten kille, det första han gjorde var att kissa på mig Sååå söt.

Sen fick dom sy ihop mig lite grann, jag hade då inte ens känt att jag spruckit eller att dom klippt. I love bedövning. Men annars så tog jag ingen bedövning förutom den lilla lustgasen då. Summa sumarum, det var skithäftigt och inget jag skulle vilja missa för allt i världen!

Jag födde mitt första barn för snart ett år sedan. Förlossningen startade klockan 4 på morgonen av att vattnet gick, klockan 8.30 åkte vi in till sjukhuset och klockan 13.30 föddes vår dotter!

Min förlossning gick ganska snabbt för att vara första och tack vare att det gick såpass fort så kände jag aldrig att jag behövde någon smärtlindring. Visst gjorde det ont, men jag tänkte hela tiden att "ja det gör ont, men det gör inte så ont att jag inte står ut". Och att det gör ont är ju normalt och inget "farligt".

Jag hade en enkel och helt normal förlossning, visst sprack jag lite och fick sy några stygn efteråt, men det kändes ju inte ens

Jag tyckte förlossningen var en enorm upplevelse, en positiv upplevelse!

Lycka till och hoppas det går bra för dig! Försök att inte vara rädd och tänk på att det är oftast skräck historierna man hör och inte alla de som har fina och enkla förlossningar, för dom kan faktiskt vara så också!

Min dotter föddes 5 dagar före BF

Åh tack va glad jag blir, nu känns det faktist mycket bättre.
Trodde inget kunde ändra på det
Tack :)

Hade en kanon förlossning!
Den 10 januari kl 17 gick vattnet.
Dagen efter den 11 januari kl 14 startade värkarna.
Ringde förlossningen kl 17:30. De sa att vi fick komma in men skulle vara beredda på att få åka hem igen.
(Tog 40 min att åka till förslossingnen).
Var inne på förlossningen kl 18:45.
Kl 19, helt öppen och kl 20 är min son född.

Så 6 timmar från första värken till sonen var ute.
Klarade mig bra på enbart lustgas (hade den i ca en halvtimme). Krystade ut sonen utan bedövning och det gick jätte bra!

Det som var jätteskönt var att när jag krystade så pressade barnmorskan en varm fuktig handduk mot mellangården.

Ett stygn fick de sy. Men jag kände aldrig att jag sprack.

Längtar tills förlossningen i April då jag ska bli mamma igen! (och ja, min kille tycker att jag är helt knäpp som längtar tills förlossningen :) )

Jag hade en fin förlossning med mitt första barn. Visst gjorde det ont, men jag hade föreställt mig...ja, döden (eller i alla fall smärta i dödsångestspektrat).

Jag hade en skolboksförlossning. Vattnet gick 01.00 (v.37+2) med värkar som startade direkt efter det. Var hemma så länge jag bara orkade. Kändes som mensvärk som kom oftare och starkare. Skrevs in på förlossningen 07.30. Var då öppen 7 cm.

Värkarbetet tills jag var helt öppen pågick tills klockan var 11.50. Klarade mig på bara lustgas, men var beredd på att ta allt (utom sterila kvaddlar). Hade innan helst sett att jag kunde vara helt nersövd, men det är svårt att föda barn då . Upptäckte ganska snart att det inte blev värre och att smärtan, även om den var kraftig, absolut var något jag kunde hantera. Skrek som en blå i lustgasmasken, men det var mer pga den enorma KRAFT som man inte kan beskriva eller förstå innan, än av direkt smärta.

Krystade i 30 minuter, sedan tittade han ut klockan 12.20. Sprack ingenting. En alldeles lagom lång förlossning med andra ord där kroppen hunnit med att anpassa sig. Precis när huvudet var i öppningen så gjorde det verkligen ont, men det gick ju över fort.

Efter förlossningen förstod jag dem som pratat om "positiv smärta". Jag kunde innan inte för mitt liv förstå vad som kunde vara minsta positivt. Efter förlossningen försod jag. Smärtan skrämde mig inte, den kom långsamt och överraskade mig inte, och jag märkte att jag faktiskt kunde hantera den.

Väntar mitt andra barn nu....och visst lite läskigt känns det allt, men samtidigt minns jag hur oerhört häftigt jag tyckte det var sist. Det är en urhäftig upplevelse att föda barn.

Har du varit på aurorasamtal eller liknande? Profylaxandning brukar många också tycka är en bra förberedelse.

Jag vet inte vad som kännetecknar en lätt förlossning! Men jag har väldigt positiva minnen från min. Mina värkar gjorde inte alls särskilt ont förrän jag var öppen drygt 6-7 cm. Då tog jag EDA vilket underlättade enormt. Jag tyckte allt var busenkelt och jag var klar i huvudet hela tiden. De sista krystvärkarna var jobbigast men sen vips var hon ute och smärtan var som bortblåst! Var förstfäderska och det tog ganska exakt 6 tim från att jag kom in.

Ska nog gå på möten och prata lite också. Men det är så skönt att läsa det här, för oftast hör man bara åhh jag ville döö... och då känns snitt närmare ;)
Men inte längre..

Jag vaknade mitt i natten och skulle gå och kissa kl var då 03.20 jag han inte gå in på toaletten förens jag hade fått två värkar. jag ringde förlossningen och sa att jag kunde gå och ta ett bad. Jag tog en dusch istället och det var inte så skönt.

04.30 var vi inne på förlossningen de satte ctg, allt var bra.
05.00 Var jag öppen 8 cm. Oj vad allt går fort tänkte jag ska det verkligen gå så här fort?

När kl närmade sig 07.00 rusade det in folk i rummet mina värkar hade avtagit och barnets hjärt ljud sjönk. Jag var öppen 10 cm så de tog hål på hinnorna så vattnet gick. när kl var 07.20 började jag att krysta, läkarna ville klippa mig men jag övertygade dom om att andvända sugklockan istället. De drog i gång med sugklockan sedan var min son född. han föddes kl 07.33.
Det var en stor gosse som vägde 4170 g och var 53 cm lång. Från första värcken tills han var född tog det lite mer än 4 timmar.

Jag vaknade ca kl 24.00 och skulle gå och kissa när vattnet gick. Tog det lugt, badade och rakade benen ja, jag vet, lite konstigt men det gjorde jag. Värkarna kom i gång ca kl 02.00 men jag satt lite i badkaret och tyckte det var jätte skönt. När värkarna började bli lite intensivare och komma tätare vid ca kl. 03.00 åkte vi in och då var jag "bara" öppen 3 cm. Lilltösen är född kl 05.53 så det gick väldigt snabbt och mycket lättare än jag trodde, var också rädd innan. Hade lustgas den sista halvtimmen. Födde två veckor innan beräknad tid. Så man kan visst föda tidigare och enkelt även om man är förstagångsföderska. Lycka till!

P.S Sprack inget heller, så inga stygn behövdes

Jag skall börja med att säga att ajg också var jätte rädd för förslossnignen innan!

MEN min förlossning var underbar, så klart gjorde det ont men trodde aldrig jag skulle dö.. ha ha

Hade lättare förlossning en hon på den förlossningen filmen som vi såg på BVC..

Min förlossning tog 3 tim! Skulle kunna göra om den när som helst

Glöm inte det är positv smärta, du får något väldigt fint av det!! Du blir MAMMA