Varför är man förlossningsrädd?

Varför man är rädd? Ja, det är ju naturligtvis olika. Alla är ju inte rädda för exakt samma sak.
En del är nog rädda för smärtan, andra för att det ska hända barnet något, vissa för att få en sfinkter ruptur och så vidare.

Varför man vill ha snitt istället för vaginalt? Ja, utav samma anledning man vill ta tåget istället för att flyga, det vill säga, för att undvika det man är rädd för.

Är det svar på dina frågor?

Mja, flygrädsla kan man bota, med t ex hypnos eller medicinering eller att konfrontera det man är rädd för, eller helt enkelt bara stiga på planet o flyga iaf...

Men om man är rädd för allt det du nämnt, är inte det lite av att måla fan på väggen, alltså bara se allt negativt som KAN hända?

Jag var och är fortfarande rädd för att föda.
Man är rädd för att det ska göra för ont, man vet inte hur man ska hantera smärtan då man VET att det kommer att komma smärta.
Rädd för att det ska hända något, att något ska gå fel.
Rädd för att man ska gå sönder.

Allt sånt är naturligt att vara rädd för oavsett man är första eller andra gång föderska.

Mja, jag var inte speciellt rädd inför första, hade mer inställningen att jag tar det som det kommer istället. Men inför andra var jag mer nervös, men aldrig rädd, trots vissa komplikationer.

Har låg smärtgräns med, men tyckte jag klarade det hyffsat bra iaf.

Läste det mesta jag kom över om förlossningar, allt som kunde hända, vad för smärtlindring det finns samt lärde mig även termen änglabarn. Detta fanns i bakhuvudet, men styrde inte så att säga.

Men jag försöker ändå förstå dom med rädsla, även om det kanske går trögt för mig där...

Jag är rädd ändå sen den dagen i gymnasiet jag såg en förlossningsfilm på skolan. Rädd för den oerhörda smärtan,att jag ska göra nåt fel..och kanske lite rädd för det okända som kommer ut från mig =)

Nu är jag gravid med andra barnet!
När jag väntade första var jag inte ett dug orolig...tänkte att det blir som det blir, inget jag kan påverka med bara tanken lixom!

Den här gången är jag livrädd! kan sitta och gråta för att jag är så rädd för den blivnde förlossningen! helskumt känns det...för jag kännre mig inte speciellt rädd för smärtan...jag överlevde ju sist lixom...vet inte varför jag känenr mig så rädd nu! men, det är mycket att jag är rädd för att inte hinna in, eftersom första förlossningen gick så fort. men, sen är det bara llt runtom som känns skrämmande, att sonen ska se att jag har ont, och allt det där praktiska!
som sagt tycker jag det känns jättekonstigt att vara så rädd redan nu! jag menar...jag är i vecka 20, och fortfarande inget jag kan göra nu för att eventuellt bebis komemr i bilen eller liknande! har inte alls samma tankesätt som förra graviditeten, då man tänkte att allt ordnar sig!:)
men, det komemr det ju göra...det vet jag ju!

bakom extrem rädsla (som man inte får koll på o alltså snittas därför) ligger ofta djupa orsaker från barndom/ungdomstid som qvinnan själv inte ens är medveten om, tom så hemska saker som incest. Även händelser som har med sex o samlevnad kan ligga bakom, nånting är det oftast bakom det hela som egentligen inte hör till själva förlossningen, det ger sig i uttryck som förlosningsrädsla pga att det är nåt okänt som har med koppling till det hemska som man varit med om o man inte kan kontrollera. En stor del övervinner dock sin "normala" rädsla med hjälp av samtal med bm och/eller läkare o föder hur fint som helst nedrevägen o är JÄTTEstolta över sig själv, med all rätt - dom kommer säkert att ha en styrka i sig resten av sitt liv pga det dom klarade av trots rädslan.

ett litet tillägg - det hör TILL att ha en liten rädsla inför förlossningen, men här var det ju inte tal om den normala rädslan o oron.

Vårt psyke fungerar så... man vet att det kommer med säkerhet att göra ont...& man vet att barnet skall ut..finns liksom ingen återvändo.. allt som har med smärta att göra registreras i hjärnan...Något nytt skrämmande & främmande kommer att hända..
Därför blir man rädd...
Att man är rädd som omföderska beror oftast på tidigare upplevelser. men där finns ju även proffshjälp..ex Matilda teamet som jag själv ska gå till.
Har fött 5 barn vaginalt..den sita var fruktansvärd,,blev igångsatt & hann inte mentalt med.. kram till er alla

Jag blev förlossningsrädd efter min första förlossning pga dåliga erfarenheter av förlossningsvården och en otroligt sjabblig förlossningshandläggning.

Innan jag födde barn hade jag inte ens kommit på tanken att om något går fel så kommer bm att sopa det hela under mattan för att slippa bli anmäld till HSAN. Jag trodde att man kunde lita på personalen och att det som sker i förlossningsrummet också är det som förs till journalen.