Varför är man förlossningsrädd?

Mja, flygrädsla kan man bota, med t ex hypnos eller medicinering eller att konfrontera det man är rädd för, eller helt enkelt bara stiga på planet o flyga iaf...

Men om man är rädd för allt det du nämnt, är inte det lite av att måla fan på väggen, alltså bara se allt negativt som KAN hända?

Mja, jag var inte speciellt rädd inför första, hade mer inställningen att jag tar det som det kommer istället. Men inför andra var jag mer nervös, men aldrig rädd, trots vissa komplikationer.

Har låg smärtgräns med, men tyckte jag klarade det hyffsat bra iaf.

Läste det mesta jag kom över om förlossningar, allt som kunde hända, vad för smärtlindring det finns samt lärde mig även termen änglabarn. Detta fanns i bakhuvudet, men styrde inte så att säga.

Men jag försöker ändå förstå dom med rädsla, även om det kanske går trögt för mig där...

Jag är inte ute efter att nedvärdera någon på något sätt. Vill bara ha kunskap om saken, mest för att okunskap föder fördomar.

Fobier har jag, men de har ju uppkommit efter att man råkat ut för otäcka saker, inte innan. Eller så har någon annan påverkat en åt ett håll.

Det jag menar med kunskap på detta området är, att de få jag känner som snittats inte varit rädda, utan bekväma, de får datum för när barnet ska komma, de slipper det "jobbiga" med att gå över tiden + att de vill slippa bli glappa. Javisst, jag kunde struntat i att starta denna tråden o sen närt mina egna fördomar om varför man väljer ett snitt o baserat allt på mina vänners val.

Är glad att en del ändå delat med sig om varför, för det ökar ju förståelsen för just rädsla och snittbeslut.

En annan fråga, vad finns det för hjälp till er som är rädda? Hur blir ni bemötta av sjukvården när ni tar upp det?