MysTic PrincesS skrev 2009-01-11 22:53:04 följande:
Jag är inte ute efter att nedvärdera någon på något sätt. Vill bara ha kunskap om saken, mest för att okunskap föder fördomar. Fobier har jag, men de har ju uppkommit efter att man råkat ut för otäcka saker, inte innan. Eller så har någon annan påverkat en åt ett håll. Det jag menar med kunskap på detta området är, att de få jag känner som snittats inte varit rädda, utan bekväma, de får datum för när barnet ska komma, de slipper det "jobbiga" med att gå över tiden + att de vill slippa bli glappa. Javisst, jag kunde struntat i att starta denna tråden o sen närt mina egna fördomar om varför man väljer ett snitt o baserat allt på mina vänners val. Är glad att en del ändå delat med sig om varför, för det ökar ju förståelsen för just rädsla och snittbeslut. En annan fråga, vad finns det för hjälp till er som är rädda? Hur blir ni bemötta av sjukvården när ni tar upp det?
Många är rädda för saker utan att ha upplevt dem.
Jag var t ex jätterädd för att flyga innan jag någonsin hade flugit och det var bara för två år sen som jag flög första gången. Min rädsla för att flyga och min rädsla för vaginalförlossning har väldigt mycket gemensat, de beror väl egentligen på samma sak.
Ingen jag känner har valt snitt på grund av att de är bekväma. De har valt snitt för att de är jätterädda för att föda vaginalt.
Vilken hjälp det finns att få beror på var man bor. Min MVC skickade ingen remiss för samtal förrän runt vecka 30 och någonstans runt vecka 36 fick jag komma och prata om min rädsla. Att bearbeta en rädsla på 4 veckor är ingen lätt sak, speciellt när man faktiskt är så rädd att man egentligen hade bestämt sig för att aldrig skaffa barn men blivit oplanerat gravid.
I slutändan valde jag ändå att föda vaginalt och idag vet jag att min rädsla var välgrundad och jag vet också att jag aldrig vill uppleva det igen. Jag planerar nu att sterilisera mig för att aldrig behöva riskera att uppleva det igen.
