Är det bara jag som tycker att det känns så gammaldags att föda vaginalt? Fattar inte varför detta är så viktigt i sverige? Man ska föda vaginalt till varje pris.. I många andra länder typ italien, usa mm väljer ju fler än hälften ks..
Min bebis var inte heller fixerad innan fl utan åkte ner under öppningsfasen antar jag.. men helt sjukt att du blev tvingad att föda vaginalt om bebisen inte ens låg med huvudet ner?
Mitt första barn var sätesbjudning o det var rena rama turen att dom upptäckte det innan fl för när bm kände trodde hon att det var huvudet som hon kände neråt..men var aldrig nåt snack om att föda vaginalt när den låg fel
Imorgon ska jag till en privat gyn här..har vart hos honom tidigare och då var han väldigt bra men vettefasen hur mkt han kan om framfall.. hoppas inte att han säger att allt ser normalt ut...då vet jag inte vart jag ska vända mig..
Var ett tag sen jag var inne här..har försökt att fokusera på annat..
Vart ska man vända sig om förlossningsjournalen inte stämmer?Vet att det var någon som hade fått ändra i sin fl journal?
I juli 2008 trädde Patientdatalagen (PDL) i kraft - den innebär bland annat att:
patienten har rätt att få en notering införd i journalen om patienten anser att en uppgift i journalen är oriktig eller missvisande.
Jag fick min förlossningsjournal igår (bad att få min journal hemskickad) o den är utförligare än den jag fick med hem från BB.
Där står att det var 16 minuter med sugklocka o 6 dragningar (!) o yttre press pga hotande fosterasfyxi....så det stämmer att jag tyckte att det tog lååång tid o det var fruktansvärt...den smärtan, det trycket...jag ville bara dö.
Men det verkar som att den "nya" BM (som tog över de sista 50 min) försökte ett tag med att jag skulle krysta o upp på alla fyra osv "för att barnet behövde komma ut"...sen tillkallades läkare...CTG var onormalt o sugklocka sattes.
Men det tog ju ändå tid så då undrar jag varför kunde de inte gjort akut KS istället?
Jag var ju förlossningsrädd o de visste om det o att jag varit i samtal innan o var rädd just för att barnet skulle fastna o dö, men också livrädd för bristningar o men i form av inkontinens osv resten av livet. Därför valde jag också att kämpa på med bara lustgas, för att undvika att det skulle behövas värkstimulerande dropp o sugklocka..det var ju precis min mardröm. Men det blev ju ändå värkstimulerande.
Men jag kan inte se någonstans att de förstod att hon låg med pannan först innan. ...vissa förkortningar är svåra att tyda.
De tappade mig 2 gånger också.
6 dragningar är rätt mycket eller hur?
Läste att det inte finns en praxis i hela landet om hur många gånger o hur lång tid det får ta med sugklockan...konstigt!
Resten stämmer med hur jag kommer ihåg det, o att jag påpekade redan på BB dagarna efter att jag hade svårt att hålla urinen...det rann redan innan jag hunnit sätta mig, o var så 1 vecka efteråt innan det blev bättre. Kanske var det början på framfallet eller bara irriterat efter 2 tappningar?!
Borde de inte kolla alla kvinnor som har varit med om en komplicerad instrumentell FL några månader efteråt?! Så att man kunde få hjälp snabbare.
Det var nära att gå riktigt illa för mitt barn..."en tuff start i livet" står det...hotande fosterasfyxi...usch..o de (förlossningsrädsla samtal med BM o läkare) som försökte övertala mig att vaginala FL är bäst..inte för att jag ville det ändå, jag var ju så rädd...tänk om jag fått det KS jag ville, då hade ju allt gått bra.
Che!
Samma frågor har jag ställt till överläkare för KK samt på mödravården. Jag frågade varför screenas inte kvinnor för framfall efter förlossningen. Jag frågade också vad de hade för uppdrag och fick mycket otydligt svar just vad det gäller förlossningsskador. Jag pressade henne angående syftet med återbesök. Hon menade på att det är för tidigt att säkerställa framfall 6 veckor efter förlossning. Då frågade jag henne varför det inte finns ett återbesök till. Hon sa att barnmorskor inte är bra på framfall. ..
Jag undrade också varför i Socialstyrelsens förlossningsregister inte finns ruta för framfall. Det finns rutor bara för olika bristningar, vilket betyder, t ex att min förlossning var helt normal då jag inte brast, dock fick framfall. Ni förstår att vi hamnar på högre nivå och denna fråga måste drivas politiskt och någon måste driva den också.
Jag undrade också varför informeras inte kvinnor om bäckenbotten problematik under graviditeten och bara efter förlossningen av sjukgymnaster enligt rutin (I mitt fall fick jag inte denna info heller, dock står det i journalen att jag hade fått?).
Överläkare sa att det ingår ej i deras uppdrag att informera om bäckenbotten under graviditeten, men däremot på återbesök. Jag tyckte att det var för sent att informera efter förlossning. Hon höll med mig och lovade att ändra rutiner. Jag undrar om någon av er på Forum blev informerad om bäckenbotten under graviditeten samt på förlossningsavdelning? Det blir intressant att veta.
Ni ser att våra vaginor inte är värda någonting i dagens Sverige.
Vidare har du rätt att det inte finns några enhetliga rutiner för hur många gånger man får dra med sugklocka, trots att sugklockan har funnits i 50 år. Det finns inga bra studier heller. Läkarna kunde inte svara vad ligger barnet (ovanför spinae eller nedanför) då sugklocka ska sättas in enligt en artikel i Vårdtidning.
Det finns i alla fall en ruta i förlossningsjournal samt i Socialstyrelsens register angående sugklocka samt tång. Det finns dock inte ruta för yttre press, vilket gör att det är omöjligt att ha någon statistik.
Yttre press är ej vetenskaplig beprövad och ska inte användas enligt flera studier som jag har läst. Förlossningsvård har fastnad i medeltiden, men statistiken ser bra ut!!! Jag säger VAGINA REVOLUTION!!!
Jag vill också uppmana alla att sjukskriva sig för framfall ifall ni jobbar med tunga lyft och även från Föräldraledighet. Jag har frågat Uro/GYN: Vad kan jag lyfta? Hon sa: bara barnet, men ej barnvagn, barnstol osv. Så klart får jag inte lyfta patienter på min vårdavdelning. Det blev sjukskrivning. Nu jobbar jag 50% på ett jobb där jag inte behöver lyfta och är sjukskriven från vårdavdelning 50% (min fasta tjänst). Min man är pappaledig på heltid då jag inte kan passa min son hela dagen pgs lyft. Nu har vi möjlighet att han kan jobba hemifrån en del. Jag förstår att inte alla har samma möjligheter, men ändå. Samhället ska känna att mammor inte kan ta hand om sina barn med framfall. Så länge vi är snäll dumma och läkare fattar inte vad det innebär kommer det att fortsätta. Tänk er om mannens urinblåsa skulle åka ner i hans penis. Skulle han fortsätta jobba och vägras vård?
Hej!
Läser ofta, men har inte skrivit så mycket.
En fråga (som kanske verkar konstig), men HUR har ni ont (ni som har ont)?
Jag har ofta ont i bäckenbotten, liksom ut mot ljumskarna och runt ändtarmen. Svidande och skav, och stickningar. Ibland drar det bak mot rumpan. Ibland känns det som en klump/knöl vid mellangården/ändtarmen. Ibland bara värk. Tycker jag har mer ont i ländrygg/tjejmage också nuförtiden när jag rör mig. Men jag har inte ont eller skav i själva slidan. Det onda är liksom innanför (svårt att beskriva, men...)
Jag varit hos en bra gynekolog. Hon sa att hon inte såg något egentligt entero/rektocele (fast jag håller ibland emot på mellangården när jag bajsar), men att hela min mellangård buktade när jag krystade. Hon sa att man kunde strama upp mellangården, men inte förrän jag var färdig med barnafödande (vilket jag inte vet om jag är). Jag fattar liksom inte varför jag har så ont, vad det är som gör det. Så jag skulle vilja veta hur det är för andra md besvär.
Men min undran är alltså, hur/var har ni ont?
Ont i längrygg, mot ljumskar, nedre magen. Det gör ont i urinblåsan då jag är kissnödig. Ont i slidan på något konstigt sätt, tungkänslan. När avföring samlas i tarmen trycker det mot slidan och gör ont.
Det hjälper inte att strama mellangården om du har rectocele (ska göras vaginal site specifik kirurgi) Fråga remiss till Uro/gyn samt att göra defekogram för att se exakt vad som händer.
Har någon träffat Jonas Gunnarsson på Sahlgrenska? Era upplevelser?
Hej! Har ej varit aktiv i tråden, dock läste alla inlägg. Orkade inte helt enkelt att skriva. Jag håller med er att kvinnor måste ha info innan förlossningen om möjliga konsekvenser och kvinnor måste få välja forlissningssätt. Jag har anmält allt som hände mig till IVO där jag också skrivit att jag har ej fått någon info om knippövningar under graviditeten t ex. När det blir dax ska jag berätta allt jag har försökt att driva igenom för att ändra rutiner i förlossningsvården. Jag tror att vi måste organisera oss och kontakta t ex politiker som driver frågor gällande jämställdighet. Vi kommer ej att lyckas om vi driver våra frågor på egen hand. Någon här har skrivit att förlossningsvården liknas en sekt och det är sant. Jag ser här ett system fel. Barnmorskor får ju inte t ex göra snitt, då det är läkarens sak. I Sverige är det brist på läkare och därför försöker landstinget att minska på antal snitt då det inte finns resurser för det. Vidare finns det flera metoder som används under förlossningen som saknar vetenskaplig grund då det inte finns studier: sugklocka, tång samt yttre press. Vidare blir många kvinnor klippta av barnmorskor för att sedan bli sydda på ett felaktig sätt. Här saknas det kanske resurser igen, då kvinnor sys på rummet istället för att åka till op sal. Jag är inte redo att driva dessa frågor just nu men samlar krafter. Vad gäller mig så var jag hos en läkare på Sahlgrenska samt två olika doktorer i US. Troligen blir det operation men jag ska vänta lite till. En professor i US sa till mig att det kan ta upp till 2 år för nerver som blev skadade att återhämta sig. Den andra läkare i US sa till mig att de är vana att städa efter skandinaviska barnmorskor. Han sa även att barnmorskor har för mycket makt och det börjar sprida sig till US, vilket är inte så bra för bäckenbotten då de använder sig av osäkra metoder. Jag har anmält min sjukhus samt mödravården till IVO och kommer att polisanmälla min barnmorska för förfalskning i journalen då hon skrev att jag krystade i en timme fast det var 3.5 timme. Jag jobbar nästan 100 procent och min sambo är pappaledig då jag kan inte lyfta min son under hela dagen. Jag fick ett intyg från läkare i Göteborg att jag inte ska lyfta tungt och det är bra om jag blir tvungen gå tillbaka till mitt gamla jobb som sjuksköterska på en vårdavdelning. De får omplacera mig. En positiv nyhet är att båda amerikanska läkare sa att efter op kan man leva som vanligt. Jag har fortfarande posttraumatisk stresssyndrom och undviker gravida kvinnor. Inatt drömde jag att jag födde igen och han fastnade... Men livet går vidare och det finns hopp.
Är gravid i v 28 för andra gången. Jag har idag blivit nekad kejsarsnitt trots framfall av främre slidväggen som resulterat i att jag och min sambo haft samlag ca 5 gånger på snart 2 år!!!! Under min första sons förlossning sprack mellangården i princip hela vägen och jag fick en sfiknerruptur som gör att jag har svårt att hålla mig när jag behöver göra nr. 2 och jag behöver alltid ha en toalett tillgänglig. Läkaren som tittade på mig idag tyckte att allt såg ganska bra ut - att framfallet inte var så illa att det behöver operation (trots att det blockerar mer eller mindre hela ingången) och att mina problem där bak beror på att jag, (enligt honom) kanske har IBS - inte att ringmuskeln inte fungerar som den ska. Jag känner mig maktlös, ledsen och alldeles urpumpad.
Ska det verkligen behöva vara så här?! Att bli mamma är det mest fantastisk som finns, men resten då? Ska man behöva vara rädd för att ha samlag, ska man behöva bära blöja?? ....Ska man behöva må såhär??
Che71! Jag rekommenderar Jonas Gunnarsson på Salhgrenska. Han kan ställa diagnos i alla fall. Hans diagnos stämde nästan överens med diagnosen jag fick i US av två doktorer. Om du har råd, åk till US. Många kramar. Maria
Lössi
Hoppas operationen blir lyckad.
Jag är inte opererad. 1.5 år sen förlossningen nu. Främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder.
Fick prolapsring i våras i 5 månader men det hjälpte inte så mycket.
Har också som ett sår baktill i slidöppningen som spricker upp vid samlag o gynundersökning (pga det har vi inte haft samlag sen i Maj!) Vet inte varför men blev sydd för perineumbristning grad 2..o det är ju där bakom.
Jag har haft svampbesvär flera gånger i år o tagit diflucan som hjälpt då. Nu smörjer jag med olivolja efter tips av gyn läkare för att såret ska läka.
Tror såret uppkom när jag drog ut en prolapsring som inte passade i våras..det gjorde skitont.
Ska till läkaren igen nästa vecka o kolla varför jag inte blivit bra. Vissa dagar, ibland veckor innan mens är det dock riktigt bra o känner knappt obehag.
Kan dock tillägga att nu snart 3 v efter op är det fortfarande avföring på papperet efter ja endast kissat ???? men jag får väl avvakta tills jag är helt läkt. Dr sa att det tar ca 6 månader innan det är som det ska. Så är det fortfarande så då får jag väl söka hjälp igen eller leva med det ????
Lite kort bakgrund.
Födde son -08, fick en sfinkterruptur total grad 4.
Inga symptom efter skadan.
-06 nytt barn med planerat snitt pga min tidigare skada.
Ett par år efter började symptom komma.
Nästan varje gång jag kissade var/är det avföring på papperet. Även bromsspår i trosorna kan förekomma. Blev värre med tiden så jag sökte hjälp.
I somras fick jag remiss till Eva Uustal i Linköping för kontroll.
Tryckmätning i ändtarm och undersökning visade att skadan är fint sydd och musklerna är inte dåliga.
Men musklerna i slidansbakvägg var svaga och mellangården endast 7mm.
Pga detta så har jag otillräcklig tarmtömning oh det samlas avföring i fickor som sedan kommer ut när jag kissar. Där av dessa avföringsinkontinens.
Har tittat på TV 4 idag och blev upprört när de pratade om träning i vecka 38 unde graviditeten. De visade lite olika övningar som för sig var inte så skadliga för bäckenbotten men inte ett enda ord om knippövningar och att ta hand om bäckenbotten under och efter förlossningen. Det blir fel fokus liksom att kvinnor ska träna magmuskler redan under graviditeten och börja direkt efter förlossning osv. Det skulle behövas att höja medvetenhet istället om bäckenbotten.
Che71! Please försök att träffa någon annan duktig läkare ( Eva t ex). Jag är övertygat att det finns hjälp att få. Ge inte upp! Styrkekramar!
[quote=76125022][quote-nick]Zenitz skrev 2015-12-16 17:41:25 följande:[/quote-nick]Tänkte passa på att presentera mig. Har varit i tråden en stund men har inte ?vågat? skriva något förrän nu. Jag födde barn för snart sex månader sen. Hade ett långt värkarbete på tre dagar. Eftersom det var fullt på BB ville de inte ha in oss innan värkarna var fullt etablerade. Tror tyvärr att detta gjorde att jag kom in lite väl sent och jag var spänd i kroppen när jag kom in. Eftersom det var fullt, så blev vi skickade till ett annat BB lite längre bort. När jag kom in var jag redan öppen 7 cm och hade kraftiga värkar. På BB fick vi ett rum och det flöt på snabbt. Redan efter en timme var jag öppen 10 cm, sen tog det stopp. Det blev skiftbyte och personalen som var rätt frånvarande under mitt värkarbete och endast satt vid datorn när de väl var inne i rummet, försvann helt i 40 minuter. När det nya skiftet kom in gick vi igenom mitt förlossningsbrev och lite annat, 1 timme senare fick jag krysta. Hade inte tömt blåsan på nästan 5 timmar, så detta gjordes när 1 timmes krystbarbete inte gett någon effekt. Jag hade då över 1 liter i blåsan som tömdes ut. Då hade jag också börjat bli riktigt värksvag, så värkstimulerande sattes in. Efter det kommer vår dotter äntligen ut 40 minuter senare. Ingen sugklocka eller EDA, endast lustgas som smärtlindring. Däremot fick de hålla isär mina ben i gynställning under krystningarna, för jag var för spänd i både ben och bäckenbotten. Sprack genom hela mellangården men som tur var klarade sig sfinktern (grad 2). Min uppfattning från BB var att jag hade fått en väldigt liten inre bristning samt något stygn på vardera blygdläpp, totalt fem stygn bara. Jag försökte kolla själv med en spegel men kunde inte se något pga svullnaden. Frågade även BB-personalen men de kunde inte läsa ut något mer från journalen. Jag hade så ont att jag inte kunde vända mig i sängen eller gå utan hjälp. Kunde inte kissa eller tömma tarmen pga kraftiga kramper. Innan jag åkte hem från BB fick jag därför ta till Resulax för att undvika förstoppning. Allt detta trodde jag var helt normalt, jag hade haft en fin och bra förlossning enligt min barnmorska.
Även om jag nu i efterhand kan se att jag hade en lång och tuff förlossning, så tyckte jag direkt efteråt att det inte var så farligt. Däremot har tiden efter förlossningen varit en riktig utmaning. Har haft riktigt ont i flera månader. Hade feber och flera infektioner den första månaden. Kunde inte kissa det första dygnet och blev därför tappad flera gånger. Har fortfarande svårt att känna av när jag är kissnödig, så försöker att gå var 3-4:e timme. Stygnen gick upp efter tre dagar, så jag gick länge med ett öppet sår i mellangården. Att jag hade blivit sydd i hela mellangården upptäckte jag en vecka efter förlossningen, när jag själv skulle försöka kontrollera de stygn som hade lossnat. Detta efter att jag trodde att hela underlivet höll på att lossna, när kvarvarande fosterhinnor kom ut. Då hade även den värsta svullnaden släppt, så att jag kunde se tydligare. Fick en chock av hur det såg ut. Halva mellangården var borta och jag hade ett öppet sår i den del som var kvar, endast ett stygn var kvar närmast/på sfinktern. Kunde inte göra nummer 2 pga kramper i ändtarmen, gissningsvis var det bristningen/sprickor efter förlossningen som var svårläkta. De värsta kramperna släppte efter två månader men jag kan fortfarande känna av det ibland, även nu sex månader efteråt men för tillfället är det äntligen hanterbart. Pga smärtorna och kramperna fick jag ett kraftigt spänningstillstånd i alla muskler runtomkring. Detta gjorde det ännu svårare att göra nr 2, så jag fick ta fram olika metoder för att få det att fungera. Det värsta spänningstillståndet i musklerna har jag äntligen har fått bukt med hjälp av en superbra sjukgymnast och stretchövningar. Däremot kan jag fortfarande inte sitta, vet inte om det beror på musklerna, svanskotan eller om något annat. Det har blivit bättre men jag kan inte sitta mer än ett par minuter, så jag sitter mest på sidan i en fåtölj. Jag känner fortfarande inte om jag är kiss- eller bajsnödig längre på samma sätt som tidigare. När jag kissar är kisstrålen mycket längre bak och det känns som jag kissar från slidan när strålen är riktigt svag. Att göra nr 2 är fortfarande jobbigt och jag måste se till att gå direkt när jag får känningar, annars kan jag få vänta länge, eller till och med till nästa dag.
Resultatet efter min förlossning är en halverad mellangård, en bakre försvagning och en "lite" förslappad främre slidvägg. Mellangården och den bakre försvagningen ska opereras relativt snart och jag hoppas att det blir bra. Den främre försvagningen hoppas jag kan bli lite bättre med tiden. Slutade amma efter tre månader pga för snabb viktnedgång, då försvann även de värsta tyngdkänslorna. Under 2 månader var den främre slidväggen lite bättre, men tyvärr gick det tillbaka igen när jag lyfte något som var lite tyngre än vanligt. Jag kämpar med knipet och styrkan i bäckenbotten men det är fortfarande väldigt svagt. Vid mens känns allt ännu svagare. Jag antar att mina spända muskler och den långa krystningen vid förlossningen har satt sina spår. Samt att jag har varit för mycket stillasittande efter förlossningen.
Är det någon som har haft en liknande upplevelse som har blivit bra, eller i allfall blivit lite bättre efteråt. Just nu behöver jag lite pepp. [/
Hej! Så tråkigt att läsa att en till har hittat hit. Jag blir upprörd varje gång när en ny kvinna drabbas. Zenitz, utifrån det du beskriver kan det vara så att du har fått nervskada och det är därför du har svårt att känna av när du är kissnödig. Barnet har ju tryckt på nerver under minst 2 timmar. Enligt en bra doktor som jag konsulterade i USA pga min skada, så tar det två år innan skadad nerv återställer sig så mycket det är möjligt, så forhoppninhsvis blir det bättre just med detta problem. Vidare är det nog bra idé att göra ultraljud av levator muskel för att säkerställa om muskeln inte lossnat från benet med tanke på svag knippgörmåga. Det är också viktigt att kolla om ditt livmoder inte är nedsjunken. Hoppas att du har träffat bra Urogynecolog som kan ställa rätt diagnos och operera allt som ska fixas på en gång. Förresten, vet du orsaken till fördröjningen under förlossningen. Låg din dotter i panbjudning? Min son var i djup tvärställning ( i profil), detta resulterade 4 timmar krystning, värkstimulerade och yttre press under 15 min, ingen bristning men framfall av alla organ i bäckenbotten. Enligt Socialstyrelsens register har jag inga skador , då det registreras bara bristningar... Zenitz, har du haft ett bra hjälp och vård efter förlossningen. Vad sa barnmorskan på efterkontroll? Var det hon som remitterade till läkare?