Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder
har inte en aning, men det lär visa sig. Tror att jag skulle dit nästa vecka
Hej!
Här verkar vara rätt ställe att fråga.
Det är så att jag födde vår son för drygt 14 mån sen. Det var en jättejobbig förlossning för mig. Blev igångsatt och spydde galla hela förloppet. Blev tillsagd att jag skulle krysta vid varje värk(mkt täta) i flera timmar. Detta för att det skulle gå fortare. Visst jag ville att det skulle ta slut, men till vilket pris. Fattar inte hur man kan låta en krysta i flera timmar. Jag trodde ju jag var duktig som tog i så.
Sen var jag ju helt slut också pga illamåendet så jag ville att de skulle dra ut honom. Han mådde hur bra som helst. Men barnmorskan bara gjorde som jag sa(klart man vill att det bebis ska ut NU) och tog sugklockan, trots att han låg snett och långt in.
Nu, så här 14-15 mån senare har jag fortfarande problem. Känner tyngden ibland, jättetunn vägg mellan slida och ändtarm=problem, urinröret putar in i slidan(ser i slidmynningen)=obehag, ont/ilningar/obehag runt klitoris.
Vad ska man göra?? Känner att mitt liv är förstört. Vill ha fler barn, men för det första vill jag inte ha sex pga allt detta. För det andra vill jag inte förvärra mer med ny graviditet o förlossning. Kejsarsnitt? Är det lösningen på det?
Snälla hjälp någon.. Någon som känner igen sig?
Jag hade känt att det hade vart mer ok om det var så att det hade varit tvunget att bli så här vid förlossningen. Men sonen mådde bra och varför gjorde de så här mot mig? Det är mitt liv som kvinna de tar ifrån mig.
Liten uppdatering från mig...
Har varit hos sjukgymnasten i olika omgångar nu. Först kände hon på knipet manuellt och konstaterade att det var svagt. Sedan kom jag tillbaka för att testa elstimulering- men kände ingenting och då fick jag komma tillbaka för att mäta knipet med en apparat. Den gav inga utslag. Alltså- jag har inget knip trots flitiga övningar i 7 månader. Något måste ju vara helt galet!! Nerver eller musklerna måste ju vara skadade!
Alltså, jag håller tätt när jag går vanligt. Har inte testat att springa för det känns inte bra. Kan läcka vid host och nys.
När jag kniper känns det trögt och stumt. Känns som jag kniper men när jag känner med fingrarna känns ingenting. Hon kollade även rektalt och där fanns knipet så det var inget fel på apparaten. Hon skulle kolla med en kollega om det är någon ide att testa elstimulering eller inte. Om det inte är det eller det inte hjälper ska de skriva en remiss till Linköping så jag får hjälp där.
Tror själv musklerna är helt kaput för jag känner mig öppen och knipet finns som sagt inte. Sedan har ju urinröret ramlat ner men det syns inte i liggande. Suck...
Jo det låter ju så. Förstår om det känns deppigt när det känns värre. Har också mina "svarta" dagar ibland. Idag har varit en sån dag. Allt känns så pissigt . Kram på dig!
Alltså- främre och bakre plastik är ju framfallsoperationer så då borde de ju operera framfall iom att det står så.
Om det känns bra när du tränar ska du ju självklart fortsätta. Själv tycker jag det är jobbigt att bara promenera något jag kan sakna oerhört mkt. Är också mkt själv så jag förstår dig delvis även om jag inte är ensamstående. Men sambon har varit helt frånvarande under graviditeten och det första halvåret av lillkillens liv. Först nu han har börjat visa intresse. Nåväl...
Ang dina frågor om op inom landstinget vet jag inte. Jag har iaf blivit lovad en remiss till en duktig gyn i Linköping. Annars hade jag kontaktat Strandkliniken tror jag. De verkar ju kompetenta. Har du kollat med dem??
Styrkekram till dig!!!
Jag har min egna teori om vad som är galet med mig. Tror musklerna är av och det är därför inget knip finns samt att jag känner mig öppen och är vid. Sedan tror jag att bindväven som håller uppe själva urinröret fått stryk för jag har ju inget främre framfall. När jag ligger ner märks inte detta men när jag står kommer det direkt. Känns där hela tiden oavsett hur länge jag varit uppe. Sedan gör det ju så ont inuti urinröret också.
Gah! Jag SKA bli bra igen!!!
Nej, remissen är inte skriven än. Min sjukgymnast skulle rådfråga en kollega först om jag ska testa elstimulering iaf i några månader. Om hon inte tror det hjälper ska jag genast ta kontakt med gyn igen och be dem skicka remissen. Landstingets kvarnar mal ju långsamt och det är väl 3 månaders väntetid för ett besök antar jag. Bedömning då och om hon tror hon kan hjälpa mig är det väl ytterligare några månaders väntetid. Känns som det kan bli åtgärdat lagom till jag ska börja jobba igen . Hur bra är det då?? Hela föräldraledigheten gått åt till att plågas och må dåligt...
Kan säga att om jag inte hade blivit lovad remiss till henne i Linköping hade jag kontaktat Strandkliniken omedelbart!