Har inte varit inne här på länge. Har helt enkelt inte orkat.
Jag har i alla fall skickat in min anmälan förra veckan, så får vi se om jag får någon ersättning. Men med min tur får jag säkert inte det.
Skulle ju vara helt perfekt att få lite pengar så att man kan göra sista operationen privat. Någon som har koll på vilken summa det kan röra sig? nån ynka tusenlapp eller mer än så?
Såg att ni diskuterade opererande kirurg och det har jag alltid fått veta. Hade i och för sig inte accepterat något annat. Nu till sista operationen (om jag väljer att ta den via landstinget), så får jag också välja om jag vill bli opererad av Nina Kyrklund eller hon som opererade mig sist. Valde då den sista och sa det till henne, då hon är mycket mer ödmjuk och faktiskt lyssnar på vad jag säger.
Hej hallå i tråden. Jag hade lindrigt framfall efter mina första två förlossningar (2008 samt 2009). Efter andra förlossningen hade jag svårt med avföringen, hade ingen styrka nog för att krysta (och var dessutom konstant hård i magen) vilket ledde till att jag fick hjälpa till genom att trycka med ett finger genom slidväggen för att få ut avföringen när det var som värst 
Men! Det gick faktiskt till sig med MYCKET knipövningar! Det tog ca 6-8 månader, men ja....det är inte så mycket att göra åt.
Nu väntar jag tredje barnet och är jättenervös. Jag är äldre, jag är rätt så övertygad om att jag kommer få framfall igen och jag undrar hur lång tid det kommer ta för mig att bli återställd igen (OM jag blir återställd...)
Det kanske är dumt att redan oroa sig för det, men eftersom jag fortfarande minns hur jobbigt jag tyckte att det var så kan jag inte låta bli att tänka på det ibland.
Bakre plastik på Ultragyn på Sophiahemmet i Stockholm. Landstingstaxa och inget krav på remiss. Bra bemötande, ärliga och de viftade inte bort mina skador som så mång andra gjort tidiagre. Rekommenderas.
Besviken på den offentliga vården. Hade en sfinkterruptur och spräckt mellangård. Skadan på mellangården syntes till och med utifrån så jag ha svårt att förstå varför man åtminstone inte lagade den på förlossningen. Kontinuerligt förstoppad. Ont i ärret/revan i mellangården vid samlag.
Har sökt hjäp upprepade gånger utan framgång.
Ringde till slut själv till Ultragyn och fick då hjälp, vilket jag är mycket glad för. Idag är jag nästan återställd, helt som för blir man aldrig men betydligt bättre i alla fall.
Hej! Har ej varit aktiv i tråden, dock läste alla inlägg. Orkade inte helt enkelt att skriva. Jag håller med er att kvinnor måste ha info innan förlossningen om möjliga konsekvenser och kvinnor måste få välja forlissningssätt. Jag har anmält allt som hände mig till IVO där jag också skrivit att jag har ej fått någon info om knippövningar under graviditeten t ex. När det blir dax ska jag berätta allt jag har försökt att driva igenom för att ändra rutiner i förlossningsvården. Jag tror att vi måste organisera oss och kontakta t ex politiker som driver frågor gällande jämställdighet. Vi kommer ej att lyckas om vi driver våra frågor på egen hand. Någon här har skrivit att förlossningsvården liknas en sekt och det är sant. Jag ser här ett system fel. Barnmorskor får ju inte t ex göra snitt, då det är läkarens sak. I Sverige är det brist på läkare och därför försöker landstinget att minska på antal snitt då det inte finns resurser för det. Vidare finns det flera metoder som används under förlossningen som saknar vetenskaplig grund då det inte finns studier: sugklocka, tång samt yttre press. Vidare blir många kvinnor klippta av barnmorskor för att sedan bli sydda på ett felaktig sätt. Här saknas det kanske resurser igen, då kvinnor sys på rummet istället för att åka till op sal. Jag är inte redo att driva dessa frågor just nu men samlar krafter. Vad gäller mig så var jag hos en läkare på Sahlgrenska samt två olika doktorer i US. Troligen blir det operation men jag ska vänta lite till. En professor i US sa till mig att det kan ta upp till 2 år för nerver som blev skadade att återhämta sig. Den andra läkare i US sa till mig att de är vana att städa efter skandinaviska barnmorskor. Han sa även att barnmorskor har för mycket makt och det börjar sprida sig till US, vilket är inte så bra för bäckenbotten då de använder sig av osäkra metoder. Jag har anmält min sjukhus samt mödravården till IVO och kommer att polisanmälla min barnmorska för förfalskning i journalen då hon skrev att jag krystade i en timme fast det var 3.5 timme. Jag jobbar nästan 100 procent och min sambo är pappaledig då jag kan inte lyfta min son under hela dagen. Jag fick ett intyg från läkare i Göteborg att jag inte ska lyfta tungt och det är bra om jag blir tvungen gå tillbaka till mitt gamla jobb som sjuksköterska på en vårdavdelning. De får omplacera mig. En positiv nyhet är att båda amerikanska läkare sa att efter op kan man leva som vanligt. Jag har fortfarande posttraumatisk stresssyndrom och undviker gravida kvinnor. Inatt drömde jag att jag födde igen och han fastnade... Men livet går vidare och det finns hopp.
Nu går det undan. Operation inom 1 vecka.... Skitnervös att något ska gå galet Tar gärna emot bra förberedelsetips!
Ska få träffa operatörerna på måndag. Några bra frågor som man "borde" ställa?