• Minnie7

    Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

    Cissan skrev 2014-05-26 12:19:31 följande:

    En till fråga. Får man lyfta osv efteråt?



    Ja, efter en TVT får man lyfta.
  • Minnie7
    Cox Orange skrev 2014-05-26 16:35:52 följande:

    Äntligen HK! Grattis!

    Men jag blir fundersam med tre veckors sjukskrivning? Jag fick två. Att jag fått den här operationen är det som hållit mig levande och nu börjar jag ångra den! Det gör så helvetiskt ont, helt obeskrivligt. Det du skall göra är ju ganska så mycket mera avancerat. 

    Den enda anledningen till att jag inte åkt in akut igen är att jag vet hur Stinsen blev behandlad och att jag vägrar visa mig för någon mera läkare.

    Apropå TVT. Är alla här som gjort det nöjda?  Googlade lite TVT och risker och kände att med min tur så kommer jag att åka på det. Det finns ju inga långtidsuppföljningar, förhoppningsvis skall ju plastbandet sitta där en sextio år till? Hemska komplikationer om det vill sig illa.


    Vad har du för läkemedel? Du vilar väl mkt!

    Grattis HK!
  • Minnie7
    Cissan skrev 2014-05-26 17:36:07 följande:

    Men födde inte du inoktober?



    Nej, jag födde i april 2011 och gjorde min rekonstruktion av mellangården i april 2012 och TVT oktober 2012, alltså 1,5 år efter förlossningen.
  • Minnie7

    Cox- jag fick faktiskt jättebra smärtlindring efter min plastik. Eva betonade redan från början att jag skulle ha superont och ordinerade alvedon, diklofenak och en morfintablett regelbundet i 1-2 veckor. Efter en vecka höll min mage på att kollapsa dock pga diklofenaken så den fick jag sluta med. Sedan fick jag Movicol utskrivet för att avföringen skulle hållas mjuk. Så jag kan verkligen inte klaga på det. Men för övrigt är ju kvinnovården sjukt eftersatt i det mesta vad gäller förlossningar...

  • Minnie7

    Cox- så tråkigt att det inte känns bra . Men lova att du ringer imorgon.

    Ja, Eva i Linköping bryr sig verkligen. Eller det känns så iaf. Och bara det betyder ju så mkt. Det är väl just det som gör att jag litar på hennes bedömning också- att det inte finns något att göra åt mina andra besvär.

  • Minnie7
    jorban10 skrev 2014-06-13 21:36:40 följande:

    Hej igen,

    Är det någon som byggt upp musklerna i mellangården i Linköping hos Eva? (operation)

    Hur gick det?

    Jag föreställer mig att det blir massa bullar kvar inne i slidan trots att man fixar mellangårdens muskler? Inne i slidan är det ju ingen "kanal" som före förlossningen. Det är mer som en grotta där det hänger bullar och går fåror hit och dit.

    Usch, tänk om det blir värre?

    Peppning?


    Jag opererades av henne i april 2012. Drabbades av en blödning 11 dagar efter op (stygn som gick upp inne i slidan) så fick sy igen samt fick blodtransfusion. Men det är väldigt ovanligt tack och lov. Ett stygn har gått upp i mellangården längst bak men det har ingen betydelse egentligen. Blivit väldigt mkt bättre än innan op. Mellangården är bra nu, eller så bra som den kan bli. Hade inga direkt bollar i bakre väggen tidigare men upplever ff att jag är större inuti än före förlossningen. Innan var det som en kanal och nu mer som en grotta. Det blev inte värre än före op.

    När ska du opereras? Jag upplever Eva som väldigt mån om sina patienter. Och hon är rak och ärlig. Gillar henne.
  • Minnie7
    Jorban skrev 2014-06-15 22:57:09 följande:

    Hemlig Kvinna och Minnie, tack för svar.

    Hemlig kvinna: Det var inte tal om något åt bollarna som hänger ner fram och bak. Jag oroar mig för att det blir plats för en fotboll kvar där inne och att det hänger bollar fram och bak. Måste nog prata mer med henne före operation.

    Minnie, jag minns inte riktigt din berättelse. Opererade du mer än mellangården? Fick du opereras utan att sövas? Det pratade hon om för min del. Det lät läskigt att du blödde så mycket. Hände det hemma och att du fick åka akut in till sjukan? Åkte du till Linköping eller hamnade du på ditt hemsjukhus (kanske är Linköping - det är det inte för mig)? Hur länge tog det innan du kände dig "på benen" igen? Jag har inte möjlighet till back up hjälp med barnen. Kanske kan jag inte opereras då? Jag har inte fått datum och ibland vill jag bara ringa och ställa in. 


    Hon gjorde en bakre plastik med perinealkroppsrekonstruktion som det kallades. Gjordes i lokalbedövning ja, men det funkade jättebra. Du kommer ha en narkossköterska bredvid dig hela tiden och tro mig- du kommer inte minnas ett dugg. Jag minns absolut ingenting. Man får en hel del lugnande...

    Blödningen startade hemma och jag fick åka till mitt egna sjukhus. Ringde Linköping men Eva var inte i tjänst och eftersom jag har 21 mil dit tyckte de inte jag skulle komma. Och det var nog tur det för då hade jag kanske förblött på vägen dit.... Det tog nog en månad för mig att repa mig efter den komplikationen.

    Men du- har du ingen som kan hjälpa dig med barnen? Hur gamla är dem? Du ska ju inte bära något på ca 5 veckor! Du kommer bli sjukskriven så länge och få bra värktabletter men smärtan är grym den första veckan. Jag var inte ensam med barnen på fem veckor.
  • Minnie7

    Så trist att saker är som de är Stinsen. Men bra att du byter läkare. Hoppas du får ett bra förtroende för henne och att hon kan hjälpa dig. Jag känner inte heller så mkt inne i själva slidan. Det är ingen kanal där längre utan en grotta. Men jag har iaf känslan att jag sitter ihop för det mesta, trängningarna har släppt och det gör inte ont vid sex. Håller tummarna.

  • Minnie7

    Blir så ledsen Maria att ännu en har blivit tvungen att hitta denna tråd...

    Jag känner igen mig i det du skriver. Ville inte heller leva, låg och grät mestadels det första året och gladdes inte alls åt föräldraledigheten. Mkt slitningar blev det mellan sambon och mig, bråk med sjukvården som inte ville lyssna och tro på mig, mm mm. Började själv fundera på om jag utvecklat någon form av förlossningsdepression men så var inte fallet. Jag tror så här i efterhand att jag utvecklade posttraumatiskt stresssyndrom samt depression pga de fysiska skador som jag fick. Vad gäller det psykiska är jag fortfarande inte återställd men så mkt bättre. Återupplever inte lika mkt förlossningen längre och önskar inte att livet kunde ta slut mer. Men har fortfarande svårt att acceptera att jag är begränsad i mitt liv till viss del samt att jag fortfarande grubblar på "om jag bara...", eller "om de bara..." Vill vrida klockan tillbaks och göra annorlunda.

    Vad gäller det fysiska så har jag idag en hyffsat acceptabel tillvaro. Blev till slut trodd på och hjälpt av en gynekolog. Vart bor du? Låter som om du har din skada konstaterad? Inte länge sedan du födde- vad har de sagt? Återkom med mer info när du orkar och håll näsan ovan vattenytan! Har du någon du kan anförtro dig åt så prata och älta mkt.

    Vad gäller blåklocka så tror jag hon är opererad i Sverige och blivit bättre än tidigare iaf.

  • Minnie7

    Maria- låter som att även du har en kamp framför dig mot sjukvården. Min livmoder är också bakåtlutad och ligger definitivt annorlunda jmf med tidigare. Men det anses ju helt normalt. Jag hade så ont i rumpan kanske 2-3 månader efter op. Öm och kunde inte backa in i en vägg utan att skrika. Tror själv att det var mina avslitna muskler som gjorde ont. Det slutade av sig självt. Sökte min första gyn tre veckor efter förlossningen. De har då svårt att avgöra hur kroppen kommer hantera läkningen och hon kunde därför inte säga så mkt. Var mer slapp än brukligt, hade ett litet bakre framfall, var för lite sydd samt ett jag fått granulationsvävnad i en del sår. Fick något att pensla med. Sedan skulle jag se tiden an. Väntade... Blev inte bättre. Började få trängningar från helvetet och fick gå på toa efter klockan. Kände inte om jag verkligen var kissnödig eller om det var trängningar. Minns att när jag satt på huk trodde jag att hela underlivet skulle krystas ut. Sökte igen och fick komma 2.5 månad efter förlossningen. Då satte hon in en prolapsring. Den funkade inte. Mina besvär satt längre ner. Sökte en privat gyn som nästan dumförklarade mig. Blev remitterade till en uroterapeut som konstaterade att jag jag noll knip. Skulle testa elstimulering. När jag skulle prova ut den så skulle jag knipa då jag kände elektriska stötar i slidan. Men jag kände ingenting. Så jag fick använda den analt... Där kände jag lite iaf. Sökte gyn igen... Nu hade det gått kanske 5 månader efter förlossningen. Fick även prova Östrogenkräm utan effekt. Nu ville gynekologen att jag skulle vänta tills jag slutade amma och höra av mig. Blev lite bättre efter det, slemhinnorna skavde inte så mkt, men allt annat var fortfarande samma. Då ville hon invänta mensen och att jag skulle träna med analstimulering att tag till. I december fick jag nog. Då skickade hon iväg en remiss till Eva Uustal i Linköping. Kom dit i mars, 11 månader efter förlossningen. Hon konstaterade direkt att musklerna i mellangården var skadade. Op i april. Har blivit så mkt bättre även om det aldrig blir helt bra. Har ett urinrör som hänger som inte går att åtgärda men det är ok. Så jag har inte gjort några direkt undersökningar förutom gyn och ultraljud av mellangården. Gjorde knipmätningar också. Men inget annat. Och fick tillslut en diagnos att mellangårdens muskler var av samt ett bakre framfall till följd av detta.

    Tror tiden kommer läka din kropp till viss del, men inte fullt ut. Man kan söka till dr Uustal i Linköping utan remiss. Går via KK Linköping. Men om hon ska kunna operera eller så efteråt krävs att det egna landstinget godkänner det. Där är det lite olika mellan landsting. Stor kram!!

Svar på tråden Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder