Orkar inte med mitt bonusbarn

Kanske att du kan åka iväg lite längre stunder för att vila från henne, typ träna eller göra något med de andra barnen.

Du behöver hämta energi någonstans.

men det blir väl inte bättre av att bara hålla med killarna för att hon inte ska få "rätt"

att hon sitter med er hela tiden kan det inte vara för tt hon är ensam? hjälp henne att kanske ta kontakt med kompisar?

Du vet inte varför du inte klara av henne??? Det tycker inte jag är så konstigt! Hon styr familjen och är bara 11 år. Hälsar inte ens när hon kommer. Vilken ouppfostrade skitunge! MEN, det är ju inte hennes fel!!! Kan inte du och din sambo enas kring detta, så finns det ju tyvärr inte mycket att göra...

Tack, vi har pratat, bråkat om detta förstås, då finns det inte mer att göra än separation. Ville bara ha lite feedback...

Kan ni inte försöka med familjerådgivning? Sådana här mönster är svåra att bryta på egen hand. Till viss del är din sambo nog inte medveten om sitt agerande, vilket gör det svårt. Få problem bryter ner en relation så effektivt!

hmm hur kan man inte tåla en 11-årig flicka? ooh lord säger jag bara..det borde väl finnas nåt vettigre att inte stå ut med..för det kan ju aldrig vara hennes fel!!..hon ju ett barn och du är vuxen..jag skulle inte heller hälsa på någon som inte tålde mej! Punkt slut..det är nog större fel på de i hennes omgivning än henne..hon föddes väl knappast genomond!?! Om min dotter beter sej drygt när hon blir äldre hoppas jag att människor känner agg emot mej och inte emot henne!!

ett barn kan inte rå för hur de uppfostras!
men är hon 11 år så ska hon kunna hälsa när hon kommer!

MiniTanten skrev 2008-12-22 00:01:23 följande:

Varför måste man lägga in nedvärderande och föga konstruktiva svar på ganska allvarliga problem. Du menar på fullaste allvar att du inte inser hur mycket en 11-årig flicka kan spela ut och manipulera två vuxna??? NEJ, det är inte barnets fel, men när relationen är i gungning så blir man ganska primitiv som människa och genom att lägga en del av sina negativa känslor på barnet undviker man att se vart problemet egentligen ligger, d.v.s. mellan de två vuxna. Vi vuxna orkar inte alltid till fullo att ta ansvar för alla våra känslor och agera till 100 % rätt. Om jag inte har helt fel så kallas det "mänskligt".
Vi vet ju inte riktigt i vilken ordning detta utspelade sig. Flickan uppför sig ouppfostrat och tillåts manipulera och härska och TS börjar tycka alltmer illa om henne, eller som du utgår ifrån, TS tycker illa om flickan och DÄRFÖR slutar flickan att hälsa. Det finns gott om föräldrar som över huvud taget inte ser att deras egna barn har några som helst fel eller brister och som stöttar varenda nyck och infall. Dessa barn blir oftast fullkomligt odrägliga att ha och göra med och oftast inte särskilt omtyckta. Om jag stöter på ett barn som uppför sig riktigt vidrigt, så kan jag ju också tänka att det är illa uppfostrat, men jag kommer ju inte att tycka om det här barnet för det. Så är det naturligtvis med bonusbarn också.

Anonym (Mixmamma) skrev 2008-12-22 00:20:46 följande:

Hemskt ledsen men jag är bara inte beredd att hålla med för fem öre.. Jag bara kan inte tycka illa om något barn!!! Tycker bara att det är så jävligt när barn hamnar i kläm! För det är ju barnet det är synd om i första hand. Alltså en pojke på min dotters dagis är fyra år och sular saker i huvudet på min dotter när jag lamnar henne samtidigt som hans mamma lämnar honom min dotter blir otröstlig och det skiter han i men jag blir inte arg på honom och jag tycker inte illa om honom utan jag blir lack på hans morsa och att han inte får tydligare gränser än så.. Att tycka illa om ett barn är för mej bara obegripligt..är det fel i att reagera som jag gör så fine! Jag tycker inte att jag har helt åt helvete fel.

MiniTanten skrev 2008-12-22 00:52:34 följande:

Men i vilken ålder ska en människa vara för att man ska kunna ogilla henom för dennes beteende? 13? 15? 18? Ska man alltid kunna skylla på föräldrarna? Att h*n inte fick gränser som liten och alltså inte har det nu heller? Jag kan också ogilla barn för deras beteende, och ja det är ofta föräldrarnas fel. Men likförbannat är barnet ouppfostrat och jobbigt.