Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Jag är här DND! Har just läst i kapp, det tog ju lite tid.

*vinkar till er andra också*

lucki: Säger som DND, bege dig bums till doktorn jag var hos. Du kommer att känna dig såååå lugn efteråt, lovar.
Hon förklarade att det egentligen aldrig är omöjligt att se till att någon klarar att bära ett barn tiden ut, med rätt mediciner. Prednisolon till exempel. Hon kommer från Uralområdet i Ryssland (? kan aldrig hålla ordning på de olika sovjetländerna) och berättade att hon sett de mest märkliga barn födas, 7 armar och missbildningar både lite här och där, troligen till följd av radioaktiva ämnen i området.
"Det var barn som om naturen fått sköta sitt skulle ha stötts bort i missfall men pga medicinering föddes de."
Hon rekommenderade därför fostervattensprov å det varmaste när man tar den sortens mediciner som förhindrar "vanliga" missfall.
Enligt henne är det alltså inte kört för någon.

Mamarazzi: Hoppas att du mår bättre....

Laban: Håller tummarna för att det stiger och att allt är helt ok.

londonfredrika: Välkommen till tråden förresten. Tråden där ingen vill hör hemma men där alla ändå trivs. Skitdumt med åldersregel- för egen del blev det kalla handen gällande utredning pga att mannen veckojobbar i Norge och är skriven i sin övernattningslya där. (Hur sjutton får man annars tag på boende liksom...)

Säger som några andra- sök privat! Själv åkte jag 60 mil enkel väg i måndags för att komma åt medicinen jag ville ha.

Bok låter jättebra tycker jag! *räcker villigt upp handen*
Ett bra sätt att kanalisera all sorg och frustration och dessutom kanske uppleva att man hjälper/banar väg åt andra i samma situation.

Vilken intressant artikel Finessan! Jag fundrar dock på det där med moderkakan- den bildas väl först efter en viss tid. Vad är det då somförhindrar bortstötning innan moderkakan börjat spruta ur sig såna där "små kulor" (ovetenskapliga Kajsas översättning till vanligt språk )

Grattis Krusbär och grattis Linan!!!!!

Gokväll på er alla! *vinkar*

Nu är det min tur att sitta här med jobbångest. Usch vad jag inte vill dra igång igen . Om det inte vore för mitt näst senaste missfall i augusti 2008 så skulle jag ju haft bebis om några månader. Då hade jag nog kunnat offra mig och orkat jobba ett tag till .

Kan ni skriva något uppmuntrande som får mig att tillfälligt glömma att klockan är ställd på kvart över fem och matlådan står packad i kylen? *ber snällt*

Mikes bride:
Vilken skit att de inte kallat in dig tidigare?! Kanske skulle du be att sjukhuset skriver en avvikelserapport för att se om allt gått rätt till? Du har ju bra bevis för hur allt gått till, inte minst genom den här tråden. Jag tycker faktiskt inte att det är skäligt att någon kvinna mister en äggledare (även om man nu råkar ha två) pga att sjukhuset inte agerat.

Laban: Åh vad tråkigt. Beklagar verkligen!

Bettan: Jag sov två timmar i natt inför denna årets första jobbardag. Det känns i både kropp och själ kan jag intyga. Låter helt förnuftigt...

Londonfredrika:

Jag skulle rekommedera dig att du står på dig gällande utredning. Frågan är om de verkligen har rätt att sätta regler som NEKAR folk vård?

Här damp det ner en kallelse från repro i brevlådan idag trots att de ju absoluuuut inte kunde erbjuda oss en utredning så länge mannen är skriven i Norge. Jag kan ju säga att jag inte var nådig mot den stackars sekreteraren som levererade det beskedet för någon månad sedan. Hon ville till slut inte prata med mig längre utan lovade att en läkare skulle ringa upp mig. Jag har inte hört ett knyst förrän idag då kallelse plötsligt dök upp. Men så är jag nog tidernas jobbigaste patient också så det kanske inte var någon doktor som kände sig manad att ta det där telefonsamtalet...

*vinkar till alla andra*

Hoppas ni har en bra kväll! Här börjar sömnbristen göra sig påmind. Två timmar sömn i söndags, fem timmars sömn igår. Jippie.

Hinner inte med här inne nu när jag jobbar.



Ville bara ropa att jag också är RH negativ. Jösses vad många vi verkar vara jämfört med normalbefokningen. Är det slumpen tro?