Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Mamarazzi, kortison har ju visat sig vara effektivt för vissa som har haft upprepade missfall, och flera här i tråden tar det ju i början av graviditeten med vad det tycks väldigt goda resultat. Däremot ska man kanske vara försiktig så man inte tar för höga doser, men de doser som ges pga mf är låga och ska inte vara ngn fara för fostret. Men jag är inte experten på kortison här inne, så undrar du kring kortison är det nog bättre att rådfråga ngn av de här inne som själva tar/har tagit det.

johsho, jag har gått i terapi under ett halvår, detta var dock delvis innan missfallen, men den terapin har sedan hjälpt mig jättemycket att hantera missfallen och rädslan för att aldrig få barn. Men precis som Malinen säger så beror det väldigt mkt på personkemin och jag hade tur där. Att prata med vänner hjälper förvisso också, men där blir det lätt att man sitter och ältar men att man inte riktigt kommer vidare (samt att de ofta inte riktigt förstår ens situation fullständigt om de inte själva har fått mf/svårt att få barn).

Bling, tänk vad man kan ändras med åren! Jag har nog alltid velat ha flera barn, 2-3, men nu är jag inne på att få så många barn som gud vill ge mig. Tror inte jag ngnsin mera kommer använda preventivmedel (skaka gärna ur mig detta när jag sitter där med tre osnutna ungar och en fjärde på väg ). Tänk om man hade vetat att det skulle vara så svårt att få barn, undrar om man ff hade väntat så länge?

Mamarazzi, tror att Franka, Lilleskuttan och Mwb ordinerats Prednisolon. Kanske ngn mer?

Hej BP, läget?

Krusbär, åk in till akuten om du känner dig orolig tycker jag. Själv hade jag väldigt mkt mensvärk till och från de första tolv veckorna (och har ff med jämna mellanrum). Min läkare som jag träffade i v.11 (pga just menssmärtorna) menade dock att jag snarast borde se positivt på värken eftersom det betydde att livmodern växer och tänjer ut sig. Jag blödde dock aldrig men du har ju blött till och från hela tiden så det borde inte vara ngn fara tycker jag. Men som sagt, åk in till akuten om du känner dig orolig eller försök få en tid hos gyn idag (läkarhuset odenplan var snabba på att ge mig tid en gång när jag var ruskigt orolig).

Krus, jag ringde nog och berättade att jag hade väldigt ont och eftersom jag hade flera mf i bagaget så ville jag väldigt gärna kolla att allt var ok. Hon jag pratade med var väldigt vänlig och lyckades fixa in mig på en klämtid. Men precis som du säger beror det mkt på vem man får prata med i telefon, man kan ju lika gärna bli avspisad tyvärr. Får du ingen tid så åk in till akuten, överdriv lite och säg att du har väldigt ont eller nåt. Det är ju skönt att veta att allt är ok och slippa gå runt och oroa sig mer än nödvändigt (för lite oroar man ju sig alltid tyvärr).

Laban, då håller vi tummarna och hoppas att proggen gör susen den här gången!

Du får vandra runt mellan akuterna sös, huddinge, ks, så du inte blir för igenkänd.

Krus, sist jag var på KS fick jag komma in efter en halvtimme (hade laddat upp med massa lektyr eftersom jag var beredd på att sitta där hela dagen, tji fick jag ). Jag har varit på SÖS också (i samband med mitt första missfall) och jag tyckte de var lika trevliga där som på KS. Har inget negativt att säga om varken KS eller SÖS. Huddinge har jag aldrig "provat".

Iske, jag har också svårt ofta att hitta hjärtat (även sist jag testade i v.21), allt beror på var pyret just då gömmer sig i magen (och det är ju inte alltid så lätt att veta). Vilken v är du i nu? Tricket är att försöka leta efter "swisch swosch"-ljudet, vilket är pulserandet ifrån navelsträngen, det tycker jag iaf är lättare att hitta än själva hjärtljudet. Båda ljuden betyder dock att pyret mår bra vilket är huvudsaken.

Iske, vad härligt att du redan känner bebisen så mkt! Själv var jag nog inte säker på att det var bebisen jag kände förrän i v.19 tror jag (även om jag nu förstår att jag kände den tidigare) och regelbundet varje dag först i slutet på v.20. Men min är ff väldigt lugn och gör sig påmind högst två ggr per dag, vilket kan vara väldigt stressande när man blir orolig för om den lever eller inte.

Mamarazzi, om du känner att du orkar ta tag i det så tycker jag att du ska börja gå hos ngn redan nu. På så sätt blir du lite starkare inför nästa graviditet, och kommer förhoppningsvis hantera oron lite bättre, samt att då har du redan en bra och etablerad kontakt när du blir gravid. Jag tycker det hjälper jättemycket att jag redan har min terapeut som vet allt om mig och som jag kan ringa om/när ångesten och oron blir för stor. Jag behöver inte lägga en massa tid på att hitta en bra terapeut vid ett skede när jag redan mår dåligt och eg. behöver hjälp på momangen. Men som sagt, man ska känna sig redo för att gå i terapi också, annars blir det nog inte så bra.

Ang. det abrupta avslutandet av prednisolon så är det mkt möjligt som du säger att det var det som framkallade missfallet. Svårt att veta dock.

Mama, nej de räcker inte långt. Du får simulera bronkit så att du får ett nytt recept. Hur går det med din utredning? När ska du få provsvaren?