Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Emmiss, jag tror heller aldrig att ärren läker helt men genom att prata med ngn lär man sig förhoppningsvis att bättre hantera sina smärtsamma upplevelser. Själv gick jag regelbundet i terapi samtidigt som jag åt antidep. som jag skrev om ovan. Min terapi handlade främst om min ångest över att kanske inte kunna få barn (samt lite andra jobbiga saker i mitt liv just då), inte så mkt om mf eftersom detta var innan dem. Däremot kunde jag använda mkt av det jag lärt mig i terapin sedan när jag fick mina mf. Jag upplever terapin som oerhört värdefull både för att bearbeta missfallen och även när andra jobbiga situationer uppkommer i livet. Hoppas att du hittar en terapeut som du trivs med!

Sissela, det kan säkert vara en god tanke med antihistamin om man är allergisk. Enl dr Beer ska man ju försöka hjälpa kroppen att bygga upp sitt immunförsvaret, dvs. inte utsätta den för reaktioner som påverkar immunförsvaret negativt såsom att bli sjuk, och allergiska reaktioner borde ju lyda där under också tycker jag. Så prova!

Välkommen fru Hagelin! I TS kan du även se de två trådar där vi dels samlar info kring missfall och dels skriver ner vilka behandlingar vi själva fått/får.

Krusbär, lycka till i em, men jag tror precis som alla andra att allt är helt ok. Men jag förstår att du blir sjukt orolig. Oroa dig inte för vul/ul tycker jag. Jag tror att det lugn man känner av att få gå på regelbundna kontroller ger en mkt större positiv effekt än de eventuella små negativa effekter som vul/ul kan ha. Jag har ff aldrig sett ngn studie som visar på att det är farligt med vul/ul, utan jag tror snarare att det har en positiv lugnande inverkan.

BP, mitt järnvärde sjunker också trots att jag äter järntabletter så nu har jag fått dubbla järndosen (och order om att ta den ena tabletten på natten när magen är tom, så nuförtiden har jag nattliga möten med min järntablett ).

Lilleskuttan skrev 2009-02-25 12:26:25 följande:

Thihi BP, vi tänkte på samma sak.

Ang. mina järntabletter på natten Jag är alltid uppe varje natt och går på toa så det är eg. inget problem, jag har bara lagt till ett moment i mitt "nattpass". Det är ganska sött eg., jag och hunden brukar gå ut till köket tillsammans, han dricker lite vatten och jag tar järntabletten, sedan går vi och lägger oss igen. Det har blivit lite som en ritual.

Oj Lilleskuttan - vad snabbt det gick!

Jag var med under "förra vågen" men då som icke-gravid. Själv tyckte jag det var otroligt peppande att "umgås" med kvinnor som var gravida trots att de genomgått en massa mf. Det gav mig hopp + att det var de som satt inne på all kunskap om div. mediciner, behandlingar, vettiga mf-läkare etc. Dessutom var det en bra förberedelse för vad som komma skulle, att känslorna av rädsla t.ex. inte försvinner bara för att man blir gravid utan att missfallen på något sätt fortfarande hänger över en. Men jag är inte rätt person att sia om huruvida vi borde ha en till tråd eller inte. Vad tycker ni andra?