Jag vill vara medicinfri och må bra! Hjälp mig!

Medicinering är bara en liten, liten del av den här problematiken. Jag kommer vara brutalt ärlig med dig nu. Det finns inga mediciner som kommer bota dig från den psykiska smärta du upplever. Medicinerna kan lindra symptom och de kan göra vardagen enklare att utså, men det finns inga mediciner som kommer bota dig från din sociala fobi. Vill du inte äta mediciner, så ska du inte heller göra det.

Sedan så finns inga genvägar, vill du få ett bättre liv, så måste du orka och kämpa vidare.
Fokusera på följande:
- Att ha människor i din närhet som ser dig, lyssnar på dig, bekräftar dig, uppmuntrar dig, älskar dig. Jag skulle vilja påstå att detta är mycket viktigare än all medicinering i världen när det kommer till depressionstillstånd och ångestproblematik.
- Samtalsterapi - professionell hjälp med att lära känna sig själv, hur hjärnan fungerar, hur man ska bearbeta känslor, hur man ska tänka för att hantera smärtsamma situationer. Har du otur kan du få en riktig mupp, har du tur kan du få en riktig bra samtalspartner.
- Gruppterapi. Träffa andra människor som lider av samma problematik som dig. Ångestsyndromsällskapet, föreningar där medlemmarna har social fobi, där man kan träffas och dela erfarenheter. Har du testat på det?
- Distans och Humor, lär dig skratta åt dig själv. Tecken på bra självdistans är att skratta åt sitt egna beteende och tycka man är patetisk om man tex får ett raseriutbrott över att få en fläck på skjortan etc.

"Jag vill skratta igen, känna glädje, må bra och känna mig så levande som jag gör när jag är medicinfri. Men utan den här sorgen, den här smärtan som river i mig och den där klumpen i halsen som bara ger en massa tårar."

- Min spontana tanke när jag läser dina ord är:
Frustration över "någonting" som är kopplat till förväntningar som inte infinner sig. Förväntningar kan få en person att braka ihop fullkomligt, har du tänkt på det?

Vi kan göra ett litet test om du vill. Du ska få ett videoklipp att titta på. Studera dig själv medan du tittar, ifall du märker att din sinnestämning ändras till det bättre eller sämre, eller så händer ingenting. Så kan vi kanske prata mer om det senare.

Tack för ditt långa svar.

Jag är helt botad från min sociala fobi, tror det var en kombination av medicin och en mycket sympatisk och underbar terapeut som löste det hela. Tyckte jag kravlade mig ur depressionen bra men så åkte jag på en riktig smäll i livet och ramlade tillbaka igen. Blev medicin ett par år till och här är jag nu. Känner inte igen mig själv men det är väl så när man inte umgåtts med sitt riktiga jag på flera år.

Jag har bra och dåliga dagar, men de dålig överväger. Gråter mycket, men försöker se posititvt på livet och göra roliga saker för att hjälpa mig själv att må bra.

Jag har en sambo som älskar mig mer än livet självt, som ger mig bekräftelse och står ut med min ilska när jag mår dåligt. Tyvärr bor jag i en avkrok och föreningen finns inte här, men jag har en mycket rik fritid och träffar positiva och glada människor som jag mår bra med.

Du har säkert rätt när du säger att jag har förväntningar på något, men jag har inte funderat så mycket på det.

Videoklippet var kul men jag kände inte så mycket inför det. Blir lite frustrerad av tröga människor dock, men vem blir inte det? :)

Hej!
Varför inte prova på rosenmetoden, har du hört talas om det? jag kopierar in:
--------------------------------------------------------------------------------

Vad är Rosenmetoden?
Rosenmetoden är en lyhörd kroppsbehandling där du själv släpper dina spänningar. Behandlingen sker på massagebänk men terapeuten masserar inte utan håller eller trycker på de spända musklerna för att ge dem möjlighet att ?minnas? sitt avspända läge. På så sätt kan du själv bli medveten om hur du håller i din kropp och var du spänner dig och du får en fysisk påminnelse om att du har möjlighet att slappna av.

Om du aldrig riktigt känt dina spänningar så vet du inte vilka begränsningar de utsätter dig för. Du vet då inte heller vilka möjligheter du skulle ha om du inte hade dina spänningar.

Vartefter livet formar oss lär vi oss att hålla i våra känsloreaktioner. Kanske fostras vi i att inte bli arga, inte gråta eller i att inte vara för glada och uppspelta. Den övervakande rollen tar vi sedan över själva och genom att spänna oss klarar vi att hålla masken. Men det som en gång var ett sätt att hantera omvärlden kan lätt göra oss begränsade och avstängda. Mest kanske vi märker det som muskelsmärta och psykosomatiska symtom. Rosenmetoden kan handla om att tillåta sig att känna gamla känslor som inte fick utrymme när något hände. Rosenmetoden kan också handla om att sluta övervaka sig själv, att tillåta sig att vara den man är och att respektera sina egna känslor.

När du känner din kropp kan du hämta stöd och trygghet i dig själv och bli mindre känslig för stress och andra påfrestningar i livet. Känner du din kropp känner du också dina känslor tydligare vilket öppnar för en ökad kontakt med andra människor och för en djupare livskänsla.

Hoppas det kanske kan va nåt som kan hjälpa. Jag har själv provat och håller på att utbilda mig!
Kram Linda

Vill också slå ett slag för Rosenmetoden! :) Som Linda skrev!