30+ med första barnet 1-3 år
Vi 4: Kom ju på att jag glömde kommentera delar av ditt innlägg - det där med att bli besatt av att få ett barn. Jag förstår det där med att bli besatt, för det var precis det jag blev när vi var i "bebisverkstaden" första gången och det inte blev någon bebis på de första sex månaderna. Jag blev som besatt av tanken på att bli gravid, och höll stenkoll på ägglossningen och hur man skulle göra för att optimera chanserna att bli gravid. Det var ibland det enda jag kunde tänka på. Hoppas att du och din man kommer fram till ett gemensamt beslut i frågan så småningom.Angående "tvåbarnsnormen" så håller jag fullständigt med om att omgivningen ofta tar det som en självklarhet att man ska skaffa syskon till sitt barn. Det kan ju finnas många anledningar till att man bara skaffar ett barn, och de flesta utomstående har ju ingen aning! I somras var det framför allt en herre i flygklubben som hela tiden tyckte att "det är dags att ni skaffar en liten lekkamrat till Gabriel". Han hade ju ingen aning om att vi faktiskt försökte, men med nedslående resultat. Till sist sa jag ifrån att "Det är inte så enkelt för alla", och han blev faktiskt tyst.
Kan ju tillägga att i min familj är vi "undantaget". Mina systrar har valt att inte skaffa mer än ett barn var (även om det i tvillingssysters fall inte är ett val. Hon har både reumatism och en yrselsjukdom).