30+ med första barnet 1-3 år

Hoppas att alla härinne haft en trevlig nyårsafton. Vi firade stillsamt tillsammans med en annan mamma som har en son som är lika gammal som Gabriel. Gabriel somnade när de gått vid halv nio, och jag och maken gick till sängs vid halv elva. Men det var nog tur att vi gick och la oss så tidigt - för Gabriel tyckte först att han skulle komma över i vår säng vid halv sex, och sedan att det var morgon vid halv sju. Gissa vems morgon det var idag?

Pratade för en dryg timme sedan med en kompis man, och de hade deffinitivt inte haft någon trevlig början på det nya året: Deras yngsta flicka - som fyller två i slutet av januari - började kräkas när det gått och lagt sig, och de var inte ens hemma hos sig. Min kompis tog natten, och körde sedan hem med familjen. När jag pratade med hennes man hade hon fått gå och sova, och han övertog sysslan att ta hand om kräksjuk tvååring. De har dessutom haft ett tungt slut på året, med återkommande jätteförkylningar och en stor (nåja, snart fyra år) tjej som fått både Borelia och vinterkräksjukan under den senaste månaden.

Välkommen lärjunge!

Helenas: Usch då! Stackars vovven, och stackars er! Inte riktigt det ni hade planerat att göra på nyår kanske ?

Olimpia: Kan mycket väl vara drömmar som kommer nu. En del barn blir rädda även om de inte drömmer mardrömmar. Hoppas att hon finner "sitt lugn" igen när ni kommit iordning hemma.

Här har det snöat ända sedan vi vaknade imorse (klockan sex för mig och G). Nu verkar det ha slutat, men det var rätt "svårforcerat" att ta sig genom sta´n till affären och hem igen med G på pulka (maken fick dra mesta delen, jag hade nog med muskelvärk bara av att pulsa fram själv). Vi gick vägen förbi leksaksaffären och köpte en blandning mellan snowracer och pulka - eftersom pulkan Gabriel fick i julklapp -07 gått sönder i bakkant. Sedan använde jag den trasiga pulkan till att dra hem matvarorna ifrån affären .

Va!! Är du säker?!? Jag tyckte att det var typ igår som du plussade ju ! Fast välkommen över .

 Grattis även här Siggan!

Välkommen hit Sweedy!

Hej alla!

Jag är ensam med Gabriel hela veckan, så jag kommer nog att vara ganska osynlig. Jösses, vad jobbigt det blev att ha maken hemma ända ifrån julafton - och så åker han iväg till Boston i en vecka när han börjar jobba ! Gabriel är ganska knäckt av att pappa är borta (för tredje dagen i rad nu), men ville inte prata med honom när han ringde idag. Vet inte om han straffar sin pappa, eller om han bara var så trött och ville ha sin välling och sova middag (maken ringde strax efter sju Bostontid= strax efter ett svensk tid). Jag försökte visa bilder på maken i morse, men då blev G bara ledsen.

Gabriel har för den delen busat med sin farfar hela förmiddagen, eftersom jag har varit på planering på mitt nya jobb och alla förskolor i Arboga (och Köping) har stängt för planering idag. Det hade gått jättebra, men det var inte så roligt när farfar skulle gå igen.

Kentfan: Hoppas att pappigheten är övergående. Här har den hållit i sig i över två år i olika styrka. Ibland är inte jag heller vatten värd, och får inte ens vara i samma rum som G och hans pappa, men läggningarna har faktiskt inte varit något problem (hittills - peppar, peppar).

Slänger in ett inlägg i "hunddebatten" jag också:
Min pappa har en långhårstax som är fem år. Han har alltid varit väldigt "teritorial" och bl a gjort utfall mot vissa manliga personer på flygfältet. Min pappas reaktion har varit att låta hunden "gå fram till personen och säga förlåt" (vilket jag tycker är helt fel sätt att rätta hunden).
Nu sedan min mamma blev sjuk och sedan dog förra sommaren har det "eskalerat" till att hunden vid ett par tillfällen huggit mot/i folk. Pappa tar liksom inte problemet på allvar, utan blir ledsen för att folk "gör fel" och går emot hunden när pappa står med ryggen till. Men vad gör man om man älskar hundar och ser en hund som står och vifftar på svansen och skäller och ser ut att vilja ha uppmärksamhet? Han har heller inga kropsliga problem som man kan skylla på att han bits.
Jag litar i alla fall inte på den hunden och Gabriel. Även om hunden aldrig har försökt sig på någonting gentemot mig så har den vid ett par tillfällen rusat mot Gabriel och skällt (vilket den snart blivit varse att den inte skulle ha gjort. (Mammor kan vara ganska "teritoriala" också ). För min pappas skull förstår jag att han vill ha hunden kvar, men det är deffinitivt hunden som styr min pappa och inte tvärt om. Ska väl kanske tillägga att hunden inte har fått någon som helst uppfostran eller gått några kurser eller så.

Hur förklarar man för en tvååring att pappa - som varit hemma nonstopp sedan julafton - åkt iväg till Boston som i måndags och kommer hem på lördag? Jag har sagt till Gabriel att pappa är på jobbet, men nu har han börjat säga "åka bil pappa" (= åka bil till pappa), och det gå ju inte . Och båda gångerna maken har ringt idag har G inte velat prata med honom. Andra gången sa han dock "Åka bil pappa" även till honom. SOver sämre gör lillkillen också . Han kommer inte till ro på kvällarna, trots att han är jättetrött, och sedan har han sovit väldigt oroligt på nätterna. Nu fick han sova i vår säng i kväll. Hoppas att det gör natten lättare i alla fall (somnade gjorde han inte).

Det är ett förskollärarvikariat som löper januari-april, men det var inte ens några problem att jag ska ha barn i mitten av april. De tar in en annan vikarie i sådana fall .

Bjrönes: Angående det du skrev förut om pappas hund som saknar en flockledare. Vi har försökt få pappa att inse att det är så, men han suckar bara och blir ledsen när man säger något. Och gud förbjude att man skulle klaga på hundens uppförande! Men jag kan ju också nämna att när jag, min man eller min tvillingsyster varit i närheten och Botvid (han heter så) gjort ett utfall mot någon så har det inte direkt varit silkesvantar på. Vi tar tag i honom ordentligt, och ibland får man välta honom också så att han hamnar "under". Då gör han inte om det på ett tag...

Japp! Det är en 50%-tjänst på en 3-5-årsavdelning. Jobbar måndag, tisdag och halva onsdagen varje vecka fram till bebisleverans (om jag orkar). Så skööönt!

Sara: Extrakläder i alla former är bra att ha på förskolan (och hemma). Det är inte alltid (läs väldigt sällan) som maken kommer sig för att titta på G´s hylla när han hämtar och de är ute på gården. Så nu på vintern är det både extra innekläder, ett regnställ och sedan overall, vantar och mössa .

Sara: Jag vet inte om jag trivs på nya jobbet ännu: Jag börjar på måndag .

Angående växasäng så har vi monterat Gabriels, och han har sovit i den två nätter. Men som kaz sa så är det jättesvårt att få plats i den själv också, och Gabriel ville gärna att man skulle ligga tillsammans med honom tills han somnat. Just nu sover han i vår säng, eftersom maken är bortrest så var det enklast att ge med sig när han inte ville sova vare sig i eget rum eller i sin spjälsäng .