Erfarenhet kring äggdonation efter att redan ha ett biologiskt barn!!

ingen som har ngr ideer...

Hej,

Jag förstår faktiskt inte vad du menar. Barnet växer i dig, du föder det, ammar, det är som ditt biologiska barn. Jag tror inte att det är någon skillnad. Jag kommer att göra ÄD nu i november. Jag har inget biologiskt barn innan men jag är övertygad om att man älskar barnet oavsett gener.

Hej bette tack för ditt svar.
Vår undran är en aning tabu antar jag, jag tror många ställer sig frågan när barn nr 2 är på väg oavsett det är 100% dina egna gener eller ej om det är möjligt att älska ngn lika mkt som den första,
jag är övertygad om att det är så, dock är jag mkt intresserad av att höra historier från andra som är som våran,dvs har ett barn sen innan på "naturlig" väg och sedan inte kan få barn nr 2 utan hjälp av en utomstående, i vårt fall donation av ägg.

Fakta är att visst jag kommer att bära barnet och föda det, dock är det inte mitt till 100% eftersom det inte är mina gener, och hur mkt är egentligen ärftligt eller ej,
k
änner mig mkt förvirrad och vet varken ut eller in..
Söker även efter mäns erfarenhet kring samma fråga.

Är vi helt ensamma i denna sits???

För mig eller oss är svaret ganska enkelt.

Vi har redan biologiska barn (dock inga gemensamma än)och det kommer inte att vara någon skillnad för oss.

För vi ser det som att vi har tagit emot donerade ägg, inte ett donerat barn.
Barnet är vårt, men vi har fått hjälp av ett litet ägg som inte kan ses med blotta ögat.

Vi har gjort en äggdonation nyligen, är gravid i v. 6 och längtar redan till VUL för att se pyret/pyrena( satte in 2 ägg). Känner redan en stor kärlek för det liv jag bär på.

Tycker att er frågeställning visar att ni är inte där än. Där ni känner i ert hjärta att ett donerat ägg ger er möjligheten till ert barn. Och att ni kommer att älska det/dem som det som redan finns. 

Hoppas ni kommer fram till ett bra val för er.

Önskar er lycka till! 

Hej sökande: Det har visat sig att gener inte har någon betydelse, barnet präglas på er, det spelar ingen roll, barnet kommer att vara likt er oavsett om 100% genetiskt ert eller inte. Det ni får är en donerad cell, en möjlighet till liv, ni får inte ett färdigt barn. Jag tror att ni behöver fundera igenom det här mycket, ni kanske inte är mogna för det här alternativet än.

Hej sökande!

Jag har inte gjort ÄD själv, men har erfarenhet av donatorinsemination i lesbiskt par (där ju den ena föräldern helt saknar biologiska band till barnet) och är lite insatt i adoption av olika skäl.

Jag tycker de svar du fått på din fråga visar just hur tabubelagt det är att prata om sådana här saker i ÄD-sammanhang. De funderingar som väckts hos dig finns ofta hos personer som fått ett barn på vanligt sätt och sedan funderar på adoption, och där ses det mera som en naturlig fundering, som kanske finns kvar under en lång tid av processen och som man ju faktiskt inte har nåt säkert svar på förrän man har sitt barn. Som du skriver är det ju många som ska få nr 2 "på vanligt sätt" som undrar hur man ska kunna älska den på samma sätt som nr 2. Men oavsett hur man fått sitt barn växer ju kärleken mellan föräldrar och barn fram när man lever tillsammans. Äggdonation är ju faktiskt samma sak som adoption för kvinnan förutom att hon får hand om barnet så enormt mycket tidigare än vid en "vanlig" adoption. Miljöpåverkan och "bandknytandet" från kvinnan börjar redan i livmodern istället för när barnet kanske är ett år, men allt det generna bestämmer det kommer ju från nån annan, så jag tycker det är sunt att ha dina tankar från början faktiskt. Och jag vet INGA föräldrar som känner mindre kärlek till sina adopterade barn än till sina biologiska barn. Däremot får jag erkänna att jag vet fall där man använt donation av ägg- eller spermier där den ena parten under nån period känt sig utanför och haft tankar av att "det är inte mitt barn". Så det är nog viktigt att fundera mycket kring det. Men det vanliga är att det inte är så. Kanske är enklare vid adoption när båda bidrar lika lite med det biologiska.

Det Bette skriver om att gener inte har nån betydelse är ju inte sant. Gener _har_ betydelse för vilka vi är både kroppsligt och psykiskt och det är bara dumt att blunda för det. Man brukar prata om 50 %. Däremot visar det sig som sagt var att generna inte har betydelse för kärleken när man väl har barnet. Och ärftlighet är ju ganska komplicerad, så bara för att barnet är ens genetiska avkomma vet man ju inte vem det är på förhand och man kan ju undra var vissa drag kommer ifrån!

Lycka till, det är en process men när man är igenom känns det bra oavsett vad man kom fram till är min erfarenhet.

tack för alla ideer och tankar, för oss är det ett stort beslut att ta som vi ännu inte är färdiga att göra, oavsett vad vi bestämmer oss för kommer det bli rätt för oss.
Korsochtvärs tack för ditt mkt kloka inlägg.

Igen efterlyser jag mäns tankar kring allt.

Tack för all input det hjälper:)

Hej alla: Jag anser inte att ÄD är samma sak som adoption, du får en cell, en möjlighet till liv inte ett faktiskt barn. Sedan så bidrar din man till hälften, barnet växer i dig, du ammar barnet, det är precis som ditt eget barn. Det där med generna har ingen betydelse, jag har pratat med en läkare som forskar inom det här området som berättat att det finns forskning som visar på att ett barn tillkommet vid ÄD präglas genetiskt på modern.

Har funderat mycket på dessa frågor och kommit fram till att det förmodligen inte spelar någon roll om det är ett biologiskt barn eller inte.
Tänker också att i många familjer med enbart biologiska (eller enbart adopterade) barn så älskar föräldrarna inte alla sina barn lika mycket. Detta betyder inte att barnen inte är älskade utan kanske mera att man känner en gemenskap med ett eller flera barn pga tex liknande personligheter, fritidsintressen, mor-dotter-relation kontra mor-son-relation, etc...

Det viktigaste är väl att aldrig någonsin prata med sina barn om detta, utan att låta alla tro att de är lika mycket älskade oavsett tillkomst.

hej bette blir jättenyfiken på forskningen du läst har du ngn länk till en artikel?? skulle vara djupt tacksam.eller namn på läkaren...det är precis sådan info jag är ute efter...

hymfar visst har du rätt i vad du säger alla relationer är olika vissa bättre än andra...tack för ditt inlägg