Sen 6-månaders baby

Hej.
Usch vad jobbigt att amma varje timme. Finns det inget annat som duger och håller lite längre, välling eller så? Men det kanske inte är det bästa att introducera någon ny kost när ni är sjuka....

Vi hade en sjukgymanast på besök till föräldrargruppen. Hon sade att det inte var remiss dit utan bara att ringa och boka. Borde ju vara samma över hela landet kan man tycka.

Hej alla
Lilleman är något piggare nu men nu har jag fått 40 graders feber..
Jag har verkligen fösrökt att få i honom andra saker än amningen bara för att få lite ro men hitills är han en mycket aktiv medlem i föreningen "våga vägra välling".Lite gröt går det i honom men inte så mycket att han klarar sig på det.FFa är det nog vätska han behöver just nu. På den positiva sidan (den finns ju faktiskt nästan alltid en sådan) så har hans goda humör återvänt idag och, hör och häpna!; så har han använt en del av eftermiddagen åt att vända sig från rygg till sida flera gånger!
Nu ska det väl ändå vända?! Kanske är detta bara en enda lång utvecklings fas!

Härligt att höra trollmamman! Nu vänder det säkert och utvecklingen tar ett jättesprång!
Min son (sex månader i morgon) är också medlem i VVV. Och våga-vägra-allt-som-inte-är-bröstmjölk-föreningen också!

hej, vad intressant att läsa här..
min lille kille blir 7 månader på tisdag och han har ännu inte rullat runt.. han avskyr att ligga på mage för han fattar inte att han ska stödja sig med händerna och armarna utan kämpar med att hålla upp huvudet. däremot sitter han stadigt (han är rätt rund 10 kg, 70 cm) och han griper saker och flyttar dem mellan händerna.. jag har hittills inte varit orolig, men när man träffar andra bebisar så känns det ju lite oroande när man ser hur rörliga de är, rullar, ålar, kryper osv... vid 6-mån kontrollen sa de att han var lite sen, men att det var vanligt när de är lite rundare och att jag inte behövde oroa mig... men gör nog det lite iallafall nu...

Camillch: ja nog kan man alltid hitta anledningar till att oroa sig över sina barn. En bekant till mig som har 5 barn som alla är vuxna nu tröstar med att säga att det aldrig går över. Man är tydligen hela livet orolig för sina barn på ett eller annat vis. Det låter i alla fall som om din kille prioriterar att ta saker framför att rulla, min äldsta son rullade aldrig heller. Min lilleman han vet inte riktigt vad han ska göra ännu men han har börjat "boxa" på saker som man hänger framför honom så det är kanske ett första steg på att försöka greppa tag..
Angående maten så i natt efter en amning så kände jag mig trött och lite arg också för den delen, så jag gick upp och blandade välling och tänkte att man kan kanske lura i honom vällinge lättare på natten än på dagen. Och visst, det gick faktiskt rikitgt bra, han slurpade i sig 100ml direkt efter amningen. Jag blev så glad, det kändes som att vinna en miljon på lotto! Jag dansande en liten segerdans, gick och la mig, nöjd och glad och förvissad om att få sova något längre än 1-1½ timme. Vad hände? Absolut ingenting! Han vaknade igen en timme senare, lika hungirg som vanligt...Nåväl, han har i alla fall börjat gå upp i vikt igen så än så länge kanske han behöver sina konstant nattamningar mer än vad jag behöver att sova...

Ja, denna ORO - mammaförbannelsen! Jag är konstant orolig för mina barn (6 månader, 9 år och 11 år), är det inte det ena så är det det andra!
Jag ska också testa att ge lilleman välling på natten. Kanske kan det funka bättre när han är trött och lite halvsovande... Problemet är att han inte riktigt förstår hur man gör med en nappflaska! Han bara biter i den och tror att det är en leksak !

Hur går det för er, trollmamman?
Fortsätter framstegen? Hoppas!

Hej TS,

har inte läst igenom alla svar, men vill bara säga att min lilla tjej som är 7 mån hon gör inte många knop hon heller. Jag kan räkna ggr hon har vänt sig på mage hittills, hon är INTE intresserad alls utan skriker bara hysteriskt när hon råkar hamna där.

Hon har precis börjat sitta någorlunda OK själv, hittills har hon legat som en fällkniv, fast hon rasar ihop ganska ofta oxå. Hon gör inga ansatser till att vilja krypa (storasyster kröp heller aldrig utan reste sig bara upp och gick vid 1 års ålder) och hon ligger mest (på rygg då) och har det skönt där man lägger henne.

Jobbar själv som psykolog med barn i skolåldern och detta är ju föräldrars största dilemma "är barnet åldersadekvat?". Jag tror ofta att man själv, speciellt om man har fler än ett barn, har ganska höga förväntningar på hur det ska vara, jag märker själv att jag jmfr väldigt mkt med hur det var med första barnet.

Tycker inte att ni ska vara oroliga för era barn. Det kommer. Min son är 1 år och kan inte sitta eller krypa eller något sådant alls! Vissa dagar kan han nästan inte hålla huvudet för han har en åkomma där som heter Torticollis. Min son är utvecklingsstörd som sitter på lillhjärnan och hämmar det motoriska. Han kommer troligtvis aldrig att gå men era små utvecklas i långsam takt och det ska ni vara tacksamma för. lycka till alla!

Trollmamma, hur är det i utvecklingen nu? Min dotter som snart är 6månader håller inte heller upp huvudet så mycket i magläge. Är så orolig