• Anonym (orolig)

    Hur yttrar sig brist på empati?

    Vet inte riktigt hur jag ska börja, var jag ska börja eller vad jag ska skriva. Dyker det upp frågor får jag besvara dom eftersom dom kommer.

    Har en bonus på 6 år och vårt gemensamma barn på 1. Ända sedan dag ett har jag tyckt att något inte riktigt är "rätt" hos bonusen men haft svårt att sätta fingret på vad. Under tiden vi bott ihop har det kommit fram mer och mer vad det är jag stört mig på.

    När jag var gravid dunkades huvudet i min mage "utan flit". När bebisen kom var det inga direkt varsamma kramar, men det kan ju hända. Händer sattes i bebisens ljumskar och bonusens tyngd las därpå. Jag blev arg, då bonusen inte lyssnade när jag sa att det gör ont. Då var jag elak enligt vissa runt mig (inte min sambo).
    I somras viftades plastgolfklubbor närmare och närmare ansiktet på bebisen, fötter "råkade" flyga mot ansiktet.
    Mina föräldrar reagerade och sa ifrån ett flertal ggr.

    Det är många småsaker som dykt upp, men för någon dag sedan började jag på allvar fundera och blev lite rädd.
    Jag och sambon står vid disken och pratar, bonusen sitter och äter. Vår ettåring börjar plötsligt storgråta bakom bonusen. Oroligt undrar vi vad som hänt, bonusen svarar, lugn som en filbunke, h*n slog huvudet i elementet och ramlade sen. Och fortsätter äta. Ingen reaktion eller någonting. Och det är inte första gången den lilla gjort sig illa och bonusen bara vart brevid och tittat.

    Bonusen kramar ettåringen, men oftast när pappa är i rummet och då med orden "titta pappa, titta". Kramarna är för pappa, inget annat.

    Uppmärksamheten till bonus brister inte härhemma. Kvalitetstid med pappa har bonusen två-tre ggr/vecka (vv boende). Uppmuntran och uppskattande ord fås, men även tillrättavisningar.

    Det är inte bara mot sitt syskon det är såhär, utan även andra barn och vuxna.

    Jag tycker nu att det är dags att bonusen får gå och prata med någon. Detta är ju inte sunt. Sambon håller med.

    Riktigt rörigt känns det som det blev. Förlåt. Men jag vill ha råd, stöd från någon.

    Tack för att du läste...blev lite långt

  • Svar på tråden Hur yttrar sig brist på empati?
  • Anonym (C)

    Jag förstår att ni är oroliga för bonusen.

    Jag har funderat på din fråga "hur yttrar sig brist på empati" och mina egna barn som är 6 resp 8 år, alltså i samma ålder som din bonus.
    Jag vet i alla fall lite om hur empati visas och undrar om ni kan se att h*n visar känslor i andra sammanhang? Det kan ju faktiskt vara så att h*n inte är spciellt förtjust i små barn och mest ser sitt syskon som ett hot mot den egna tillvaron.

    Mina barn blir t.ex. väldigt tårögda till gripande scener i filmer. Ta filmen Bambi där Bambi förlorar sin mamma - tårarna rinner längsmed kinderna på min 6-årige, och vanligtvis ganska tuffa, son. Jag tycker det är underbart att han känner såda empati med Bambi då.
    Reagerar din bonus någonsin i sådana sammanhang?

  • Anonym (orolig)

    Har inte pratat med min sambo än om BUP, men kommer försöka föra det på tal ikväll.

    Anonym (C) Jag personligen tror inte att det handlar om bara syskonet. H*n äe likadan mot alla barn. Står brevid eller går åt andra hållet om någon gör sig illa, eller om h*n själv gjort någon illa.
    Vi har tittat på Bambi, det är så att jag blir tårögd, men inte en reaktion från bonusen.
    Nyligen förlorade en på mammans sida sitt husdjur. Bonusen kom till oss och började gråta. Vi frågade vad som var fel och svaret blev "mamma sa att om ett djur dör blir man ofta ledsen och kan börja gråta när som helst". Och tårarna torkar lika snabbt som dom kommer.

  • Anonym

    Nämen usch, vad läskigt!!

    Lycka till ikväll.

    Anonym (orolig) skrev 2008-10-27 12:17:25 följande:


    Har inte pratat med min sambo än om BUP, men kommer försöka föra det på tal ikväll.Anonym (C) Jag personligen tror inte att det handlar om bara syskonet. H*n äe likadan mot alla barn. Står brevid eller går åt andra hållet om någon gör sig illa, eller om h*n själv gjort någon illa.Vi har tittat på Bambi, det är så att jag blir tårögd, men inte en reaktion från bonusen. Nyligen förlorade en på mammans sida sitt husdjur. Bonusen kom till oss och började gråta. Vi frågade vad som var fel och svaret blev "mamma sa att om ett djur dör blir man ofta ledsen och kan börja gråta när som helst". Och tårarna torkar lika snabbt som dom kommer.
  • Anonym (C)
    Svar på #32
    Det låter ju mer och mer som att bonusen har någon känslomässig störning. Asbergers låter ju onekligen som en alternativ diagnos.
    Jag vet att man kan ha asbergers i många olika grader. Och de enklare graderna är ofta svåra att diagnostisera i ung ålder.

    Min man har en 18-årig hantverkarlärling sedan 2½ år som har diagnosen (fick det fastställt i skolåldern) i en mildare form. Han fungerar i stort sätt som vanligt men har ibland lite svårt att relatera handlingar till känslor. Men han vet att "om man gör så reagerar personen på ett visst sätt och därför gör man inte så".
    Han kan reagera starkt i vissa situationer.
    T.ex. kommer min man 10 minuter sent till en avtalad tid med honom pga dagislämning som dragit ut på tiden kan han få utbrott. Han har väldigt svårt att ta förklaringar som "min dotter var lite ledsen idag så det tog extra lång tid vid lämningen". Hans föräldrar säger att fasta rutiner är väldigt viktigt för honom.

    Vår son hade en dagiskamrat med tyngre grad av asbergers syndrom. Han hade en resursperson på heltid för att hjäpa honom att fungera bland andra barn. Det märks direkt på hans beteende att han är annorlunda så det är klart att det är enklare att diagnostisera då.

    Jag tycker ni (pappan) ska prata ihop er med biomamman och söka hjälp. Skolsköterskan är väl ett jättebra ställe att börja på?
  • Anonym (orolig)
    Svar på #34
    Tack för dina svar. Dom har hjälpt. Tyvärr har bonusens föräldrar svårt att prata om bonusen när det gäller detta. Enligt bonusen mamma finns inget negativt alls som rör barnet. Däremot ska jag pusha min sambo att hitta hjälp åt bonusen snart. Vi kan ju inte ha det såhär.
  • Anonym

    Lycka till, hoppas din sambo finner modet och kraften att kämpa för sitt barn trots att mamman motarbetar.

    Och lycka till till dig också.

  • ludenben

    min anonymfunktion funkar inte just nu så jag får skriva öppet här... min son som har svår ADHD är sådär.... han har svårt att veta hur hårt/löst han ska ta i andra människor eller djur. han kan slå nån och sen inte förstå att det gör ont. Han kan slänga sig i soffan rätt på en eller sparka/skalla katten om man inte vaktar honom hela tiden. Vi fick utredning på honom när han var 4 år och diagnos strax innan han fyllt 5.

  • Anonym

    Åh vad skönt att få veta att man inte är ensam! har en bonus som är 10 år samt två egna barn under tre år. Är ibland riktigt orolig för bonusen och törs inte lämna barnen ensamma. Känns ganska konstigt men bonusen har gjort en del konstiga saker med/mot sina syskon så jag känner mig tvungen att vakta hela tiden. Om man konfronterar honom svarar han bara att det inte var meningen eller så blånekar han. ser fram emot att han blir äldre så att han inte behöver vara hemma så mycket. jag känner mig hemsk som känner så men trots allt är de små så små och jag måste skydda dem.

  • Anonym (orolig)

    Man får väl se nu då....han börjar så smått bearbeta att det måste tas tag i. Han verkar hittills positiv iaf.

Svar på tråden Hur yttrar sig brist på empati?