Inlägg från: Anonym (orolig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (orolig)

    Hur yttrar sig brist på empati?

    Vet inte riktigt hur jag ska börja, var jag ska börja eller vad jag ska skriva. Dyker det upp frågor får jag besvara dom eftersom dom kommer.

    Har en bonus på 6 år och vårt gemensamma barn på 1. Ända sedan dag ett har jag tyckt att något inte riktigt är "rätt" hos bonusen men haft svårt att sätta fingret på vad. Under tiden vi bott ihop har det kommit fram mer och mer vad det är jag stört mig på.

    När jag var gravid dunkades huvudet i min mage "utan flit". När bebisen kom var det inga direkt varsamma kramar, men det kan ju hända. Händer sattes i bebisens ljumskar och bonusens tyngd las därpå. Jag blev arg, då bonusen inte lyssnade när jag sa att det gör ont. Då var jag elak enligt vissa runt mig (inte min sambo).
    I somras viftades plastgolfklubbor närmare och närmare ansiktet på bebisen, fötter "råkade" flyga mot ansiktet.
    Mina föräldrar reagerade och sa ifrån ett flertal ggr.

    Det är många småsaker som dykt upp, men för någon dag sedan började jag på allvar fundera och blev lite rädd.
    Jag och sambon står vid disken och pratar, bonusen sitter och äter. Vår ettåring börjar plötsligt storgråta bakom bonusen. Oroligt undrar vi vad som hänt, bonusen svarar, lugn som en filbunke, h*n slog huvudet i elementet och ramlade sen. Och fortsätter äta. Ingen reaktion eller någonting. Och det är inte första gången den lilla gjort sig illa och bonusen bara vart brevid och tittat.

    Bonusen kramar ettåringen, men oftast när pappa är i rummet och då med orden "titta pappa, titta". Kramarna är för pappa, inget annat.

    Uppmärksamheten till bonus brister inte härhemma. Kvalitetstid med pappa har bonusen två-tre ggr/vecka (vv boende). Uppmuntran och uppskattande ord fås, men även tillrättavisningar.

    Det är inte bara mot sitt syskon det är såhär, utan även andra barn och vuxna.

    Jag tycker nu att det är dags att bonusen får gå och prata med någon. Detta är ju inte sunt. Sambon håller med.

    Riktigt rörigt känns det som det blev. Förlåt. Men jag vill ha råd, stöd från någon.

    Tack för att du läste...blev lite långt

  • Svar på tråden Hur yttrar sig brist på empati?
  • Anonym (orolig)

    Jo, visst kanske det behövs mer just nu. Men det har pågått hela tiden...detta nästan känslokalla mot andra som gör illa sig, eller som h*n gör illa.

    Bara vilsen just nu....

  • Anonym (orolig)
    Svar på #3
    Det verkar inte som att skuld eller skam finns När pappa skäller säger bonus bara "ok" eller "ja" med en axelryckning. Kommer det tårar någon gång, säger bonusen att det är för att pappa skäller.

    Jo, empati måste ju läras in hos barn. Vad jag vet har dom gjort det man brukar göra som förälder. Man får vara med och trösta när någon gråter osv.
  • Anonym (orolig)

    Det är det jag är rädd för! Att det långsamt ska bli värre...jag är nu rädd för att lämna vår lilla med bonusen. Vill inte riktigt tänka vad som skulle kunna ske.

    Det är ju lite av tabu för mig att ens yttra att det kan vara något fel. Jag är ju bara "bonusmamma". Men jag måste börja yttra mig när jag märker att mitt eget barn far illa.

    Skulle också vilja höra något från någon som har lite erfarenhet av barn med personlighetsstörningar eller liknande.

  • Anonym (orolig)

    Knuffar lite

  • Anonym (orolig)

    Haha Bra att någon annan ställer frågorna åt mig.
    Har funderat lite i dom banorna också, men är det inte en svår diagnos att ställa?

  • Anonym (orolig)

    *knuff*

  • Anonym (orolig)

    Vi är ju öppna mot varandra jag o sambon. Har pratat med honom och vi läste lite lätt ikväll om aspbergers, och en del stämmer ju faktiskt in. Men det står ju också att de flesta barn är lite äldre när diagnos ställs.

  • Anonym (orolig)

    Jag puttar upp lite här.

    För att klargöra nu så tycker jag inte illa om min bonus, utan vill hitta en lösning eller hjälp.

  • Anonym (orolig)
    Svar på #19
    Nej, det har vi inte fått reda på. Jag skrev ju inlägget i fredags, och sambon har ännu inte pratat med någon.
    Ingen har heller skrivit något här som är av direkt vikt. Jag vet inte riktigt hur man ska gå vidare med detta. Enligt bonusens mor finns inga fel överhuvudtaget, så hon är inte alls pigg på idén fast hon har sagt ett flertal gånger att en psykolog kanske skulle prata med bonusen.

    Vad göra?
Svar på tråden Hur yttrar sig brist på empati?