Hej på er tjejer!
Alltid skönt att se att vi är fler som drabbas (även om man självklart inte önskar andra att gå igenom dessa tråkigheter).
anik: tycker du tänker helt rätt när det gäller att ta kontrollen. Jag känner också att jag "tramsat" med tillräckligt nu. Vart man än vänder sig i början känner man ett starkt motstånd mot att bli tagen på allvar när det gäller tidiga mf. "det finns inget att göra", "avvakta och se". Efter mitt mf i våras, då jag var i v.15 och hade genomlidit 10 genomvidriga veckor av fruktansvärt illamående som inte gick att medicinera bort och en oro utan ände bestämde jag mig att "aldrig mer". Nästa gång SKA jag ha täta läkarkontakter med ultraljud. Nu hade vi turen att få komma med i en studie som genomförs av en läkare i Borås som forskar på upprepade mf och därigenom får man mycket stöttning men den här gången hann vi inte ens komma till första besöket innan mf:et var ett faktum 
feia: skönt att kunna ge dig lite hopp. Jag kände precis samma sak när jag var i din situation. Man blev så glad när man hörde om andra som lyckats till slut och det kommer du också att göra. Precis som anik skriver så gör ju de flesta det. Alla jag haft kontakt med i det här ämnet har faktiskt fått sitt efterlängtade barn till slut. Bra iaf att ni ska få genomgå en utredning. Även om det är sällan man hittar nåt fel så är det ju ändå bra att göra det. Och hittar de nåt så finns det ju nästan alltid lösningar på det. Lycka till!
Yunior: progesteron är gulkroppsormon, som försörjer fostret med näring. Det är extra viktigt den första tiden innan moderkakan tar över. En del kvinnor kan ha låga nivåer av detta och få extra tillskott i början av graviditeten, något man ofta provar då man haft många mf. Jag fick det vid min 4:e graviditet, på mig hjälpte det inte. När jag väl fick min dotter, 5:e gången, tog jag inget extra progesteron. Kolla med din läkare, kan ju vara värt att testa.
Oj det här blev ju en hel roman. Roligt om vi kan följas åt och stötta varandra.
Kram på er 
