Snozie: glömde att skriva att det alltid är samma läkare på gyn och förlossningen, de brukar gå runt samt på helgen är det ju jourer och då varvar de mellan olika avdelningar. Så du behöver inte oroa dig över att de inte vet något om för tidiga förlossningar.
Har lite bråttom men måste kommentera nilabborre: absolut ingen fara vad gäller fara för fostret, den kommer från Nilen som namnet antyder och har således inte de gifter som Östersjöfisken bär på.
(Sedan är det ju inte så bra att äta den fisken av miljöskäl - det är en lång transport + att jag såg en dokumentär som drev tesen att de håller på att de i Afrika håller på att utfiska nilabborren eftersom vi gärna vill köpa den i väst, vilket får till resultat att priserna drivs upp för befolkningen där, dvs det är lite oetiskt också, men det är som sagt bara en parentes)
Hej tjejer,
Beklagar minus till er som fått det! Så tråkigt med minus, blä.
Har inte haft ork att vara inne på FL på sistone då jag varit jättedeppig och nästan helt övertygad om att det blivit mf igen. Jag hade ju ont i magen som bara den fram tills för en vecka sedan, sedan försvann det pang bom liksom de få andra symptom jag hade. Nu har jag känt mig totalt ogravid sedan dess 
Och idag blev jag magsjuk, den enda i familjen. Exakt så var det mitt senaste mf, jag blev magsjuk över en dag, och sedan fick jag en liten blödning och det visade sig att fostret har dött.
Känns som om det är 95% risk att det är mf på gång. I övermorgon har jag tid för UL, vet inte hur jag ska klara ett till mf.
Ursäkta egoinlägg!
Vad söta ni är tjejer! Jag ska försöka att förtränga alla dumma tankar, men man blir ju smått psykiskt sjuk när man fått flera mf, jag kan ju inte riktigt pusta ut som de flesta andra efter vecka 12 heller, utan det är då det riktigt jobbiga startar för mig. Men i övermorgon är det "judgement day", då får jag veta hur det ser ut därinne i magen. Det kan ju bara vara helt normalt också, försöker att tänka att v. 14-15 som jag är i nu är de klassiska "spökveckorna".
DND: vad deppigt att det inte blev något den här månaden. Men skam den som ger sig, bara två veckor kvar till nästa ÄL.
MizzTurko: grattis till lyckat vul! Har ni börjat berätta för släkt och vänner än?
mwb: hur har det gått med uvi m.m.? Känns det bättre iaf? Och vad bra att gyn såg när du skulle ha ÄL exakt, passande nog på lördag 
Ingen press, hehe!
Bling: hur mår du, känns det bättre el fortfarande depp? Har maken kommit hem från sin resa än?
Krusbär: bra att mensen kommit igång iallafall efter proggen. Inte långt till ÄL!
Finesssan: hur går det med Vidas sömn och humör? Lite lugnare nu?
Cia: *tackar för muffins och bugar och bockar för kocken*
Cia: nej i övermorgon är det. Torsdag, lååångt kvar.
Men vad nyfiken jag blir! Kan det ha att göra med Lycka kanske?
Krusbär: ja, fast helst i övermorgon eftersom det är då det är dags. ;.)
Hoppas att det tar sig bättre för er denna månad förresten!
Ginko: grattis till plus! 
Diorlover: beklagar minus
Lycka: superdupergrattis! Var det hos DrR du gjorde ul, eller någon annanstans? Vilken vecka är du i nu?
Fostret levde inte Jag har fått mitt tredje missfall efter vecka 12. Den måste ha dött bara några dagar efter mitt förra vul, i vecka 12+3 någonting
Först var vi hos DrR i morse och innan vi gick in gick jag på toa. Då kom det en strimma blod, och jag fick direkt en dålig känsla. Mycket riktigt stämde det. DrR blev faktiskt rätt knäckt och illa berörd, han har ju försökt peppa mig och sa vid mitt förra vul att vi var nere på 1-3% risk för mf bara Men vad gör det, när jag TRE JÄVLA GÅNGER fått mf efter denna förbaskade vecka 12?
Sedan åkte vi till gynakuten och fick vänta en timme innan vi fick träffa en läkare. Jag har precis gått över gränsen för vanlig skrapning, så det blir tvåstegsabort igen. Nu hade de inga operationstider imorgon, så jag måste vänta till måndag. Eller, på lördag ska jag komma in och ta en tablett som stannar av allt (kroppen tror ju fortfarande att den är gravid) och på måndag kl 7 läggs jag in.
Jag mår så konstigt, det känns helt surrealistiskt. T o m läkaren (på Akkis, kan ni tänka er!) tyckte att detta var onormalt. Därför ska det bli obduktion igen och så ska jag få remiss till RMC, för nu vill jag att de går in och tittar i livmodern så att det inte är någon sammanväxt eller polyp eller så som gör att det slutar växa.
När vi kom hem hade vi fått brev med tid för r-UL... 1 dec skulle vi fått komma
Hur fan ska jag klara det här?
Tack ni söta för er omtanke, den behöver jag. Vi ringde våra föräldrar idag och berättade, de visste ju inte ens om att jag var gravid, så det var ju inte så kul att berätta om ytterligare ett mf. Två kompisar visste om, och dem har jag berättat för. Båda är gravida såklart...
Ja, jag fattar inte vad det är för fel på mig, för något är det ju uppenbarligen. Det känns som om jag är en på miljonen som får tre mf efter den magiska vecka 12-gränsen.
Och hur ska det gå med min avhandling? helt sjukt att tänka på, men jag ska ju disputera i vår och har inbokat ett viktigt seminarium den 10 december. Känner mig helt snurrig, fattar inte hur det ska gå ihop.
Enda ljuset i mörkret är vår lilla Astrid Maria Beatrice, världens finaste dotter och mirakel.
Men det känns sanslöst orättvist och konstigt. Vid mitt första sena mf översvämmades vardagsrummet med blombuketter och kort. Vid andra i våras kom det ett lite mindre, men ändå, ett antal buketter och telefonsamtal. Idag har det kommit en liten blomma, från svärisarna. Folk verkar vara trötta på oss och att det bara går dåligt jämt.
Ja, jag hoppas att jag får göra en hysteroskopi. Jag bad läkaren om det, men han ville inte lova det utan bara ge en remiss till RMC. Verkar som om det är lättare att få göra hydrosonografi (heter det väl?) men jag vet inte om man ser allt som går att se då.
Ni som gjort det, vad ska jag göra, hur ska jag övertala, hur lång väntetid är det?
Det som gör att jag börjar tro att jag har någon sammanväxt, polyp eller myom i livmodern är att det förra fostret (pojken vi förlorade i våras) var helt frisk, inga blodproppar, infektioner eller kromosomfel. Det här fostret verkade åtminstone vara kärnfrisk i vecka 12+0. Men jag hade ju svinont i magen i en och en halv veckas tid t o m ungefär 12+4, vilket är då den borde ha dött. Tänk om det beror på att den inte hade plats att växa helt enkelt? Smärtan försvann ju pang bom kring v 12+4.
Något fel måste det ju vara, detta KAN inte vara en slump, inte tre gånger. Min ena kompis jag berättade för trodde att jag ljög först, att det var för osannolikt. Men det är sant tyvärr vad är oddsen liksom