Gnällig bebis med mamma

Oj, det måste vara jobbigt... Jag har tyvärr inga bra tips eller råd, men det verkar inte riktigt som om du blir tagen på allvar på BVC. Skickar en stor lycka till-kram! Förhoppningsvis blir det bättre och bättre ju äldre han blir! KRAM!

Tack vad gullig du är!

Jo, jag blir tagen på allvar hos bvc-psykologen men grejen är att alla tror att han bara vill vara hos mig och då kan han gnälla. Men i min värld så är det så att om man gnäller och vill vara hos mamma och mamma då tar upp en, ja då slutar man gnälla. Visst kan man vara extra gnällig med mamma just för att man vill att hon ska tycka synd om en men vårt barn slutar ju inte gnälla när han får komma till mig. Självklart gör han det också men allt som oftast fortsätter han gnälla i min famn och inget är bra.

Han är förresten snart 11 månader.

Hej gumman.

Det låter likt Madicken, men oftas har jag haft inverkan att få henne lugn. Men det har varit många gånger som hon har fortsatt gnällt, så har jag satt ner henne, nä då ska hon upp igen o så fortsätter hon att gnälla.

De brukar få en ganska gnällig period runt 9mån, pga separationen från sin mamma/pappa. De börjar mer förstå att de är egna individer men kan inte riktig hantera detta själva.

Det kan även vara värmen, att en envis tand är påväg, att han inte riktigt kan komma till ro o bestämma sig för vart han trivs som bäst.

När jag själv har beklagat mig över Madickens gnäll perioder har jag oxå bara fått så där dumma svar, . Man vill ju ha konkreta svar ju!!

Jag har ofta använt mig av härda, ja det låter hemskt. Men härda o rå om sig själv så man orkar. Det gjorde du bra som åkte iväg.

Sedan se över den lille, verkar han ha ont osv. Om inte, finns där för han o ge mkt närhet. Helt plötsligt en dag är han inte gnällig o så kommer en lugn period, o sen en gnällig.

Åh, nu kom jag på en sak ju! En grej min BVC sa som verkade logisk, var att Madicken nog gärna ville kunna mer än vad hon kunde rent praktiskt. Att hon inte kunde förflytta sig som hon ville, kunda få tag på de saker som hon ville osv kunde resultera i frustration, alltså gnäll.

O, nej!! Vi är inga mirakel mammor, om du inte kan få han att sluta gnälla när du tar upp han så är det inget fel med din roll som mamma. Det är inte alltid min mamma kan få mig glad bara för att hon kramar om mig eller ger mig närhet, men hon är en lika bra mamma för det.

Tyvärr så har jag inga konkreta råd...
Men en stor o varm kram!!
>---- ----

Oj Soleil, det låter jobbigt!
Vet inte hur jag ska kunna ge dig råd egentligen, för jag minns aldrig att Manda har varit så mot mig. Hon har alltid varit "min" tjej, och stackars pappan är den som kommit lite på undantag...
Fast när vi t ex varit hos mormor vill hon ju inte direkt veta av mig utan då är det bara mormor som gäller...
Vad händer om du släpper ner honom när han börjar gnälla och åla? Han kanske bara behöver komma till dig och tanka lite närhet och trygghet en pyttestund för att sedan kunna leka eller busa igen. Jag tänker att du är kanske så van att bära honom, och gör det lite "i onödan" nu?
Vid matlagning kanske han kan få vara med? Eller ge honom något att börja plocka med, några ärtor, en liten macka eller så. De har ju faktikt inget begrepp om "vänta" och "snart"...
På skötbordet; Ja du, det är ju inte så kul att ligga still när man har en hel värld att upptäcka! Prova att ha en speciell leksak, som han gillar extra mycket men bara får ha just vid blöjbyte. När Manda började bli som en ål på skötbordet så hjälpte det inte så mycket att avleda med sång och bus, det var bättre att göra proceduren kort, byta blöja och så ner igen för nya äventyr!

Det blev ganska lång och svamligt det här, men jag vidareutvecklar gärna om du vill!
Lycka till iaf, du ska se att det blir bättre även om det är en klen tröst just nu.

Björkeli: Tycker det är jobbigt att hamna efter dig, du är alltid så mycket klokare än jag...!

Tack Björkeli och fb!

FB, allt du skriver gör jag redan tyvärr...

Du ser, det är nog bättre att lyssna på Björkeli!

Fru B: O nej, önskar jag kunde ge så bra konkreta råd o tankar som du kan!

*Gruppkram som fångar in Soleil framför filmen*

Men hallå, hur snabba är ni när ni skriver inlägg?!

Jag framstår alltid som seg ju!

Soleil: Det låter som att du har det jättejobbigt just nu Jag har inte haft det riktigt som du med något av barnen, men jag tycker att man periodvis kan märka att de är extra gnälliga/ledsna/trotsiga och att det känns som att de är inne i "utvecklingsperioder". Det kan vara några veckor och så vips en dag är det precis som att de kan en massa nytt och är mycket nöjdare och gladare. Jag tror att barn går igenom dessa perioder väldigt olika, ingen är den andra lik. Jag hoppas att detta går över snart för er del. Bra att du åkte iväg själv en stund, det är mycket bättre än att gå hemma och bara bli mer och mer frustrerad. Skickar en kram till dig

Hejsan

Min dotter var också väldigt gnällig som liten. Vi fick också gå och bära hela tiden...så fort man skulle sätta sig började hon skrika. När vi åkte bil började hon skrika så fort vi stannade för rött ljus o.s.v Hon var helt enkelt ett skrikigt barn. Nu vände väl detta lite tidigare än för din son. Tror hon var kring 4 månader.

Sedan dess har hon varit glad och nöjd för det mesta...tills hon fylde 1 år. Plötsligt fick hon ett himla humör!! Så fort något gick emot skrek hon hysteriskt i 10-15 min. Försökte jag ta upp henne blev det sju resor värre. Efter att ha pratat med andra mammor och förskolläraren på öppna förskolan började jag nonchalera henne när hon blev så. Hon fick ligga på golvet och skrika tills hon var färdig, och det blev en jättestor skillnad! Hon har fortfarande humör, men hon blir inte lika arg och inte lika länge nu mera.

Nu skriker din son kanske inte bara när något går emot. Men jag kan tänka mig att han helt enkelt har humör och är envis så som min dotter. När dom är små kan det vara svårt för dem att veta hur man ska hantera besvikelse eller ilska, det är ju något man måste lära sig.

Vet inte om det var så mycket till råd. Ville bara säga att jag vet hur jobbigt det är med skrikiga barn.

Stort lycka till!!

Tack snälla alla vad ni är gulliga! FB, du är minst lika klok som Björkeli ska du veta!

Ni kommer alla med så bra råd, vissa har vi prövat och vissa inte ännu. Men ska definitivt testa.

Tar tacksamt emot fler om någon har dock!

Fler tips eller råd, någon?

Kan meddela att vi har exakt samma här hemma. En pojk på 1 år som gnällt sig igenom hela uppväxten. Vi har långa gånger suttit med öronproppar och hörlurar.

Når jag gick på pappaledighet och mamma började jobba slutade han gnälla. Förutom när mamma kom hem efter jobbet. Så något i relationen till mamman är ju klart. Oerhört frustrerande och tråkigt. Vi har ingen lösning. I princip plockar vi upp han