Svår havandeskapsförgiftning, någon?

Här har ni en till med svår havandeskapsförgiftning. Började med högt blodtryck, ödem å en fruktansvärd huvudvärk, men utvecklade sig ganska så snabbt med alla symtom man kan tänka sig... har minnesluckor veckan runt händelsen.

Läkaren har sagt till mig att jag kan räkna med att föda för tidigt om jag skulle vilja ha fler barn... :/ men det är väl som det är. De kan ju dock behandla med mediciner så barnet får bättre blodtillförsel och inte blir så tillväxthämmat.

Jag födde i v 26+0 med akutsnitt mitt i natten.

Jag har tur jag som har pappan hemma, men han säger att det värsta var dom 2 första dagarna, då var ju inte jag där jag låg ju på iva... så han tycker att allt är mycket bättre nu och man får se det som är bra... men jag tycker att det känns jobbigt ändå... Känns ju dumt att jag inte var där för honom men han är här för mig till 1000%

Med mig är allt bra idag... Förutom att man känslomässigt är som en berg och dalbana vilket känns jobbigt, jag vet ju att han har det superbra. Han åkte på en lunginflemation i helgen men det verkar som om han har repat sig bra från den... men han fick ligga i resp i 1,5 dygn men nu är han tillbaka i cpapen igen... och igår blev han 2 veckor och vägde 600 gram så han har gått upp 84 gram sen födseln, det känns skönt och läkaren säger ju att han blir starkare och starkare för varje dag som går, så jag hoppas det tar ett tag innan han åker på nästa infektion... Vår edvins läakre är ju kändisläkare =) då måste det ju bara gå vägen.

Jo visst kan jag lägga upp bilder men jag orkar inte göra det idag, gör det ikväll om det är okej... måste kila till apoteket innan vi ska till sjukhuset.

Jo doktorn sa att han kommer ligga lite efter i viktkurvan eftersom dom inte kan ge han allt han skulle få i magen, men den bästa maten han kan få är min mjölk så här pumpas det jämt och städigt känns det som och det är påfrästande måste jag säga vet inte varför jag tycker det, kanske för att det känns som om att det inte kommer räcka sen, det kommer ju så lite...

Jag hoppas iallafall att vi får komma hem innan julafton... dom räknar ju med att han kommer få vara kvar på sjukan tills han skulle vart född vilket är 4 dec... fick ni åka hem innan 22 aug eller blev ni där längre???
----
Förstår att det var jobbigt för han också, man glömmer som bort pappan på något vis mitt i tumultet..

Klart sånt här är känslomässigt, man är ju inte beredd på att bli mamma än! Men du ska se att du snart kommer in i rutinerna och faktist, börja "trivas" på sjukhuset.. jag gjorde då det, man blev som en hel familj och iallafall på NUS så var det kanonbra föräldrar också.. Ärligt talat, jag saknar att sitta där på kvällarna med dom andra mammorna och barnen och bara prata om allt och ingenting.. Fast det är ju såklart skönt att var ahemma också..

Tråkigt att din son åkte på en lunginflammation.. Det är ju bra att han repar sig så snabbt och blir bättre..

Pumpningen ÄR jobbig, det är bara att acceptera.. Men tillslut kommer det att gå på rutin! I början kommer det ju inte mycket mjölk alls, men det kommer mer och mer för varje dag.. jag lovar..Det sista du ska oroa dig för nu är mjölken, ta det bara lugnt, slappna av och ta med en bra tidning eller bok och läs.. Gör det till din egen lilla stund! Jag brukade ha med mig min "dagbok" och skriva i.. Det skulle jag rekomendera, att skriva dagbok för varje dag.
Det är otroligt roligt att läsa det nu såhär i efterhand.. Om allt som har hänt, alla känslor osv, för man glömmer bort nästan hälften..

Dom säger att man ska räkna med att få vara kvar till BF, men det är olika.. vi fick komma hem någon dag innan, men vi hade/har problem med amningen så det var därför..
Går det bra för er, så får ni komma hem tidigare..

Jag kan berätta att jag känner en tjej som fick sin dotter i v 24, och hon är nu snart på väg hem, visserligen 39 veckor, men hon har klarat sig igenom så OTROLIGT mycket. Många infektioner, problem med aningen, blödning i hjärnan osv..och flickan är idag HELT frisk.
Detta säger jag bara för att jag vet att det är lätt att oroa ihjäl sig och man tror att det aldrig ska gå vägen, men det GÖR det.. Det viktigaste för ditt barn nu, är att han får känna att ni är där!

Äh, det blev lite fel med inlägget.. inte meningen att allt skulle komma med haha!

Om man får svar havandeskapförgiftning..kan det sluta med att man inte kan få fler barn då?

Min läkare sa till mig att det inte är några problem med att skaff barn igen. Det blir fler koller och fler ul med nästa barn, men det kan man ju leva med :)

Jag väntar barn nr 2 nu, har gått 2 veckor förbi min dotters föddelsevecka, så det känns skönt! Jag går på extrakontroller. Statestiken säger att det är mindre riskmed barn nr 2, speciellt om man har samma pappa. Jag har även gått ner mkt i vikt inför barn n2, och har nu i v 30 inte gått upp något alls!

ok...då slipper man vara oroligt för det när man ska försöka få till ett syskon sen i framtiden :)

Sundvall- Ja, det är lite dåligt att papporna glöms bort, men min sambo har fått massa beröm av personalen på Edvins avdelning för att han var där så mycket i början när jag var dålig, så det känns bra... Sen så får vi ju prata med en kurator 1 gång i veckan och då får vi ju snacka båda två om allt och så... Den största grejen nu är ju att det tar sån tid att få pengar och det är jobbigt att veta... Hur ska man kunna betala räkningar och så? Det är tur att man har föräldrar som kan ställa upp men det känns så dumt ändå på någe vis...

Japps jag skriver dagbok i stort sätt varje dag, när min sambo ligger uppe med Edvin sitter jag och skriver... Och nu äntligen känns det om om pumpningen kommit igång ordentligt med blir ju ganska så mycket nu varje gång... Nu känns det som om jag är uppe i Edvins tempo, alltså jag hinner pumpa så mycket som han äter på ett dygn =P oftast mer så det bådar gått tills dom höjer igen, eller det gör dom ju i stort sett varje dag så men ändå... och nu har han inget drop heller så det känns bra, man har ju små milstolpar man sätter upp =) Nu har han gått upp 95 gram sen han kom vilket nästan är en ökning med 20% vilket är bra tycker jag...

har lagt ut ett par bilder på Edvin i mitt galleri :)

Jag hade svår HF båda graviditeterna.
1:a grav sov jag typ 22 tim/dygn; på spec-BB sa de att det var tur att jag blev inskickad annars hade jag sovit tills allt var slut med mig och pojken föddes i v 32 + 6.

2:a grav var verkligen hemsk och då blev det akutsnitt i v 37 + 0, men de sa på spec-BB att det borde egentligen ha skett mycket tidigare.
Står lite i min pres + bilder finns under starka bilder.