Ja, det är lätt att känna sig inåtvänd och ensam när man har tappat ca 85% av sina vänner. Delvis är det mitt eget fel, eftersom det är jobbigt att umgås med gravida och bebisar. Men många av mina vänner som har fått barn drar sig själva undan. Förmodligen för att de har fullt upp med barnet. Men när de träffar vänner verkar de helst vilja träffa andra i samma sits. Då kan de prata om graviditeter och bebisar utan att få dåligt samvete för oss som är barnlösa eller singlar. När vi träffas i blandad konstallation påpekar de gärna att "nu ska vi inte prata så mycket om barn, det är ju inte så kul för er...". Det funkar i typ 5 min...
Jag har alltså inte pratat särskilt öppet om mina missfall. Har berättat för ett fåtal om något av missfallen, men inte om alla tre. Tyvärr har de sedan aldrig tagit upp ämnet spontant igen efter det, typ frågat hur jag mår eller om vi försöker igen. Antar att de väntar på ett lyckligt graviditetsbesked så att missfallet kan raderas. Därför känns det inte direkt som om jag vill ta upp det själv, och samtidigt berätta att jag sen sist har hunnit få två missfall till... Men jag förstår ju att de förmodligen inte vet vad de ska säga...?
(Lite blandade ämnen i tråden idag... 
)
Lever dock på hoppet att det vänder med bebis! 