Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

Grattis till v 10 a80! Hur långt har du gått tidigare? Nytt rekord snart?

kajolajo: känner igen det där med hangup på tvillingvagn. Vi ville jättegärna ha tätt mellan barnen, men så blir det ju INTE. Alla på dotterns dagis har syskon (utanför el innanför magen), mina bästa vänner är på G med tvåan, syrran har precis fått tvåan osv. Skitjobbigt! Att ha fått två sena mf känns ju också som en rätt orättvis (och ovanlig!) situation, minst sagt.

Men, jag försöker att tänka så positivt som det bara går, även om man måste tillåta sig att grotta ner sig i missunnsamhet och ilska ibland. Dels tänker jag att jag får vara tacksam för att över huvudtaget ha ett barn, det är ju inte alla förunnat tyvärr.

Och sedan tänker jag att det på ett psykologiskt plan för barnen inte är det allra bästa att få syskon supertätt. Tror att 3-5 år emellan är rätt bra faktiskt (eller, jag försöker tänka så när sorgen river i mig).

Hur som helst förstår jag dina känslor, och de måste få komma fram. Den här tråden är kanonbra för att få utlopp för sina mörka tankar!

mwb: har du börjat blöda ut cystan än, eller är det status plus minus noll?

bling: hur mår din man nu? Märker ni av någon förbättring?

lilla: du jobbar väl inte ihjäl dig nu i helgen?

kram till er andra!

Hej lilla! Bra att du tar det halvlugnt iaf. Måste ju kännas skönt mentalt med försörjningen i mars-april också, tycker du inte det? Jag förlorar min anställning i april, då kanske vi kommer att börja stämpla samtidigt, haha!

Förkylningen är mkt bättre. Sket i att jobba idag eftersom jag inte kan göra så mkt mer innan jag haft seminariet, och hade en jättemysig dag med min man istället (han tog också ledigt). Bara skratta på sängen, köra en sväng med bilen och promenera till kondiset för att köpa fredagsfika , bliss!

mwb: Åh, det måste ju vara hormonerna som kommer igång av dubbelkuren. Du kanske ska se det som ett gott tecken, medicinen verkar ju funka iaf! Var beredd på att den blödning som kommer sedan kan göra mkt ont om du inte haft mens på länge. När jag äntligen blödde ut min cysta kom det enorma mängder , plus slemhinna eller hur man ska uttrycka det , som klumpar. Hade tyvärr inga starka smärtstillande hemma, så skaffa det! Förlåt om jag skräms, det behöver ju naturligtvis inte bli så för dig, men jag hade velat vara lite mer förberedd, tror jag. Då kan man ju inte få annat än en positiv överraskning om det avlöper smärtfritt!

Jag har haft mensvärk inatt och idag, men ingen tant har knackat på. Har torkat mig HÅRT, men inget blod lurar än så länge. Om den inte kommit imorgon bitti ska jag köpa grav.test och testa på söndag. Usch, nu börjar jag hoppas rätt mkt, det är säkert bara kroppen som spelar mig ett ont spratt igen...

lillaD: bra pepp! du får mig glad! Men du, är det inte läbbigt att sitta ensam på jobbet en mörk fredagskväll? Spooky, liksom?

Kajolajo: ja, visst är det en bra tröst eller hur man ska säga, att det kanske på något sätt ändå är bättre för barnen med glesare intervaller. Jag skulle haft bf för den pojke vi förlorade i våras imorgon , den 30 augusti. Som det känns nu hade det blivit väldigt körigt med dottern, som är inne i en väldigt mammig och närhetstörstande situation för tillfället. Så för hennes del, iaf, är det förmodligen bättre att få syskon senare. Men usch vad jobbigt det känns att kolla i kalendern där jag skrivit BF i ett hjärta för morgondagen

Och tvillingvagn-hangupen delar jag till 100%. Jag har berättat om det tidigare i tråden, men en av de mest sårande grejerna jag fick höra efter mitt senaste mf var min bästa kompis som klämde ur sig :"bra att ni slapp köpa dyr tvillingvagn iallafall"! Vi som redan hade sett ut en Urban Jungle duo, lagt undan pengar till detta ändamål osv. Hade kunnat strypa henne! Vagnen var liksom magisk för mig. Kanske knäppt, men så var det!

Hej Cia! Du resonerar så klokt kring syskon

(och jag känner också till flera gräddfilsmänniskor med täta graviditeter som har asdåliga förhållanden, hihi något jobbigt ska de väl ha gräddfilarna )

mwb: ja, det suger hästballe , men jag när en miniförhoppning om att jag ska plussa på söndag som plåster på såren. Blir det inte så, så ska jag trösta mig med Petit Chablis och mina vänner Ben & Jerry.

lillaD: vad hemskt med din bror! Usch vilket trauma. Beklagar verkligen sorgen Skönt att du har en så bra relation med din syster. Jag har också en sladdsyster, en halvsyster som är 10 år yngre. När vi var mindre hade vi inte så mkt gemensamt, men nu blir det mer och mer. I höst ska hon plugga här i Uppsala så då kommer vi att ses mer, skoj!

BP: du ska inte bli ledsen gumman, angående syskonpratet. Jag tror att det säkert kan funka med tätt också (det var ju det jag ville ha från början) men man försöker ju tänka på ett tröstande sätt, om du förstår hur jag menar, för att må lite bättre själv. Skulle man ha turen att få barn tätt är jag övertygad om att det funkar också. Kanske i synnerhet om man längtat så länge efter barn så mkt som vi härinne har!

mwb: haha, det där med magnetremsan frågar jag alltid om! *skäms*, jag ska skärpa mig nästa gång jag handlar. Var jobbar du förresten? Var inte du beteendevetare? *kliar mig i huvudet*

Cia: vad skönt att du äntligen får förknippa hösten med något positivt. Augusti är smärtsam för mig med, fick första mf i slutet av augusti 2005 också nu hoppas jag på plus imorgon istället

Tack för alla tankar nu på bf-datumet, det värmer så otroligt mkt! Solen skiner här idag, så vi ska bege oss ner på Vaksala torg och gå på loppis och sedan gå och spana på den där Vernon Panton-lampan jag vill ha på Vålamagasinet. Maken har fått retroaktiv löneförhöjning , så ev. köper vi den som tröst. Man måste vara snäll mot sig själv ibland! Lite "retail therapy" skulle sitta som en smäck.

Imorse tog jag ett gravtest (CB digital för att vara på den säkra sidan och slippa grubbel över olika starka streck), och bara på 30 sek visade det: GRAVID.

Så jag är på smällen! Trots noll utslag på ÄL-stickorna! Trots mer eller mindre total avsaknad av symtom (typ mensvärk två dagar bara)! Helt obegripligt.

Jag är både jätteglad och superrädd på samma gång nu. Såklart mest glad, över att kroppen funkar och vill bli gravid igen, och att det finns en liten chans att allt går vägen (vågar ej tänka så långt, vill inte ens räkna ut när ett ev. BF kommer vara). Rädd som fan för att jag nu blottar mig för smärta, ångest och oro igen. Rädd för att graviditeter två av tre gånger slutat med att jag fött fram döda små barn.

Men nu ska jag försöka att bara ta små, små etapper i taget och planera max två veckor framåt. Små delmål liksom. Annars vet jag nog inte riktigt hur jag ska våga detta.

lillaD: vad rar du är, tack! Jag har nog inte riktigt fattat det än, men det sjunker väl in så småningom. Nu hoppas jag såklart att du också är gravid! När är BIM för dig, om en vecka ungefär va?

Noréns dagbok har jag också funderat på, men det har inte blivit av att jag köpt den. Försökte läsa Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" men den var urtrist så jag gav upp. På vad sätt gillar du inte Norénboken? Nyfiken!

a80: skönt att det blöder mindre. Jag tror definitivt att det beror på allt blodförtunnande som du äter, det ser förmodligen mkt värre ut än vad det egentligen är. Men sedan är det ju en del med helt NORMALA graviditeter också, som blöder hela grav. igenom. En nära vän som fick barn i juli i år blödde mer eller mindre varje dag i 37 veckor tills barnet kom. I hennes fall var det tappen som bråkade.

mwb: kul med intervju! Kick some ass med humöret! Det behöver ju inte vara något negativt med hormonerna, kanske skärper de sinnet lite extra