Hej a80! tackar som frågar! Bra, men jätte-gravid (svårt att röra mig, tung, svullen, ont, ont, ont osv) men gudomligt tacksam....och fortfarande sjukt orolig för allt!
Var på föräldrautbildning idag (det var också overkligt). Helt OK dock, men i diskussionen med de andra paren kände jag mig väldigt annorlunda (utöver att jag var äldst och längst gången i graviditeten). De ville inte diskutera ev. komplikationer under utbildningen och sa alla att de aldrig tänkte på att ngt kunde gå snett eller så, de ville ju vara positiva! Och det förstår jag! Önskar bara att jag kunde vara lika sorglösa (jag skriver INTE naiva) som de - vad mysigt! Ingen av paren hade några som helst komplikationer med sina graviditeter och det var (faktiskt) ganska uppenbart att ingen av dem hade erfarenhet av MF eller infertilitet eller så. (=gräddfils-klicken). När BM frågade alla par vad de var mest rädda för sa alla (utom vi) samma sak; 1) Förlora kontrollen över situationen (killarna) och 2) Spricka i underlivet (tjejerna). Jag och maken sa som det är - vi är livrädda för att vårt barn ska dö. punkt slut.
Nog om det - a80, hur är det med dig?? Hysteroskopin blev ju bar eller hur? Men mensen strular eller?
Kram!