Enormt kraftig mensvärk - hur tackla förlossning?

Jag har också ganska kraftig mensvärk, vad jag tycker iaf.
När förlossningen startade så visste jag inte om det var värkar, för dom gjorde inte ont..
Det var tur att en kompis till mig sa åt mig att åka till förlossningen, för när jag väl kom in så var jag öppen 9cm. Det var först efter dom tog hål på vattnet det började göra ont.
Använde ingen lustgas eller någonting, hann inte ens med!

Så jag kan nog säga att min mensvärk har varit min räddning inför förlossningen.
Har annars brukat klaga på att jag har så ont i magen, och funderat över hur jag då ska överleva förlossningen, men det var inga problem! :)

Jag hade så hemsk mensvärk att jag låg dubbelvikt de första 2-3 dagarna och bara grät. Fick receptbelagda tabletter mot smärtan som inte hjälpte ett dugg, trots att jag tog fler än rekommenderat.
Min förlossning var lätt som en plätt! Visst gjorde det ont, men jämfört med mensvärken tidigare så tyckte jag att det var helt okej.

Har också haft hemsk mensvärk...
men tyvärr måste jag säga att föda barn var min mensvärk ggr 1000. Minst.
Så jag var inte härdad, tyvärr.

Rätt lugnande svar ändå..!

Smärtan vid förlossningen har ju också ett syfte där man till slut får en "belöning", till skillnad från mensvärken.
Även att smärtan kan kontrolleras på ett helt annat sätt med hjälp av olika typer av snabbverkande smärtlindring inne på sjukhuset!

Sen är det ju pauser mellan värkarna oxå, när man har mensvärk har man ju ont konstant...

Har också extrem mensvärk och tyckte inte att det var så farligt att föda barn.
Hade det precis som badthing, fattade inte att jag hade värkar. Lyckligtvis hade jag tid för provtagning och då ville de passa på att kolla om jag hade öppnat mig något.

Jag vågar nästan inte tro att detta är sant, men att få höra det gör mig väldigt glad.
Själv har jag monstermensvärk, 2 dagar var eviga månad ligger jag och mer eller mindre skriker konstant, svimmar av utmattning och kräks. Jag har provat alla möjliga receptbelagda mediciner genom åren och det enda de gör är att smärtan avtar efter 11/2 dygn ist för 2. Och för övrigt har jag väldigt hög smärttröskel.
Har pratat lite om detta med väninnor som fått barn och de har bara skrattat o sagt just att det gör minst 10 gånger ondare och att min förlossning kommer bli väääldigt jobbig om jag har så ont av lite mensvärk.. Jo tjena!

Känns skönt att jag också kanske kommer att kunna hantera en förlossning. Tack!

Skillnaden mellan jävulsk mensvärk och de första värkarna under förlossningen tyckte jag var att jag inte fick yrsel och svimningsanfall, illamående och diarre som jag kopplar till mensvärk. Smärtan var ju inte heller ihållande i timmar som vid mensvärk, utan går över mellan värkarna. Smärtmässigt var det dock bara jämförbart när värkarbetet började. Sen var det obeskrivligt iallafall... Tyvärr, för jag hade också hoppats på att jag var lite "van".

Jag brukar ha väldigt ont när jag har mens och nog sjutton gjorde det ont att föda. Kanske har jag låg smärttröskel eller så var det för att jag var så rädd för smärtan. När jag vankade av och av här hemma kastade jag mig på golvet vid varje värk, kändes som när man vaknar på natten och har kramp i vaden fast i magen.
När jag kom in till sjukhuset var jag öppen 5 centimeter och sjuksköterskan lyckades lugna ner mig. Jag kom då ihåg något jag läst om i en bok från MVC, om en kvinna som andades in genom näsan och ut genom munnen. Så jag tvingade mig själv att andas så och då gjorde det inte så ont längre, då fick jag kontroll över värkarna och kunde fokusera på något annat. Jag tänkte bara på andningen och var så inne i den att jag inte kunde få något ord över läpparna. När narkosläkaren kom sa han rentav "ska hon verkligen ha bedövning, hon som är så lugn". Men jag fick EDA ändå, det var rätt så skönt och fick mig att öppnas snabbare.

Det som var jobbigast var öppningsskedet. Jag visste inte det, trodde det skulle vara värst att krysta. Är man rädd så kan det ta längre tid att öppna sig för då spänner hela kroppen sig. Man måste försöka hitta ett knep att komma över rädslan, för mig hjälpte andningen.
Lycka till!