• Fröken Joper

    Missfall trots att hjärtat slog...

    Har precis gått igenom mitt fjärde missfall...Olycka!!
    Jag och min man har försökt få barn på naturlig väg i snart 7 år vilket har lett till 2 tidiga missfall (V.4 och v.8) och ett sent MA i v.18. När vi till slut blev tagna på allvar och fick hjälp upptäcktes det att jag väldigt sällan, ca 2ggr/år, har ägglossning. Jag fick äta tabletter och ta sprutor och en insemination gjordes. Det tog direkt! Vi blev glada men tog det försiktigt och var oroliga. Fick se ett hjärta i v.7 men på UL i v.9 levde inte "barnet" längre... Mitt 4:e missfall. Nu har jag i 2 av mina graviditeter sett hjärtat slå men ändå har det inte gått bra.. De säger ju att man har 95% chans men tydligen inte vi. Är det fler som varit med om detta och vet vad som kan vara fel? Kan lågt blodtryck, dålig blodcirkulation orsaka detta eller vad??
    Är så ledsen...

  • Svar på tråden Missfall trots att hjärtat slog...
  • Görling

    Verkar som att Trombyl är något som flera tipsar om. Jag tog upp det med en läkare som bara fnyste och sa att det inte var vetenskapligt bevisat att det hjälper, men tycker att det över lag verkar positivt när man pratar med andra på dessa forum.
    Har själv haft en ofostrig graviditet som upptäcktes på NUPP-test i v. 11 och två MA (slutat växa i v. 5 och 6) som upptäcktes i v. 8 och 9, under ett års tid. Fruktansvärt jobbigt! Har nu ett "uppehåll" för att återhämta mig.

    Lycka till och ge inte upp!

    Kram från mig

  • Finessan

    Jag tillhör också den olyckliga skaran som fått se ett hjärta slå och sen få missfall efter det. Såg dessutom hjärtat i v. 10 så det var ganska så sent, men procenten var inte på min sida. Jag har haft fyra mf totalt, men nu har jag en liten flicka i magen som väntas titta ut i slutet av juni. Så det är inte kört. Det man måste fråga sig vid en mf-utredning är vad det är för utredning jag har fått. Tyvärr är de flesta utredningarna knappt värda att kallas utredningar eftersom de innehåller alldeles för få prover. Det behövs inte sällan grävas riktigt djupt för att hitta orsaken, men detta sker inte ofta. Läkarnas okunskap och ointresse för upprepade missfall är skrämmande. Jag har en lista på de prover som jag har tagit i en av mina bloggar. Det tog ett 40-tal prover innnan mina orsaker hittades. Jämför gärna dina prover med listan. Sen välkomnar jag dig in till den här tråden där vi med upprepade mf huserar. Där finns det många kloka gummor och STOR kunskap. Vi stöttar och peppar varandrar så gott det går och alla vet vi hur det känns eftersom vi upplevt samma skit. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m31226031.html Här finns också många som knaprar Trombyl...


    Än har den feta damen inte sjungit
  • Finessan

    Vad tokigt att det inte blev radbrytningar. Hoppas det går att läsa ändå.


    Än har den feta damen inte sjungit
  • Selmas

    Beklagar så att ni fått missfall igen.
    Har ingen egen erfarenhet men en bekant som jag vet fick hjälp av en naprapat att stabilicera allt som var tokigt i kroppen med vitaminer & mineraler & brister mm. Numera är hon mamma så det hjälpte henne iallafall.
    Alltid ett råd iallafall & hoppas att ni snart kan se lyckan igen
    Mvh Birgitta


    H.D R.I.P! Älskad & Saknad av många
  • ConcreteAngel

    Så ledsen för er skull...
    Jag började blöda en torsdag, åkte in akut på söndagen och läkaren såg ett hjärta slå, på måndagen kom det ut!
    Jag blev superchockad.

  • olsovic

    Hej Fröken Joper

    Känner igen mig när jag läser vad du gått igenom.
    Har själv haft 3 missfall och fått vara med att se hjärtslagen men sen har något gått fel. Har tagit väldigt hårt både på kropp och psyke.

    Efter det tredje missfallet fick jag och min man göra en utredning (tycker det är konstigt att du och din man/sambo inte fått göra detta) där det visat sig att alla värde var bra. En titthåls operation visade sedan att jag hade en mellanvägg i livmodern som troligtvis gjort att det inte funnits något utrymme för babisen att växa. Har nu blivit opererad två gånger (de fick inte bort allt vid första operationen) och på grund av min ålder (35) så har de skickat vidare mig till provrörsförsök. Jag har även gått till en homeopat som såg att jag hade lite försämrad hormonnivå, kan tyvärr inte säga om hopmeopat medicinen har hjälpt eftersom jag fick avsluta den när jag påbörjade provrörsförsök, men skulle vilja rekommendera dig att göra ett besök. Ska fortsätta med homepaten om jag blir gravid. Hon tror att det kan vara kroppen som inte klarar ut den förändring som sker när man blir gravid och då istället stöter bort fostret.

    För tillfälligt håller jag på att ta spray 4 gånger om dagen och hoppas på att det sedan ska leda till att jag kan bli gravid. Men kommer så klart aldrig att kunna slappna av när man har varit med om så många missfall.

    Hoppas att ni snart får kommer på utredning.

  • Fjälltjej73

    Hej hörrni! Hoppas jag kan slänga mej in här? Ni verkar vara ett sympatiskt gäng!
    Jag har tre MF i bagaget det senaste året. (v5, v8 och v10-14?) Det sista (1 april) var väldigt jobbigt psykiskt och fysiskt. ANYWAY! Nu undrar jag om nån kan berätta för vad TROMBYL är och hur det fungerar??
    Ha en fin 1 maj-kväll!

  • Stoppsladd

    Beklagar verkligen era MA. Det är så jävla orättvist och jobbigt. Vi blev gravida efter vårt första ivf. Bebis vinkade i vecka 9 genom vul. Sen ville bebis inte leva längre. Kroppen fattade det först i vecka 13. Fan vad jag hatade min kropp då.

    Jag fick också, som nån skrev, uppgift på att detta ska vara väldigt ovanligt. Endast 3 % risk fick vi veta.

  • Finessan

    Puffar för den här tråden igen där vi med upprepade mf finns som gjort utredning eller väntar på utredning. Kom gärna in och ställ frågor och blanda er i diskussionerna. Det finns stor kunskap i tråden.

    Såg att isisisis redan hittat till oss. Glad

    www.familjeliv.se/Forum-7-137/m31226031.html


    Än har den feta damen inte sjungit
  • Toodels

    Vill börja med att beklaga..

    Men när du inte har ÄL har du haft mens ändå? Min mens kommer när den vill, Men nu har det gått ett halv år vilket är de längsta uppehåll jag kan minnas.. oöerhört orolig om det är nått allvarligt fel på mig.. min mens har aldrig varit regelbunden, kunnat gå tre - fyra månader emellan.. Men nu är man orolig.

  • Fröken Joper

    Tack alla som svarar!
    Jag beklagar verkligen allt som ni alla har gått igenom och känner ett oerhört stöd och förståelse hos er!

    Toodels: Jag har haft mens men med väldigt långa och oregelbundna intervaller, allt ifårn 35-70 dagar. Jag har sökt för detta sen jag var 18 men bara fått kommentarer som "det är normalt", "så har många tjejer det och det är bara att acceptera" osv. Jag sökte hjälp hos en reflexolog som fick ner cyklarna till runt 40 dagar! Stort steg flr mig!
    Min läkare sa till mig att de cyklar som är runt 40 dagar har jag nog ägglossning men inte på de som är över det. Jag bildar för många små äggblåsor så ingen växer till sig och släpper...
    Men jag har trots det blivit gravid naturligt 3 ggr, vilket inte slutat bra...

    Vi ska till vår läkare på onsdag och jag hoppas på hjälp, vet inte vad jag ska tro just nu, funderar över om de kan göra fler prover.

    Har även hört talas om att et kan vara problem om man har olika blodgrupper, jag har + och min man -, men jag vet ej om det stämmer?

  • Toodels

    Fröken joper.

    Jag har aldrig "sökt" hjälp för min oreglebundna mens, men när jag gjort min gyn undersökning har dom sagt att allt ser jätte bra ut och då har jag även tagit upp frågan och då får jag svaret att de kan vara normalt om man stressar och att många tjejer/kvinnor har det "problemet"
    Jag har två tidigare MS i ett tidigare förhållande, men nu ska jag börja min första IVF behandling.

    Jag kan dock inget om de olika blodtypernas kombination.
    Men jag håller tummarna för dig !
    Kraam

  • olsovic

    Stoppsladd: Jag känner med dig. Det är just den där väntan som är så sjukt jobbig. Att bli gravid är inget man vågar glädjas åt längre. Jag själv trodde att allt var lugnt sista gången, eftersom jag varit på koll och fått sett hjärtslagen, men sen gick något galet igen.

    Gör vårt första IVF försök nu och ska i morgon börja med sprutorna. Ser väldigt positivt på det men vågar inte hoppas för mycket. Gör så ont i kroppen om det skulle bli missfall igen.

    Inget kul att läsa om alla er andra, jag beklagar verkligen, men samtidigt känns det skönt att veta att man inte är ensam om problemen. Även att få höra om era historier och vad ni gått igenom för undersökningar.
    Det känns som att man i sjuvården själv måste stå på sig hela tiden för att komma vidare.

Svar på tråden Missfall trots att hjärtat slog...