Missfall trots att hjärtat slog...

Hej Fröken Joper

Känner igen mig när jag läser vad du gått igenom.
Har själv haft 3 missfall och fått vara med att se hjärtslagen men sen har något gått fel. Har tagit väldigt hårt både på kropp och psyke.

Efter det tredje missfallet fick jag och min man göra en utredning (tycker det är konstigt att du och din man/sambo inte fått göra detta) där det visat sig att alla värde var bra. En titthåls operation visade sedan att jag hade en mellanvägg i livmodern som troligtvis gjort att det inte funnits något utrymme för babisen att växa. Har nu blivit opererad två gånger (de fick inte bort allt vid första operationen) och på grund av min ålder (35) så har de skickat vidare mig till provrörsförsök. Jag har även gått till en homeopat som såg att jag hade lite försämrad hormonnivå, kan tyvärr inte säga om hopmeopat medicinen har hjälpt eftersom jag fick avsluta den när jag påbörjade provrörsförsök, men skulle vilja rekommendera dig att göra ett besök. Ska fortsätta med homepaten om jag blir gravid. Hon tror att det kan vara kroppen som inte klarar ut den förändring som sker när man blir gravid och då istället stöter bort fostret.

För tillfälligt håller jag på att ta spray 4 gånger om dagen och hoppas på att det sedan ska leda till att jag kan bli gravid. Men kommer så klart aldrig att kunna slappna av när man har varit med om så många missfall.

Hoppas att ni snart får kommer på utredning.

Stoppsladd: Jag känner med dig. Det är just den där väntan som är så sjukt jobbig. Att bli gravid är inget man vågar glädjas åt längre. Jag själv trodde att allt var lugnt sista gången, eftersom jag varit på koll och fått sett hjärtslagen, men sen gick något galet igen.

Gör vårt första IVF försök nu och ska i morgon börja med sprutorna. Ser väldigt positivt på det men vågar inte hoppas för mycket. Gör så ont i kroppen om det skulle bli missfall igen.

Inget kul att läsa om alla er andra, jag beklagar verkligen, men samtidigt känns det skönt att veta att man inte är ensam om problemen. Även att få höra om era historier och vad ni gått igenom för undersökningar.
Det känns som att man i sjuvården själv måste stå på sig hela tiden för att komma vidare.