Problem med sköldkörteln? Del 9

Hallå där, vad glad jag blev att hitta denna tråden. Har precis i dagarna fått min diagnos hypothyreos. Mina värden är inte direkt bra och jag är sjukskriven i nästan 1,5 månader för återhämtning. Mina TSH värden är på 200 så jag är väldigt trött och orkar inte mycket just nu. Har fått levaxin men den förväntas inte ge någon märkbar effekt förräns om några veckor.

Ligger här hemma i ensamhet och har väldigt långtråkigt och tycker jätte synd om mig själv (fast det finns säkert de som mår värre, så eg ska jag inte klaga). Samtidigt som jag är så trött att jag inte orkar göra något. Det är väldigt frustrerande. Försöker därför fördjupa mig i vad sjukdomen innebär och hur jag ska göra för att må bättre.

Har ni några tipps att ge mig. Berätta gärna hur ni har mått och hur ni mår idag. Känner att jag behöver info och peppning i massor.

Mvh Gith

Alfredboy: Hej, jag har förstått att det tar tid innan man mår bättre och lång tid innan man mår riktigt bra. Jag är också glad att jag inte lyckats bli gravid, då det inte alls är bra för fostret att ha så här låga värden.

Det värsta är nog att jag inte fattat hur dålig jag egentligen har varit. Allt har bara rullat på. Innan jag fick diagnosen trodde jag faktiskt att det var psykiskt, även många runt om kring mig tänkte nog i de banorna. Jag har alltid varit nästan extremt smal och plötsligt började jag gå upp i vikt. Härledde det till p-pillerna men när jag tänker efter så har det nog varit en kombination som kommit smygande de senaste åren. Det som är jobbigt med diagnosen är att jag vet inte när mina prover blir så bra att vi vågar försöka igen. Ganska frustrerande då min ålder ligger mig lite i fatet. Jaja det är bara att bita ihop och hoppas på det bästa.

Jag orkar inte läsa igenom alla tidigare trådar så finns det någon i tråden som var lite "äldre" och har blivit sjuk och sedan skaffat barn? Skulle ni då ge en hint om hur lång tid det tog innan ni vågade börja tillverkningen efter sjukdomskonstaterandet, tills knottingen var ute, så blir jag jätte glad.

Kram kram o tack på förhand/ Gith

vad skönt att höra.. fast jag blir 36 i år och har ännu inga barn. Jag tror även jag har dragits med det här längre än jag själv vill erkänna... Jag får väl helt enkelt prata med doktorn lite längre fram om möjligheterna och hur vi ska gå till väga. Hur mådde du under graviditeten då? Fick du öka dosen?

Tack för svaret snuvan. Har förstått att det tar tid att bli frisk. Läste någon stanns att det tar lika lång tid att bli frisk som man har varit sjuk... låter ju inte så lockande dock. Jag har börjat märka av medicinen. Jag orkar vara uppe mer fast jag är jätte trött. Det känns som om hjärnan börjat krya på sig, men kroppen hänger inte riktigt med Det resulterar i att jag vill mer än jag orkar, vilket jag finner väldigt frustrerande *suck* Bebisverkstan är lagd på is och kommer först tas upp när jag mår bättre och får klartecken från doktorn.

MIJV: hoppas allt går bra idag.

Usch vad hemskt att du får vänta. Tycker nog att även om det är vårdstrejk så ska du inte behöva vänta två veckor eller mer på svar. Proverna är säkert redan färdiganalyserade och skickade till din läkare.

Jag håller på sköterskorna, men samtidigt tycker jag det är skit att tredje person kommer i kläm hela tiden.
Måtte vårdstrejken vara över snart.

Ia 70 skrev 2008-05-27 09:05:26 följande:

Hehe.. vad olika vi är.. jag har oxå fått min diagnos nyligen och mitt TSH värde var 200... och visst mår jag dåligt, blir trött lätt och har ont i kroppen. Men jag har nog vant mig vid att må skit en längre tid så jag tycker nästan att jag mår bra efter att ha fått sova en massa... hmm undra hur det blir när mina värden är ok igen...se verkligen framemot det... att orka igen Fast som jag förstått det hela så tar det tid innan kroppen återhämtat sig och man känner sig bra även om värdena är på topp. Det är bara å ge det tid och inte förvänta sig för mycket av sig själv. Jag äter oxå den lägsta dosen än så länge och enligt läkarna kan jag först förvänta mig förändring om någon vecka. Jag har dock märkt att min magvärk har försvunnit efter några dagars behandling, men resten av symptomen är tyvärr kvar. Ni som har höga värden på TSH har ni blivit sjukskrivna eller jobbar ni på som vanligt?

Nufsan: fyy vad tråkigt... reumatism är inget att leka med.

Nä jag förväntar mig inte att bli frisk så fort. Jag blev sjukskriven direkt. Jag har oxå ont i kroppen och idag är en riktig skitdag. känner att jag snart blir tokig på den här värken. Alvedon hjälper inte alls och ipren bara en liten stund. funderar på om man kan få något starkare utskrivet... fast det kanske inte hjälper det heller.

Jag tycker det är frustrerande att vilja massa men inte orka plus den här jäkla värken som tar musten ur en bara den.

Tror jag ska skrika lite.... GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH....

mmm lite bättre faktiskt

jag har ont i höfterna, axlarna.. händer tja hela kroppen. Fötterna är hemska när jag gått en stund o sedan vilat och där efter ska gå igen.

Det där med apatisk o disträ känner jag verkligen igen. Kommer mig inte för att göra saker. Jag vill men får inte tummarna loss. Sen när man väl gör något ex träffar folk o vänner så vill jag bara hem o lägga mig. Det var länge sedan jag verkligen tyckte ex fysisk aktivitet var roligt (jag som alltid cyklat, ridit och sprungit mycket)Idag känns en promenad enbart jobbigt men ser framemot den dagen jag orkar och kan tycka det känns bra. Idag fattar jag faktiskt inte att jag orkade jobba så mycket som jag gjorde och samtidigt vara så pass fysiskt aktiv som jag faktiskt var. I mitt jobb är långpromenader inget ovanligt, inte konstigt att man var helt slut efteråt.

Usch nu blir jag arg på mig själv som låtit det gå så här långt. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRR....

Härligt att ni hänger med och vrålar lite skönt att lätta lite på trycket.

am zandra: Grattis o vad skönt att du fått bra svar o en kanonläkare.

Hoppas verkligen att det vänder för er som mår jättedåligt. Själv är jag i början av behandlingen och hade skyhöga värden på tsh och T4. Har fortfarande inte full koll på hur allt ska funka och vilka värden som ska följas åt och japps jag mår inge bra alls. Men jag förväntar mig få bra svar av doktorn nästa gång jag träffar honom. Det värsta tycker jag är den förbannade värken och tröttheten... jag upplever en frustration över att inte orka göra saker som förr. Nu har jag fått smärtstillande utskrivna (citadon) och tar dem när det är helt åt skogen. Nackdelen är att jag blir så trött av dem och jag tycker inte de funkar fullt ut.

Har ni andra också mycket värk och vad tar ni mot den? Någon mer som upplever frustration över att inte orka?

Jag tycker synd om min man som har en fru som är värsta gnällspiken

Krya på er där ute..../PB