Socialen, barnavårdsutredning, myndighetsmissbruk
Undrar om det finns några sociomer här eller andra som är insatta i socialens barnavårdsutredningar. Min bror har nämligen blivit mycket konstigt behandlad i samband med en utredning. Han och hans exfru har gemensam vårdnad och barnen (sex och åtta år) har hittills hälsat på honom varannan helg, varannan storhelg, ett par veckor på sommaren, samt att han tar dem till aktiviteter i veckorna. Så vitt vi i familjen har sett har allt varit normalt och bra.
Han och hans exfru hamnade i en utredning på grund av att dagispersonalen anmälde till soc. Det idiotiska är också att det egentligen var exfruns brister som var orsaken - dagispersonalen anser tydligen att mamman har problem med att se till att barnen har hela och rena kläder som är lämpliga för årstiden, att komma ihåg matsäck och extrakläder och annat som har med tider och rutiner att göra. Därigenom blev även min bror inblandad i utredningen, trots att han inte har något med dagisproblemen att göra då han inte har barnen på dagisdagar.
Socialen satte bl.a. båda föräldrarna på en psykologutredning. I resultatet står det att hans föräldraförmåga har stora brister framför allt emotionellt, att han "har mycket svag förmåga till känslomässig närhet och även svårt att sätta sig in i andra människors känslor". Därför kan han inte "tillfredsställa barnens behov av närhet, kärlek och känslomässig trygghet" med mera sådant. Psykologen skriver också att han skulle ha ett udda beteende, och att det skulle försvåra för honom att föra barnen ut i världen och ta sociala kontakter och sådant. (Det står också en del positiva saker som att han är mycket intelligent.)
Det här är en bild som ingen av oss i familjen känner igen! Min bror är en underbar pappa! Det är visserligen så att han gärna är ensam och inte umgås så mycket med vänner, men han jobbar ju heltid som civ.ing. och är med i föreningar där det funkar bra med killar som har samma intressen (dvs datorer, musik osv.) Men det kan väl inte vara ett BROTT att vara ensam, och inte en anledning att inte få ha sina barn hos sig..? Kanske är han liiiite udda i sitt beteende ibland, men absolut inte så illa som psykologen och soctanterna vill ha det till. Och han har som sagt aldrig, aldrig gjort någon illa - snarare är hans problem att han är alldeles för snäll och inte kan försvara sig om någon är elak mot honom.
Jag måste slå fast att det aldrig har varit fråga om misshandel, sexuella övergrepp eller liknande, det finns inga "bevis" på något sådant och det här inte heller något sådant som socialen beskyller honom för. Min bror har heller aldrig någonsin varit i kontakt med psykvården eller ens en psykolog förut. Det har aldrig ens varit tal om det någonstans i skolan eller på jobbet, varken som barn eller som vuxen.
Men på grundval av det här enda psykologutlåtandet, där psykologen träffade min bror två gånger och han fick fylla i ett antal formulär på datorn, lägga pussel och bygga med klossar, så har socialtanterna nu bestämt att han inte längre ska få ha barnen hos sig på natten! Han ska bara få träffa dem några timmar i veckan på dagen! Och det här ska tydligen gälla för all framtid - tills barnen blir myndiga!
Exfrun ska däremot få ha barnen på heltid - i alla fall tills vidare - mot att hon går med på att ha något slags personal hemma hos sig ett tag som ser till att det funkar med rutiner, städning, kläder, tider och så vidare. Men om det inte funkar finns risken att barnen fosterhemsplaceras, för de kommer då inte att placeras hos min bror/sin pappa.
SÄG att det här inte kan vara sant, och att de inte kan driva igenom något sådant!
