Nån mer som är livrädd för att behöva snittas?

Aha det var så ni tänkte Ja det skulle vara praktiskt om man bara kunde ta snutten med och vara helt trygg.

Nu har jag fått tid till förlossningssamtal. Den 21a ska jag dit och förhoppningsvis få svar på mina frågor. Jag vill ju så gärna kunna se framemot förlossningen med glädje istället för oro och ångest. Oron och ångesten försvinner väl kanske inte helt eftersom jag inte kan få en garanti att det bli vaginalt men jag hoppas ändå att jag ska kunna känna mej tryggare om det blir snitt.

Hej och välkommen Ja, för dej låter det ju bäst med snitt. Har man en gång gått sönder mycket är ju risken stor för att det blir värre nästa gång. Du får vara här och prata så kanske du kan känna dej trygg i att det blir snitt.

Jo det är ju större risk att föda i säta än att föda vaginalt. Men bara personalen är van vid det ska det ju gå bra. Vid en sätesförlossning har jag för mej att dom hela tiden är förberedda på snitt ifall att det inte går.

Jag trodde att jag hade bearbetat det klart, sonen är 19 månader idag och jag har känt mej hur lugn som helst fram tills för ungefär 1-1,5 månad sen när jag sakta började inse att jag kanske måste genomgå samma igen. Visst jag vet att snittet i mitt fall var det enda alternativet för annars skulle min son ha dött. Navelsträngen räckte inte till så han kunde inte komma ut vaginalt med den hel.

Men det spelar ingen roll att jag vet det. Jag är ändå besviken att jag blev snuvad på finalen att aktivt få krysta fram barnet. Att sen när man gjort det färdigt få en kladdig bebis upp på bröstet och på så sätt få belöningen av det jobb man gjort. Att slippa vara utan bebisen och maken alls. 

Istället blev det att åka ner till op med starka och täta värkar. Få spinal. Sen tog läkaren ut barnet och det enda jag såg var när dom gick förbi mej. Då gick dom till ett bord fick jag veta, jag såg inget utan bara hörde sonen. Det tog 5 minuter innan jag ens fick se sonen och när jag väl fick göra det så fick jag bara se honom ett par minuter innan dom gick iväg och jag fick ensam ligga kvar och bli ihop sydd. Medans dom sydde började jag må fruktanvärt illa och fick krypningar i hela kroppen. Sen väl på uppvaket började jag skaka så fruktansvärt att jag höll på ramla ur sängen. Det slutade efter ett bra tag när jag fick medicin. Sen äntligen fick sonen och maken komma ner till uppvaket och då äntligen fick jag se sonen ordentligt för första gången. 

Sen smärtan efter snittet som var fruktansvärd. Den smärtan var 1000 gånger värre än all smärta under förlossningen.

Jag ska på samtal den 21a till bb/förlossningen. Jag hoppas verkligen att det hjälper så jag slipper gå med ångesten resten av tiden. Helt kommer jag inte att slippa den pga att jag inte kan få en garanti att det blir vaginalt.

Vad skönt att bebisen ligger rätt! Jadu, 6 veckor kvar Jag har bara 26 veckor kvar jag *S* med troligtvis blir det 1-2 veckor till på det.

*s* du får hoppas att bebisen är med på dina planer om att komma tidigare Hur klarar du av att hålla igång så? Jag har redan sån foglossning att jag har fullt schå att klara av att gå bara lite. Det började i onsdags och gick från 0-100 på bara några timmar. I natt har jag vaknat flera gånger pga värken. Vi som har en kryssning till Helsingfors inbokad om 2 veckor och då blir det ju en del att gå där under dagen, vette sjutton hur jag ska klara det.

Bälte provade jag andra graviditeten men jag märkte ingen skillnad öht. Kan ju bero på att min foglossning sitter fram i blygdbenet. Kanske bältet hjälper bättre om det är fogarna bak i ryggen som gör ont. För alla skriver att det känns bättre att sova med en/flera kuddar mellan benen men det hjälper inte heller för mej.

Jag vill också börja promenera igen. På vintern har jag sån värk i lederna att det inte går men nu börjar det blir perfekt för att börja gå igen och så börjar fogarna krångla *suck* När jag ska till bb om ett par veckor ska jag höra om akupunktur. Jag vet att dom ger där mot foglossning.

Hur går det för alla? Jag väntar spänt på förlossningssamtalet jag ska på den 21a. Då går vi igenom förra förlossningen som slutade i snitt och tittar i journalen vad det blivit antecknat där. Ska bli så skönt att få gå igenom allt igen och förhoppningsvis ska det kännas lite bättre sen.

Nej tyvärr kan man ju inte det. Vad skönt det vore om man kunde det, då skulle ett ton med ångest/oro lätta från mina axlar.

Ajdå, då är det nog bara 2 val kvar, antingen snitt eller sätesförlossning. Ett förslag kan ju vara att du provar att föda i säte men om du inte orkar eller det inte går så finns det snittberedskap. Hur som helst tycker jag att du ska läsa på och mentalt ställa in dej på att det kan bli snitt. Borde bli lättare att hantera ev. besvikelse då.

Toka2: Vad skönt att bebisen inte var så stor Håller tummarna att vandringen gör susen.

Carbon: Vad skönt! Se där man ska aldrig säga aldrig

Stort grattis Toka! Skönt att det gick så bra och att du slapp snittet. Fast jag vet inte om det låter så lockande att föda riktigt så snabbt men vad som helst är bättre än snitt Ingen liten kille heller.