Katastrof=(

hur långt gången är du egentligen nu??

Jag skaffade barn med en man som inte ville, men jag sade till honom som det var; vill du vara tillsammans med mig så måste vi ha det här barnet för jag skulle aldrig kunna förlåta dig eller mig själv om vi gjorde abort bara för att timingen är fel. Om jag gör en abort är det slut mellan oss av samma skäl. Och han accepterade det även om han inte tyckte det var toppen. Och han tycker fortfarande inte att det är toppen att ha ansvar och ta hand om ett barn, men han älskar verkligen vår dotter och det är allt som betyder något. Nu har det tagit slut ändå, men jag gläds åt att jag inte är ensam för jag har min egen familj med min dotter och det är gott nog för mig. Jag ångrar inte för en sekund att jag behöll mitt barn även om jag i panik ringde och bokade tid för abort med en gång bara för att hålla alla dörrar öppna. Men jag säger som många andra: följ ditt hjärta. Vill inte din sambo hänga med på resan, så är det mest synd om honom. Du kommer klara dig ändå! Jag tänker på dig och hoppas att du gör det som du tycker känns rätt för dig, inte er.

När jag var i din ålder gjorde jag en abort för att min dåvarande hotade mig att lämna mig om jag behöll barnet! Det var det värsta jag gjort och jag mådde oerhört dåligt i många år!

Är du inte säker så ta inte bort det! Du kommer att fixa det och säkerligen kommer din kille att ta sig an barnet när allt har fått mogna för honom. Som tjej har du så mkt som händer i din kropp och man förbereder sig och mognar fortare än killarna när det gäller grav.

Tänker på dig!

Gud vad ledsen jag blir när jag läser den här tråden. Hur har det gått TS? Du vill ju behålla barnet. Gör inte abort du kommer ångra dig resten av livet! Jag gjorde abort för min killes skull och det var det sämsta beslut jag någonsin tagit. Kunde inte förlåta honom och framför allt inte mig själv. Känner nästan lite panik över att jag inte kan hjälpa dig. Livet blir inte förstört av ett barn, det tar bara en ny vändning. Man kan ångra en abort men väldigt sällan ett barn...

min syrra gjorde abort i vecka 16 två stegs abort för killen inte ville ha barnet, men hon ville.. hon hade en lång två stegs abort och fick föda fram det döda barnet som hon egentligen ville ha, hon grät och killen han satt hemma och brydde sig inget då.. sen när hon berättade att dom fått en flicka som nu inte längre fanns då grät killen och bråka och vart arg på henne för att hon dödad även hans barn.. alla situationer ser olika ut men du har nästan gått halva graviditeten nu.. behåll barnet du vet inte hur det kommer sluta om du gör abort heller men behåller du har du verkligen nån att att älska vilkorlöst som kommer vara värd allt besvär den ger

Jobbig tid!

Vaken hela natten.
Gråtit. Smsat med sambon som fick gå hem kl 3. Där låg vi och grät men fick lov att sova och det blev väl någon timme. Det tog ett tag innan vi kom iväg och väl där tog det ett tag innan vi kontaktade någon.

Hon såg hur jag såg ut att jag gråtit och förstod jag var osäker så hon fick inte ge mig någon tablett.

Sista dagen imorn sa hon, okej jag ska fundera till imorn. Senast kl 13 imorn sen är det soc som får avgöra.

Så inget är gjort eller ogjort än...

TS vilken vecka är du i?

Jag hoppas verkligen att du behåller barnet! Allt kommer lösa sig och livet kanske inte blir som du tänkt, men det kommer definitivt bli fyllt av en massa kärlek!

Igår när vi satt i soffan och grät lite som vanligt sa jag åt honom när han satt och klickade på bärbara datorn att han kunde kolla om det fann några lediga lägenheter. Man kunde känna hur kall han blev och frågade om jag tänkte flytta ifrån honom. Det kanske blir så om jag inte klarar av att gå dit imorn sa jag. Han letade fram en 3a och sa här finns det en. åh 5000kr i månaden kommer jag aldrig ha råd med, aldrig! Men vi tillsammans sa han då. Han tänker inte bli pappan som stack om det nu blir så. Och så ville han att jag skulle motionera ordentligt och äta nyttigt för en fet mamma fick jag inte bli. Det vill jag inte heller sa jag...
Men han vill ju fortfarande att jag går och tar tabletten sa han.

Men hela kvällen sen kändes allt så bra och tom han var glad. Ringde han runt 12 (han jobbade natt) och pratade lite och han sa att han kände sig glad konstigt nog.

Imorse gick jag och hunden och mötte honom när han kom hem, han var trött och hade ont i magen för vi båda sov och åt dåligt igår och grät en del. Sen innan han skulle somna sa han att jag stog inför mitt livs svåraste val idag och kramade om mig.
Men han verkade inte orolig utan han somnade så sött. Och jag med en stund för jag var så trött.

Nu sitter jag här och tänker inte gå dit. Inte när han sagt sådär! Vi kommer bli den finaste familjen i stan, ingen tvekan! Både han och jag har väldigt lika syn på uppfostran och han tänker vettigt som kille! T.o.m. han tänker vettigare än min pappa som haft 3 ungar!

Hoppas bara han inte blir arg på mig när han vaknar, men det tror jag inte. Nu ska jag ställa mig och diska.

Må så gott, uppdaterar om vad som händer och sker=)

Åh vad glad jag e för er skull:)
Grattis till ert livs underbaraste o jobbigaste resa.
Klart att ni kommer att bli den finaste familjen i stan.
Nu ska jag packa ihop en stor picknick-korg till föräldrarträffen i eftermiddag.
En stor kram till dig ts.

grattis vilken lättnad för mig! kände mig så orolig för hur mycket du skulle ångra dig, och visst saker kanske inte blir som ni tänk men det kan ju även bli bättre all lycka till er!! och grattis till att du valt att behålla

Heja TS!
Bra beslut och det kommer bli bra ska du se!
Ni kommer bli en superfin familj.

Grattis! Det var rätt beslut du tog, tycker jag. Lycka till. Det kommer att gå bra tror jag.