• Anonym

    Katastrof=(

    Har inte testat än men min mens är en vecka sen, jag har jätteömma bröst, känner stickningar nere i magen och har haft extrema frossor senaste tiden. Både jag och min sambo är säkra på att jag är gravid=(

    Jag har börjat prata om det här med barn med honom för max ett halvår sen. Nej nej, sa han, han är på tok för ung. Skulle han bli pappa nu skulle han ta livet av sig.

    Igår var han ut och när han kom hem var han jättedeppig och berättade han varit så deppig på jobbet att dom till och med frågat varför han ser så hängig ut. För att han är trött har han sagt, men i själva verket är han ju jätteorolig att jag är gravid...
    Han bad verkligen om en abort inatt. Lova mig det sa han! annars tar jag livet av mig! Eller så lämnar han mig och säger jag varit otrogen och det är nån annans....

    Jag vill ha kvar barnet!
    Både han och jag har fast jobb, bil, stor lägenhet på nästan 70kvm, ordnad ekonomi. Men han säger han är för ung, 20. Jag är ett halvår äldre än honom och vill ha barn nu!

    vafan gör man nu? Gör abort för hans skull? Och dödar mitt hjärta?
    Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ha han som pappa till barnet. Men varför vill man inte en sån sak?

    Och vad gör man nu?
    Han är jättedeppig för jag säger "kanske" om jag kan lova en abort. Jag är minst lika deppig för att ta bort barnet=(

    Vi ska nog testa mig idag eftermiddag, köpte test igår. han och jag är lediga imorn så jag slipper vara rödgråten på jobbet imorn iaf. Men hur ska jag orka jobba sen då?=(

    Hur skulle ni gjort? HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Katastrof=(
  • Anonym

    Grejen är att han är absolut inte hetsig eller elak när han säger så. Han kramar om mig och säger han kommer inte klara det. Han är väldigt deppig över detta, absolut inte arg eller sur på mig eller något. Han skulle bara bli så lessen om jag behåller barnet, just för han känner sig inte redo att bli pappa.

    Måste man känna sig redo? Måste hela livet vara välplanerat?

    Sen velar han en del om han ska plugga på annan ort eller ej. Och som det låtit på honom så måste det bli av, om ca 1,5 år.

    Men mitt liv då? Jag är färdig för barn. Vill inget annat! Ska jag ta bort det då för han inte är redo? vad ger mest lycka? Ett barn eller en abort?

    Fan vem ska prata om allt detta för honom nu då=( jag blir bara stum och lessen när vi börjar prata om det här=(

  • Anonym

    Du ska inte göra abort för att din kille verkar totalt omogen. Det är helt ditt val! Visst är det tufft att vara ensamstående, men det går absolut!

    Fatta dina beslut grundat på vad du vill, inte vad din kille säger. Om du nu är gravid så ring mvc och boka tid hos kuratorn för att prata igenom allt ordentligt.

  • Anonym

    Aldrig att jag hade gjort abort för en killes skull.Vill man int ha barn,får man se till o skydda sig.
    De där löjliga beteendet kan han ju använda när som helst för o få sin vilja fram.
    Jag hade visat honom dörren.Psykiskt utpressning,fy f*n.

  • Anonym

    Har du testat an? Det kan ju ha varit ett falskt alarm!

  • Anonym

    Var i liknande situation, dock var pappan 54 år och ansåg sig för gammal.
    Jag (då 37 år) valde trots allt att behålla barnet. Pappan accepterade mitt beslut och vi bor ihop idag.
    För mig var det helt omöjligt att göra abort. Precis som du hade jag ordnade förhållanden.
    Eftersom pappan var som emot att behålla, övervägde jag ändå abort för hans skull. Jag tog kontakt med kurator på abortmottagningen, det var väldigt bra att prata med kurator.

  • Anonym

    Vi har testat nu, och det blev ett plus. Både han och jag är jätteledsna just nu eftersom det blir fel hur vi än gör. Jag vill behålla men han säger han är på tok för ung och han kommer aldrig klara det. Men om jag gör abort, hur kommer vårt förhållande se ut sen? Kommer han ens kunna ha sex med mig sen med risk för om jag blir gravid igen? Idag har jag men gråtit och han tröstat mig, han har också gråtit en skvätt när jag sa att jag vet inte om jag kan lova en abort... Hur gör man nu? Behåller eller inte? HJÄLP!

  • Anonym

    Kan tillägga att vi har kört på säkra perioder sen november då jag fick ett missfall, så sen ville jag inte äta fler ppiller för jag ville inte "förstöra" min kropp. Han tyckte det var okej, eftersom för en månad sen tyckte han ju säkra perioder fungerade bra...

  • Anonym

    Det är svårt att råda. Hur det än blir, så blir det fel....

    Du vill behålla, han vill inte.

    Jag tror att ni måste rada upp för- och nackdelar.

    Varför skulle han ta livet av sig, om barnet behålls?
    När i tiden tycker han att ni ska ha barn?
    Du måste oxå ställa dig frågan om du kan fortsätta tillsammans med honom om du känner dig tvingad till abort.

    Som sagt hur det än blir så blir det inte bra för någon av er.

    Hoppas att det löser sig till det bästa!

  • Anonym

    Vill du verkligen ha honom när han utsätter dig för psykisk press?
    Aldrig at jag hade gjort abort för en killes skull.
    Hur skulle det kännas om du inte kommer att kunna få fler barn efter en ev abort?

Svar på tråden Katastrof=(