• Sofia75

    Aurorasamtal

    Väntar mitt andra barn i augusti. Min första förlossning blev så fel och jag kommer nu att få gå på aurorasamtal för att bearbeta den första förlossningen. Har mitt första samtal om två veckor med den läkare som var med under förlossningen och som opererade mig efteråt. Jag mår jättedåligt när jag tänker på förlossningen och jag kommer troligtvis få snitt, men vet inte det säkert ännu. Vad jag nu undrar är, ni som har gått på aurorasamtal, vad går det ut på? Självklart blir det lite olika beroende anledningen man går för, vad man har vrait med om osv.... Men hur många gånger fick ni gå, vad togs upp, gav det något, kände ni er lugnare efteråt osv.

    Dessutom ni som gått för att ni vägrat föda vaginalt o ville ha snitt, hur blev ni bemötta? Var det försök till övertalning, hur länge fick ni vänta innan ni fick något beslut?

    Massor av frågor jag vet... Men jag känner mig rädd o orolig o jag hoppas att någon vill dela med sig av sina erfarenheter???

    Tack på förhand

    //S

  • Svar på tråden Aurorasamtal
  • HaJoMi

    Hej!

    Min första förlossning blev inte heller som det var tänkt (överburenhet, igångsättning och snitt) så jag mådde hemskt dåligt när jag blev gravid med tvåan.

    Jag fick gå både på Aurorasamtal men också hos MVCpsykologen vilket hjälpte än mer.

    I början var jag superinställd på att planerat snitt var det enda alternativet och det var det mitt första Aurorabesök också gick ut på. Fick en läkartid och den läkaren var "svår" tyvärr. Tillslut gick hon med på snitt om jag gick över tiden och inte startade av mig själv, men om jag inte fixade upp det skulle jag få träffa henne igen för att ev göra annan planering.

    Tror de är olika "svåra" beroende på hur första förlossningen såg ut och hur stor risk det finns att samma sak händer igen osv. Likaså är det jätteviktigt att man själv är påläst och orkar argumentera för sin sak. Du kan ju också be din AuroraBM eller MVCBM vara med som stöd vid ett läkarsamtal.

    Jag åkte berg-och dalbana känslomässigt hela graviditeten men tyckte samtaalen gav mig så mycket som jag kunde ta in, eller hur ska jag säga.

    Fick tillslut en helt underbar förlossning, vaginalt.

    Önskar dig all lycka till!

  • Sofia75

    HaJoMi:

    Tusen tack för att du tog dig tid o svarade! Jo, att det spelar stor roll vilken läkare man får har jag förstått. Min bm gick noga igenom vilka läkare som var vilka dagar när hon bokade mitt samtal, för att jag skulle få "rätt" läkare så att säga.

    Vad skönt att du till slut vågade föda vaginalt igen, trots att du varit inställd på snitt. Dit tror jag inte att jag kommer, men min rädsla beror ju på att jag fick så stora skador. En del av mig hoppas på att en läkarundersökning ska säga att jag inte får föda vaginalt igen, att jag inte är helt läkt, så är det ingen diskussion. Men jag tror att jag rent fysiskt kan, men inte psykiskt. Har ju dessuton fått höra att om jag föder vaginalt igen så riskerar jag att få lika sakdor fast ännu värre, det gör liksom inte saken bättre!

    Hur som helst, tack snälla för svaret o det känns skönt att läsa att det hjälpte dig en del att gå på samtal!

    Ha en skön lördag//S

  • HaJoMi

    Med din bakgrund borde ju snittet vara självklart då ju! En kompis till mig fick också svåra skador och henne ringde sjukhuset till och med upp efter en tid och rekommenderade snitt om hon skulle bli gravid igen så att det inte skulle bli samma sak igen med bestående men längre fram i livet.

    Det låter ju som om du har en bra BM som förstår allvaret i det hela. Superbra! Alla tummar, verkligen!

  • Sofia75

    Ingen annan med erfarenhet??

  • Stora Gosan

    Hade en väninna som födde ett barn på 5690 g. Hon fick ändå slåss för att nästa graviditet skulle sluta i snitt. Tillslut fick hon gråtandes igenom det. Så stå på dig!!!

  • Yoda123

    Hej!

    Jag hade en jobbig förlossning -03, det startade spontant BF+12 vid 4.30 på morgonen, vi åkte in vid 20 på kvällen då jag tyckte att värkarna var ohanterbara. Jag fick EDA och värkarna ebbade ut, jag fick värkstimulerande dropp och efter totalt 36 timmar med värkarsom kom hela tiden så skakade jag av rädsla och smärta, hade bara öppnat mig 5 cm. Det bestlutades om snitt och när de snittade skulle de använda EDA´n, men den gav inte tillräcklig smärtlindring. Jag hade ont och kunde inte göra mig hörd. Tillslut var allt över, Hugo mådde bra, men jag hade ont och jag var inte riktigt kontaktbar. Efter en vecka på BB åkte vi hem, det tog över ett år innan jag slutade få panikattacker när jag såg någon som var gravid...

    Nu är jag gravid igen i v 33 och jag går på aurorasamtal. Först skulle jag gå dit för att jag överhuvudtagen skulle kunna genomgå ett snitt, men nu har jag mer och mer börjat tänka på en vaginalförlossning och det känns som ett alternativ. Det har verkligen hjälpt mig att få prata om det som hände för 4,5 år sedan. Från att vilja adoptera (för vi ville hela tiden ha fler än ett barn) till att nu vilja föda vaginalt är helt och hållet vår aurorabarnmorskas förtjänst! Vi gick dit redan innan vi blev gravida igen.

    Hoppas det går bra för dig och att du får en bra BM. men oftast är de väldigt bra de som jobbar på aurora. Så länge du är ärlig och säger det du känner och tycker så är de nog relativt öppna för snitt, speciellt om du har risk att bli mer skadad av förlossningen.

    Kram

  • Dr A

    hej!

    jag går på aurorasamtal sedan tidigt i graviditeten, bad om att få remiss redan innan jag blev gravid. kom inte dit med en uttalat krav på att få kejsarsnitt, men jag tyckte att det verkade vara ett bättre (eller mindre dåligt) alternativ än att föda vaginalt, eftersom jag upplevde det som traumatiskt sist. jag trodde som du att min aurorabarnmorska (och vården i övrigt) hade en "vaginal agenda" och var jätterädd att hon skulle försöka övertala mig. men så var det verkligen inte. det tog ett par samtal innan jag kunde lite på det, men sen kände jag verkligen att hon vill hjälpa mig att hitta den lösningen som är bäst för mig, oavsett vad det är. det har hjälpt mig otroligt mycket och jag känner mig nu säker i mitt val, som blir kejsarsnitt.

    jag känner också igen mig i det du skriver om att hoppas på en fysisk anledning till kejsarsnitt, det hoppades jag också på tidigare. för att slippa behöva ta beslutet själv. också för att omgivningen inte skulle kunna ha lika mycket åsikter då. men nu har jag som sagt kommit till ro med att jag tror att detta blir det bästa för mig, så nu behövs inga fysiska skäl längre. aurorabarnmorskan menar att psykiska skäl är precis lika stark indikation för kejsnarsnitt som fysiska. det finns ingen poäng med att utsätta sig för något som man mår dåligt av.

    det är förstås olika från person till person, men jag har upplevt min aurorakontakt som otroligt positiv och stödjande. även läkaren jag träffade stödde mig i mitt val.

    hoppas att du också får en bra kontakt och kan fatta ett för dig bra beslut.

  • Sofia75

    Tack snälla ni för era svar!! Åh, vad det hjälper att läsa era historier.

    Dr A: Hoppas verkligen att jag får det som du, att de inte försöker med någon övertalning. Vad skönt att läsa att du upplevt din aurorakontakt som positiv! Hur ofta gick du i samtal?

    Ska på första samtalet på torsdag och jag längtar, hoppas bara att det blir en positiv upplevelse. Känner att jag har så otroligt mycket att bearbeta, söjer min förra fölossning och kan tycka att det känns så orättvist att det blev som det blev. Behöver verkligen prata om den, känner det mer o mer.....

    Måste fråga.... Aurorabarnmorska, är det den bm ni går till hela tiden, på kontroller o så oxå, eller har ni en "vanlig" barnmorska samt en aurorabm??

    Återigen, tack snälla för era svar!!!

    //S

  • HaJoMi

    Sofia. Jag hade en vanlig BM på MVC och en AuroraBM som jobbar på förlossningen

Svar på tråden Aurorasamtal