Aurorasamtal

Hej!

Jag hade en jobbig förlossning -03, det startade spontant BF+12 vid 4.30 på morgonen, vi åkte in vid 20 på kvällen då jag tyckte att värkarna var ohanterbara. Jag fick EDA och värkarna ebbade ut, jag fick värkstimulerande dropp och efter totalt 36 timmar med värkarsom kom hela tiden så skakade jag av rädsla och smärta, hade bara öppnat mig 5 cm. Det bestlutades om snitt och när de snittade skulle de använda EDA´n, men den gav inte tillräcklig smärtlindring. Jag hade ont och kunde inte göra mig hörd. Tillslut var allt över, Hugo mådde bra, men jag hade ont och jag var inte riktigt kontaktbar. Efter en vecka på BB åkte vi hem, det tog över ett år innan jag slutade få panikattacker när jag såg någon som var gravid...

Nu är jag gravid igen i v 33 och jag går på aurorasamtal. Först skulle jag gå dit för att jag överhuvudtagen skulle kunna genomgå ett snitt, men nu har jag mer och mer börjat tänka på en vaginalförlossning och det känns som ett alternativ. Det har verkligen hjälpt mig att få prata om det som hände för 4,5 år sedan. Från att vilja adoptera (för vi ville hela tiden ha fler än ett barn) till att nu vilja föda vaginalt är helt och hållet vår aurorabarnmorskas förtjänst! Vi gick dit redan innan vi blev gravida igen.

Hoppas det går bra för dig och att du får en bra BM. men oftast är de väldigt bra de som jobbar på aurora. Så länge du är ärlig och säger det du känner och tycker så är de nog relativt öppna för snitt, speciellt om du har risk att bli mer skadad av förlossningen.

Kram