Svenskadopterad, vuxen här?

Jag har inget svar på din fråga men kanske kan "Hur jag blev till" av Katerina Janouch vara ngt för er också? Den ska komma på rean i februari sa dom när jag var i bokhandeln nyss.

Jag är svenskadopterad, men jag förstod aldrig vad frågan var?

Det är bra att ni känner till donatorn eftersom det är rätt viktigt att veta vad han har för genetska anlag som kan dyka upp hos din dotter också. Tex kolla med donatorn om det finns bröstcancer i hans släkt, alzheimers, ja de sjukdomar ni vill veta om. Men det kanske ni redan gjort.

Jag vet inte så mycket om min bio mamma förutom att hon var väldigt ung när jag föddes och tung narkoman, så jag adopterades till ett annat par i samma stad. De är mina föräldrar.

Men jag måste få fråga om din hustru verkligen adopterat henne, för jag har för mig att ett barn bara kan ha en mamma och en pappa liksom. Men jag kan ju ha fel.

Jag är oxå adopterad och tycker nog det är bra att man har lite kontakt med donatorn. I alla fall som i ert fall då det är en känd och inte "bara" ngn okänd som hjälpt er.
Barnet kommer ju ha miljoner frågor speciellt då familjelivet är lite speciellt som i ert fall.
När jag var yngre och började fundera mkt på min bakgrund så klart man hade velat haft ngn biologisk förälder att få svar från. Nu fick jag det men det var för 7 år sen jag hitta dem och jag har överöst dem med frågor. Speciellt sjukbakgrund då jag både ser och hör lite dåligt.
Visade sig det var ärftligt då min mamma och  min syster har likadant så jag har noga kollat mina egna barn när de föddes. Det känns bra att man vet sånt.
Jag hoppas mina vänner kommer välja att ta en donator men just nu är de mer inne på adoption men jag ser ju att ni verkar ha lyckats bra så jag ska be dem kika in och läsa här :)
Lycka till med er lilla tjej!!!

Hej ! Tack för era svar. Jo min hustru har adopterat, det är helt okej att ett barn har två mammor.
Ja detta med sjukdomar har vi förhört oss om, och vi har en möjlighet att fråga mer kring det vid behov.
ärligt talat vet jag kanske inte riktigt vad min fråga ÄR. mer funderingar, lite famlande. Vad kan min dotter komma att sakna som jag inte själv tänkt ut? Kan jag förebygga något, vara beredd på något.... Jag vet inte. Det är u bara helt enkelt så att vi älskar vår dotter över allt annat och vi planerade henne på det sätt vi gjorde, (o hade lyckan att möta en man som ville hjälpa oss att få barn på just det sättet -ska tilläggas att man tar en stor risk, det kan ju bli så att en känd donator ändrar sig på vägen o inte frånsäger sig faderskapet!) för att vi trodde att det var det bästa vi kudne välja för ett barn. Visst hade det varit lättare för oss att åka til klinik, välja e okänd donator. Men MÖJLIGHETEN att välja det VItrodde var bäst för ett barn fanns, o vi valde det. Ja det är många tankar. än så läbnge funderar vår dotter bara rent praktiskt. jaha, hon har två mammor. Jaha hur blir barn till då? jaha är han en donator den där mannen hon vet vem det är, träffar nån gång per år, o gillar. Jaha, man får frön, jaha mammorna blir blana i ögonen o talar om livets största gåva *skratt*

Nu ger jag nog ett förvirrat intryck.
Jag bara ville fråga, vad kan vara viktigt för mitt barn, som jag inte själv sett, sett ur ett perspektiv som ni har, o inte jag.

Nu ska jag sluta svamla!
Tack för era svar igen
Madde

Det jag kan tänka mig att ett barn kan känna när det varit en donator med i bilden (spermie eller ägg) är att varför ville han/hon att jag ska få finnas men inte vara min mamma/pappa typ. Barnet kan säkert också fantisera om den biologiska föräldern och endera idealisera eller demonisera denne.
Men det är bara tankar jag har de barn jag känner som kommit till på så vis har jag inte så nära kontakt med att jag vet hur de tänker om detta.
Jag tror att ni kommer att kunna lösa det mesta genom att lyssa på ert barn och genom att prata med ert barn.
Lycka till!

Ja det har jag också tänkt på. Vi har redan från början varit tydliga med att inte låta någon i vår omgivning kalla honom för "pappan". För en pappa har en helt annan roll.Bra tankar du har, ska fundera vidare!

Millans hustru skrev 2008-02-06 13:22:59 följande:

Tack
Möjligtvis kan ni som vid vid ex intenationell adoption prata om honom som den biologiska pappan. Skilnaden för er är att erat barn lever med en biologisk förälder och en förälder (men ni är självklart lika mycket föräldrar båda två!!!!!!) våra barn kommer att ha två biologiska föräldrar som vi kommer att prata om som deras biologiska föräldrar och oss som kommer att vara deras föräldrar. Man talar mkt om att det är viktigt att tala med barnet om att det är adopterat om att det finns biologiska förädrar eller i erat fall en biologisk förälder. Däremot tror jag inte man ska "tjata" jämt om det men tidigt berätta hur det ligger till och svara på frågor som kommer. Men att hela tiden tala om att båda mammorna älskar barnet lika mkt och att ni båda ville har barnet lika mkt och är lika mkt föräldrar till barnet. Jag tror att ni kan få ut en del av att läsa den forskning som finns kring internationella adoptioner.

Jag har aldrig upplevt problem med att vara adopterad. Har alltid varit extremt glad att jag slapp växa upp hos en narkotikaberoende mamma. Har läst en bok som heter "otryggare kan ingen vara" om ett syskonpar som växt upp hos en alkoliserad mamma och de spår det sätter hos barnet är förfärligt. I Sverige är det tyvärr vanligare att man hjälper alkoholisterna behålla sina barn än att adoptera dem, vilket skadar barnen på djupet tror jag.

Nu har ni ju inte det problemet. Och fullt ut kommer nog er dotter inte känna samma vilsenhet och rotlöshet som andra adoptivbarn tror jag eftersom hon har en biologisk förälder hos sig. Hon kanske kommer undra över sin biologiska far en dag, men då får ni ju ta ställning till det då.

Det finns väl en tråd här på fl om ensamstående som insemineras, ert dilemma ligger väl i linje med det. Många av dem har ju fått donatorbarn genom insemination i danmark, och de besitter nog lite kunskap i dilemmat att halva barnets ursprung är okänt. I adoptivbarns fall är ju oftast hela ursprunget okänt om du förstår vad jag menar.

Er vän är ju dock inte okänd för er eller barnet, så jag ser bara fördelar med ert beslut, ni har ju en win win situation. Det enda som kan bli problem är väl om donatorn känner att han gjorde fel och känner sån genetisk samhörighet med er dotter osv. Att han kollar efter likheter etc.