Svenskadopterad, vuxen här?
Hej! Vår flicka kom till genom insemination, jag bar henne, min hustru har adopterat henne. vi hade turen att kunna välja en för oss känd donator, vi har något lite kontakt ca två gånger per år. Vår dotter är nu snart fyra år och hon är väldigt stolt o nöjd över sin familj. (Än så länge!) Hon har så smått börjat fråga kring vad donator är, hur barn kommer till osv. Vi är väldigt öppna, ger svar på hennes frågor, lägger till något ibland, men försöker att inte överösa henne med information hon inte hunnit undra över.
Jag tänker att eftersom vi inte själva varit med om att vara adopterade, så är det ju troligt att hon kan komma att reflektera över perspektiv som vi inte själva kunna förutse. Jag tänker att om det finns vuxna adopterade här, kanske främst svenskadopterade men jag vet inte, där kanske jag tänker alldeles för snävt!, som vill ge oss lite tankar?
Vår tanke med att ha en känd donator var att vårt barn ska kunna få möta honom, veta vem han är, kunna få svar på en del frågor (så svårt att veta om de blir många eller få) osv. han har dock ingen papa-funktion, och vi kallar honom därför tydligt för donator, mannen som hjälpte oss genom att ge oss den allra största av gåvor.
(Läste ett inlägg tidigare, en adoptiv mamma som skrev att hon väntat barn i sitt hjärta. Det berättade vi för vår dotter, hur jag bar henne i magen, mamma bar henne i sitt hjärta. OJ vad värdefulla ord för till o med en liten treåring så tack för de orden, hoppas du läser!)