~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

Vi började med att läsa om alla, precis ALLT vi kom över, metoder som fanns samt pratade med vänner som har barn som mirakulöst sover om nätterna fast de inte gjort någonting  och kunde se ett mönster i deras berättelser och olika metoder. Tass, SHN, you namne it, innehåller alla ungefär samma komponenter så det går att göra en egen metod utifrån dessa om man inte vill följa en given. Det har också gjort att vi insåg att det går att välja en metod och sedan göra om den eller de delar man vill göra om så länge man vet vilken komponent man mixtrar med så att säga. Det man kan vända sig mot är själva utförandet i olika metoder. Så  plocka russinen ur varje kaka kan man göra. Samt anpassat efter vad vi faktiskt gjort redan innan. Vad passade just vårt barn och vår familj till exempel.

momenten vi kunde se i alla metoder är dessa:
* Ha en tydlig rutin  i familjen. I till exempel SHN pratas det i scheman, i tass i det här forumet står det bara om tydliga rutiner men det båda har gemensamt är att de menar på att barnet mår bra av att läggas och vakna runt samma tid varje dag, äta på ungefär samma tider och så vidare. Eller så tänker vi alltså. Vissa metoder är mer schemabundna än andra men själva idéen att ha lite ordning på iaf sömntiderna har hjälpt oss.

*när man lägger barnet enligt godnattrutinen ska det bli lugnt och slappna av. Genom att lägga handen på kroppen, buffa rumpa, stryka kinden och så vidare. Antingen bara i sängen, eller så tar man upp om det behövs precis som det beskrivs i tass. Men aldrig kasta sig över barnet för minsta gnäll och trösta. Då kommer man ingen vart. Först kolla läget.

* när barnet är lugnt så släpper man taget. Vissa metoder ramsar man ut sig, andra stannar man kvar fast inte petar. Vissa metoder släpper man just innan insomning, andra använder man ord för att trigga insomningen.

*Barnet kommer mest troligt att protestera,( högljutt) i början om det är vant att somna i mammas famn till exempel. Det skulle man ju göra själv också!  Så då går man tillbaka och lugnar, tröstar och testar gå igen.

*När nattningen sitter (första natten eller sjunde, fast helst första) så bör man ge barnet en chans att somna själv. Så man  lugnar, nattar, går/släpper, ger barnet en chans att somna, lugnar med ord om man kör på det och går man in igen och gör om

precis som det beskrivs i tassmetoden tar det tid innan rutinen sätter sig för det lilla barnet och tryggheten ligger i rutinen. Vi tänkte som så att vi måste vara tryggheten till dess den nya rutinen sitter för lillan och hon kan känna trygghet i själva läggningen och somnandet. Så när man släpper/går/ avviker så att barnet ges en chans att somna själv och protesterar så återvänder man och lugnar och börjar om. Om och om igen till dess att det inte känns farligt för den lilla att somna. För oss tog det ganska många vändor första natten och därefter har vi fått korrigera så att det känts bättre för oss som familj men lillan har fattat galoppen och hittat trygghet i vår nattrutin (redan natt två!) som vi då bara kunnat upprepa de gånger hon vaknar mitt i natten.

*Oavsett hur man väljer att göra måste man vara konsekvent. Och lugn. Tror det är kört om man står och mår dåligt vid sängen till exempel coh samtidigt ska lugna sin lilla som själv är upprörd över att föräldrarna bryter för nya rutiner. Vi är vuxna och måste visa oss lugna och trygga.

Det kommer inte att kännas bra att inte mata sin lilla om man till exempel ska sluta nattamma och lillan säger att hon tycker det är ett skitbeslut! Och hon kommer ju säga det med besked. Det känns rent ut sagt förjävligt. Det betyder inte att lillan inte kan få stöd, trygghet, närhet på något sätt genom fysisk kontakt (antingen i famnen om hon inte lugnar sig - typ a la tassandet, eller i sängen där hon ligger - typ SHN). Grundtanken som vi hittat i olika metoder (som vi tycker är värda att se över) är att barnet aldrig ALDRIG ska lämnas ledset och uppgivet. Utan man måste vara där och visa att det inte är bröstet som är trösten. Det är "tassen", orden, handen i rumpan eller hur man nu gör. Eller ja, inte i precis alla metoder men då får man ju förkasta.

Sedan tycker jag personligen att man måste anpassa nattätandet efter hur gammalt barnet är och vad som är rimligt för just ens eget barn. Vid sex månader klarar ju barn överlag att inte nattäta till exempel, och vår dotter hade ju redan visat tendenser på att hon egentligen inte behövde ligga på bröstet i tid och otid. Det hände redan innan vi körde på det här att hon sov någon enstaka gång mellan 19-03 och då insåg vi att hon ju inte längre var i behov av att äta fyra-sex gånger per natt! Utan snarare ville för det var enda sättet att somna om när hon vaknade och vaknade gjorde hon vid minsta ljud. Snacka om moment 22 för oss. Hur är det för er? Fundera så att ni vet vad ni vill åstadkomma och varför. Vilket beteende är det ni vill ersätta och med vad? Vi ville att hon skulle somna själv, vi ville kunna söva om på ett visst sätt och vi såg nattsömn som en bonus men uppvak som helt okej. Vi ville att nattamningen skulle fasas ut men framförallt att vi båda skulle kunna lägga henne, inte bara jag. Och att vi båda skulle kunna lugna på natten, inte bara jag.

En vän till oss sa det så klokt när hon sa att de lyssnade in sitt barn. Är det tröttgnäll, matgnäll, bytablöja-gnäll, närhetsgnäll eller gnällgnäll? Gnällgnäll har de aldrig gett näring åt. Vet de att deras liten är mätt, bytt på, gosad med och trött så har de gett sin liten chansen att varva ner genom att prata till hen utan att ta upp och de har världens tryggaste bebis som sakta men säkert från dag ett blivit ett barn som sover hela natten och älskar sin säng.  Hon menade på att det inte alltid är ledsenhet från barnet i fråga utan ibland ligger hen och snackar och kollar läget och då kan de till exempel bara säga XX, sov nu, det är lugnt och så kan barnet slappna av. Hen hör att de är där. De lever också fullt ut hemma så deras barn hör alltid husljud och känner sig tryggt för det hör ju sina föräldrar. Just för att de inte ömkar varenda litet ljud utan har lite is i magen. Men de har ju kört på det här från dag ett så för dem är det ett naturligt tillstånd. Det är vi andra som lärt våra barn att bara somna med sin moder (eller kanske fader) nära hud mot hud.

Lite så här tänkte vi innan vi valde en metod och körde på. Nu så här i efterhand (eller i slutskedet av att bryta rutinen, tio dagar räknar vi med kallt innan det sätter sig helt) kan jag nog se att vissa saker funkat super, andra mindre bra och att vi var lite heta på gröten när vi satte igång för vi har fått improvisera lite medan vi kört och det är ju skitjobbigt när man är trött som ett as på grund av sömnbrist (ursäkta uttrycket). Så vänta hellre en dag för mycket än för lite, se till att ni är utvilade. Och att ni har bestämt er för vad ni ska göra. Det är nära till hands att bryta om det känns jobbigt och då måste ni ju kunna utvärdera vad ni ska hålla fast vid och vad som behöver göras om och då är det ju bra om man tänkt innan. För den som kör måste köra hela natten om det behövs. Eller jag tror att vi lyckats för att jag konsekvent visade samma sak om och om och om igen första natten. Var där vid minsta uppvak, tröstade, talade om i handling och med rösten att det var lugnt och gjorde om vår läggrutin till dess hon vågade somna själv. Fast inte ensam. Stor skillnad. MEN jag sov inte på nästan två nätter och det var tungt för jag hade inte vilat innan utan bara körde när jag kände peppen :).  Jag som ju skulle fasa ut amningen hade bestämt mig för att det inte blev något bröst oavsett den natten. Vi har ju en välmående liten tjej och jag proppade henne med mat hela dagen, amning, gröt, smakisar, mer amning, extra gröt. Hon hade nog aldrig varit så mätt och däst. :)

Det här blev en roman. Men jag tror att det är bra att fundera lite själv och hu rman vill göra i sin familj först. Jag kan tala om vilken metod och vad vi anpassade och hur vi gjorde om du vill men tycker att det blir för långt att skriva nu. Hoppas det hjälper.

Ja! Tack:) det var mera hur sjuttsingen jag ska få honom att somna själv i sin säng jag menade..:)
Är helt med på att nu är det slutsövt, nu måste han sköta den biten själv..
Bra att du sa att jag ska lugna, inte söva. Tror att det är misstaget man gör. Man stannar tills barnet sover, sen går. Då vaknar han ju sen och undrar var man är...
Han är bara så himla sprallig och lite hetsig, därav att jag våndas lite hur detta ska gå.. Hur han ska bli lugn när jag tassar honom. Han kommer tycka att vi ska leka! Men till slut blir han ju trött?!

Hur gör man om hon inte gråter utan bara klagar, typ "pratar" med missnöjd röst oavbrutet hur länge som helst?

Jag har ofta svårt att avgöra var gränsen går för att gråta och vara riktigt ledsen eller bara smågnälla lite vilket min dotter gör mycket oftare.

Här är en trööött mamma så orkar tyvärr inte läsa igenom tråden just nu, ska göra det när (om?!) jag fått sova lite bättre... Har nu kört tassmetoden med minstingen (snart 11 mån) i 3 nätter. Ungefär hur lång tid brukar det ta innan dom börjar sova längre stunder? Slutade även amma samtidigt, ammade bara "riktigt" på kvällen före läggning och det visade han mindre och mindre intresse för. Men snutta skulle han göra ideligen under natten. Därav anledningen till att jag ville göra nåt åt sömnen. Så nu har jag kört stenhårt på att inte amma och att lägga ner i hans säng innan han somnar riktigt (igår kväll vid läggning misslyckades jag nog dock, han sov nog innan jag la ner...). Och det har gått bättre än väntat, inget skrik eller gråt (inget som inte gått över på en gång jag tagit i famnen iaf).
Såhär såg senaste natten ut;
19: somnade,
21: gråt, tog upp i famnen, lugnade sig, la ner, tassade, sov, tog max 5 minuter sammanlagt,
24; gråt, samma som innan,
02-04; ständiga uppvak, behövde aldrig plocka upp utan räckte att tassa, men jag hann aldrig somna om mellen varven...
05:30; vaknade och väckte även storebror så bara att kliva upp.
Han sover bättre än innan då han vaknade på kvällen med ca 20-40 min mellanrum och storgrät, och skulle sedan ligga med mig och snutta ca en gång i timmen. Men hur lång tid kan det ta innan han börjar sova längre pass än 2-3 timmar? Upp till 3-4 mån ålder sov han minst 5, oftast 6-7, och ibland 8-9, timmar i följd. Längtar efter att få soooova igen!!!  Laddar för 4:e natten nu, envis är jag som tur är så vägrar ge upp nu!

4:e natten avklarad. Vaknade oftare än de tre tidigare nätterna, ca 1,5 timmes mellanrum. Var dessutom ledsen varje gång. Vid två av uppvaken fick jag ta upp i famnen. Ena gången fick jag ta upp o lägga ner tre gånger. Han somnade dock om fort de andra gångerna, någon gång helt själv. Somnade vid 19:30 och vaknade "riktigt" vid 07:15. Men ska det vara såhär? Känns lite gruvsamt nu inför 5:e natten, kommer han vakna en gång i timmen och vara ledsen då?!

trött här med, som aldrig förr

Kaede: 1000 tack för ditt svar, har inte haft energin att svara, förlåt mig,
har tagit till mig allt du skrivit och vi började i måndags. Tyvärr har vi inte vart helt utvilade så vi har fuskat 2 kvällar, han har somnat i famnen när vi lagt ned honom. Sen har han vaknat efter 2 timmar för nappen åker ut... den där nappen!! Inatt efter att ha ammats kl 2,30 började han gnälla och jag sprang in och behövde bara stoppa in nappen. Även kl 4:20, 5:05 och sen skulle han äta kl 6 igen. Kunde inte somna om så har i stort sett vart vaken sen 3.. med några små dippar av sömn... Åh vad detta tär på en. Han somnar om fort efter att nappen kommit in i munnen. Efter matningen behöver jag oftast bara lägga ned honom i sängen och lägga handen på.
Men igår natt kl 1 när jag la ned honom började han gurgla och bara tittade på mig med stora ögon. 
Vad gör ni då? helt klarvaken och ålade sig och had då inte tänkt somna om. Slutade med att jag tog upp honom i famnen så han blev trött och jag la ned honom igen. Skulle jag lämnat honom vaken då han var lugn och gått ut?
Somnar era bra efter denna metod även fast nappen åker ut?       

Men det är klart, då blir han ju van att inte ha den dagtid heller om vi tar bort helt.
Ja, det blir ett evigt springande.. Så inte får varken han eller vi bättre sömn för det..