Hej vänner,
min vän berättade i förtroende för mig häromdagen att anledningen att hon och hennes man inte skaffat barn är att hon är så makalöst förlossningsrädd.
Hon vill ha barn och hade frågat en BM som sa att Auroragruppen i Göteborg endast är till för omföderskor och "alla förstföderskor är rädda, det är naturligt".
Nu till min fråga, hur skall jag hjälpa min vän? Finns det stödgrupper för såna som inte vågar bli gravida? Hur kan hon göra?
Undrar,
Paxa.
Nu har jag pratat med min BM. Hon sa att auroragrupperna är öppna för alla och rådde min vän att ringa dem direkt återigen. Dock var hon tveksam till om de tog emot henne om hon inte var gravid.
hur går det med din kompis?
Jag befinner mig i samma situation som din väninna. Det är så plågsamt att verkligen längta efter barn, men samtidigt ha ångest inför att vänta och föda. Har precis som du LCW gått på samma nit när jag ringde till Mama Mia för att fråga om de har någon förebyggande hjälp att få. Tack till dig Asfaltsblomman som delar med dig av dina erfarenheter, det hjälper mig på vägen till att våga. Måste också skriva att det känns mindre ensamt, nu när jag vet att jag delar den här svårigheten med flera.
Hej! Vad schysst att du svarade. Jo, men rädslan handlar om det mesta. Först är jag livrädd för missfall och sedan att må väldigt illa. Har nog läst lite för mycket här på FL om störtblödningar osv. Sedan är jag rädd för förlossningen, att tappa kontrollen och inte klara av smärtan. Allra mest oroar jag mig nog för att graviditet skulle ge mig så stark ångest, att jag inte fixar vardagen och i mina allra värsta fantasier, till och med blir psykiskt sjuk. Detta för att jag är livrädd redan nu, fastän jag inte är gravid!Samtidigt är längtan efter ett barn jättestor och har en man som kommer att stötta mig. Det här känns så jäkla skamfyllt när vänner undrar hur det kommer sig att vi inte har barn när de vet hur barnkär jag är. Endast familjen och närmsta vännerna vet.
Grattis till din graviditet! Vilket mod att du vågade och framför allt, en stor seger över rädslan. Jag drömmer om att vara lika modig. Måste bara fråga en sak, slår oron fortfarande till ibland och tänker du på något särskilt sett då för att bli lugnare?
Hej! Vad schysst att du svarade. Jo, men rädslan handlar om det mesta. Först är jag livrädd för missfall och sedan att må väldigt illa. Har nog läst lite för mycket här på FL om störtblödningar osv. Sedan är jag rädd för förlossningen, att tappa kontrollen och inte klara av smärtan. Allra mest oroar jag mig nog för att graviditet skulle ge mig så stark ångest, att jag inte fixar vardagen och i mina allra värsta fantasier, till och med blir psykiskt sjuk. Detta för att jag är livrädd redan nu, fastän jag inte är gravid!Samtidigt är längtan efter ett barn jättestor och har en man som kommer att stötta mig. Det här känns så jäkla skamfyllt när vänner undrar hur det kommer sig att vi inte har barn när de vet hur barnkär jag är. Endast familjen och närmsta vännerna vet.
Grattis till din graviditet! Vilket mod att du vågade och framför allt, en stor seger över rädslan. Jag drömmer om att vara lika modig. Måste bara fråga en sak, slår oron fortfarande till ibland och tänker du på något särskilt sett då för att bli lugnare?
Hej där!!
Vad kul att du väntar barn, asfaltsblomman!!
Du har varit inne hos mig då jag är doula. Mitt råd till er som är rädda, oroliga och känner att de tankarna gör att ni inte vågar ta beslutet att bli gravida, ta kontakt med en doula!
Vi är specialiserade på att stödja, trösta, lösa knutar före, under och efter förlossningen. Att som kvinna våga möta den rädsla man känner är starkt och det mognaste man kan göra både för sig själv och sitt framtida barn. Att bara avfärda förlossningsrädsla hos "ogravida" är grymt och okänsligt!
så, du kommer inte undan
förresten, du frågade om oron slår till ibland-Ja, det gör den,men inte på ett ångestliknande sätt som jag har vart rädd för..jag gråter en del (mest i början nu börjar det bli mycket bättre)och tar alla fasor med min sambo..han kan då lugna och ta ner mig på jorden.
tex hur kommer jag fika detta? hur kommer jag klara förlossningen? kommer jag bli en bra mamma?
men läser du runt lite och frågar folk så är dom känslorna väldigt vanliga..det är ju en kris att bli gravid, hormoner som ställer till dig mm mm men man blir inte psyksikt sjuk, det kan jag lova dig 
detta kommer bli den mest lärorika, läskiga och jobbiga resa jag nånsin gjort men jag tror att det kommer bli bra!
det är över förväntan detta, med tanke på min ånegst inför graviditetn.
messa när som helst och fråga om det är nåt du vill veta. jag hjälper dig gärna!
Hej Asfaltsblomman!
Åh, vad glad jag blev över dina kommentarer. Tänk att du har upplevt detsamma! Jag trodde att jag var ensam om ångesten. Efter dina ord, tror inte jag heller att jag kommer undan, hi hi hi. Det är dags att gå emot ångesten för jag har faktiskt fyllt 38 år och kämpat med det här i många år. Jag får nog se det som att det är något att vara glad över, om jag blir gravid fastän jag inte är så ung. Jag bor också i Stockholm och funderar på att precis som du ta kontakt med någon barnmorska. Kan vara bra att ha en kontakt om jag nu skulle lyckas bli gravid.
Tack för att jag får återkomma till dig, för det lär jag alldeles säkert göra! Lycka till på ditt livs häftigaste resa!
Kram från AnnaGee
Hej,
jag har berättat för min vännina hur hon skall göra. Hon skulle smälta infon och ringa när hon kände att det var dags. Jag sa också att hon alltid kunde skaffa en sida här för att bli peppad.
Men jag tror hon måste smälta detta först en tid. Ingen stress...
Jag var också livrädd och vågade inte bli gravid. Jag hade tänkt att göra en omvänd luring - fortsätta äta p-piller och låta sambon tro att jag var steril och få honom att acceptera en adoption...
Jag försökte få hjälp med rädslan tidigare för jag ville ju så gärna ha barn, men jag ville inte föda/vara gravid. Det gick inte.
Jag bor i Göteborg och via min fantastiska BM på Barnmorskegruppen (rekommenderas!) fick jag både Aurorasamtal och psykologsamtal (de senare var inget vidare givande - men det kanske funkar för andra).
Nu känner jag en enorm glädje över min son och lite granna sorg över att jag förmodligen inte kommer att få fler barn. Jag tycker att vården har ställt upp fantastiskt bra på mig och jag ångrar att jag inte tog steget tidigare.
Så, säg till din kompis att bli på tjocken. Det är först då man får hjälpen, men man får BRA hjälp! (eller så hade jag bara tur!)
hej! jag har inte läst hela tråden men hoppas att mitt svar är relevant.
jag var rädd för att föda efter min första förlossning och vågade därför inte bli gravid. pratade då med den barnmorskan jag hade under min förra graviditet som skickade en remiss till aurora på östra. hon sa att man får komma dit även som icke-gravid men de prioriterar de som är gravida, vilket ju känns väldigt rimligt. så jag fick en tid ett tag senare, men då hade jag redan blivit gravid, lugnad av mitt samtal med barnmorskan om att det finns hjälp att få för oss som är rädda.
nu går jag hos en aurora-barnmorska och det är verkligen super, man får jättebra stöd och hjälp. har även en väninna som var förstagångsföderska och rädd, hon fick också toppenhjälp från aurora.
lycka till!
Jag är nog räddast i världen för förlossning, kommer aldrig klara av det.
Jag hr gjort 4 aborter pga att jag inte fått snitt i tid och inte vågat fortlöpa med graviditeten, TRAGISKT!
Hur som helst så har jag börjat gå hos en ÖL under 2007 o berättat att jag vill bli gravid och att jag inte vågade bli det utan att bli lovad snitt innan jag ens blivit gravid.
Hon tog mig på fullaste allvar o garanterade snitt redan första gången jag var där (efter att jag ingående samtidigt som jag skakade berättade om min rädsla)jag blev sen gravid efter 2 v o känner mig nu otroligt säker på att jag kn lite på henne.
Hon har lovat snitt under narkos om jag så måste men det hoppas jag att jag vågar strunta i.
JAg tar alla på allvar som är rädda, tycker ingen ska behöva plåga sig igenom något sånt fruktansvärt, sån smäta skulle ALDRIG tillåtas i något annat sammanhang o det är omänskligt.
fast din kropp skulle ju säkerligen klara av det, psykiskt e j en annan sak. ville bara inflika med det,
sen är det helt sjkt m ingen reagerade när du gjorde abort för att du inte blev lovad snitt i tid???
Jag har inte läst hela tråden så mitt tips kanske redan skrivits.
Det finns iaf kvinnor som gått profylaxkurser i förebyggande syfte för att våga bli gravida.
Hej, detta kommer säker låta hur sjukt som helst..
jag vill verkligen ha barn. ända jag kan tänka på hur ont det måste göra.
fattar inte hur ett barn kan ens komma ut.. man är ju jätte tight där nere.
vad är igentligen bästa sätte som inte gör så himla ont?