Vågar inte bli gravid

Jag befinner mig i samma situation som din väninna. Det är så plågsamt att verkligen längta efter barn, men samtidigt ha ångest inför att vänta och föda. Har precis som du LCW gått på samma nit när jag ringde till Mama Mia för att fråga om de har någon förebyggande hjälp att få. Tack till dig Asfaltsblomman som delar med dig av dina erfarenheter, det hjälper mig på vägen till att våga. Måste också skriva att det känns mindre ensamt, nu när jag vet att jag delar den här svårigheten med flera.

Hej! Vad schysst att du svarade. Jo, men rädslan handlar om det mesta. Först är jag livrädd för missfall och sedan att må väldigt illa. Har nog läst lite för mycket här på FL om störtblödningar osv. Sedan är jag rädd för förlossningen, att tappa kontrollen och inte klara av smärtan. Allra mest oroar jag mig nog för att graviditet skulle ge mig så stark ångest, att jag inte fixar vardagen och i mina allra värsta fantasier, till och med blir psykiskt sjuk. Detta för att jag är livrädd redan nu, fastän jag inte är gravid!Samtidigt är längtan efter ett barn jättestor och har en man som kommer att stötta mig. Det här känns så jäkla skamfyllt när vänner undrar hur det kommer sig att vi inte har barn när de vet hur barnkär jag är. Endast familjen och närmsta vännerna vet.

Grattis till din graviditet! Vilket mod att du vågade och framför allt, en stor seger över rädslan. Jag drömmer om att vara lika modig. Måste bara fråga en sak, slår oron fortfarande till ibland och tänker du på något särskilt sett då för att bli lugnare?

Hej! Vad schysst att du svarade. Jo, men rädslan handlar om det mesta. Först är jag livrädd för missfall och sedan att må väldigt illa. Har nog läst lite för mycket här på FL om störtblödningar osv. Sedan är jag rädd för förlossningen, att tappa kontrollen och inte klara av smärtan. Allra mest oroar jag mig nog för att graviditet skulle ge mig så stark ångest, att jag inte fixar vardagen och i mina allra värsta fantasier, till och med blir psykiskt sjuk. Detta för att jag är livrädd redan nu, fastän jag inte är gravid!Samtidigt är längtan efter ett barn jättestor och har en man som kommer att stötta mig. Det här känns så jäkla skamfyllt när vänner undrar hur det kommer sig att vi inte har barn när de vet hur barnkär jag är. Endast familjen och närmsta vännerna vet.

Grattis till din graviditet! Vilket mod att du vågade och framför allt, en stor seger över rädslan. Jag drömmer om att vara lika modig. Måste bara fråga en sak, slår oron fortfarande till ibland och tänker du på något särskilt sett då för att bli lugnare?

Hej Asfaltsblomman!

Åh, vad glad jag blev över dina kommentarer. Tänk att du har upplevt detsamma! Jag trodde att jag var ensam om ångesten. Efter dina ord, tror inte jag heller att jag kommer undan, hi hi hi. Det är dags att gå emot ångesten för jag har faktiskt fyllt 38 år och kämpat med det här i många år. Jag får nog se det som att det är något att vara glad över, om jag blir gravid fastän jag inte är så ung. Jag bor också i Stockholm och funderar på att precis som du ta kontakt med någon barnmorska. Kan vara bra att ha en kontakt om jag nu skulle lyckas bli gravid.

Tack för att jag får återkomma till dig, för det lär jag alldeles säkert göra! Lycka till på ditt livs häftigaste resa!

Kram från AnnaGee