• Rebecca s bebis

    Till er som är adopterade!

    Till er som är adopterade..
    jag är adopterad från indien kom till sverige när jag va 1 år.
    till frågan: hur känner ni er som är adopterad att vilja ha egna barn?har ni ett begär att få gena barn mer eller kan ni tänka er att adoptera sj? är bara nyfiken..När jag va minder var jag rädd att jag inte kunde få egna barn för att jag var sj adopterad..har nu gått igenom 2 missfall o ill vwerkligen ha egna barn..
    detta är är inte menat att nån ska ta sig illa vid eller nåt vill bara fråga! Mvh rebecca

  • Svar på tråden Till er som är adopterade!
  • inoka

    Vietnammamma: Bara berätta en liten kul sak..
    Jag och min pappa är så kopiöst lika..i sättet och i utseendet. (min adotivpappa) *S* Det är till och med folk som frågat om min mamma är mörk för jag själv är ganska ljus i hyn.
    Jag tror man tar efter så mkt från sina föräldrar vare sig man är adoptivbarn eller inte.

  • mammatillvictor
    inoka skrev 2007-12-09 10:32:28 följande:
    Vietnammamma: Bara berätta en liten kul sak..Jag och min pappa är så kopiöst lika..i sättet och i utseendet. (min adotivpappa) *S* Det är till och med folk som frågat om min mamma är mörk för jag själv är ganska ljus i hyn. Jag tror man tar efter så mkt från sina föräldrar vare sig man är adoptivbarn eller inte.
    hahaha, jag känner igen mig också, min pappa har svart hår men blå ögon men alla säger att jag och pappa är sååååå lika. Vi går lika, vi är lika i sättet och så. Ja, det har du rätt i, man tar efter sina föräldrar vare sig man är adoptivbarn eller ej! kram på dig
  • Miniluvan

    Jag är adopterad från Indien, jag och min sambo har försökt att få barn ett tag nu, vi har 2 missfall bakom oss. Vi har pratat om att adoptera om det skulle vara så att vi inte själva kan få. Ingen av oss är främmande för det. Vi vill gärna ha egna biologiska barn men adopterar gärna.

    Vi ska nu om 10 dagar åka till Indien och besöka barnhemmet jag kommer ifrån, har även lyckats få lite kontakt med folk som hade hand om mig innan jag kom till Sverige. Det ska bli spännande men även lite skrämmande att åka tillbaka. Jag har inga minnen eftersom jag kom till Sverige som 3 månader.

  • maritmedm

    C Elegans skrev 2007-12-07 03:11:50 följande:


    @maritmedm: Koncepted "tog mig från mitt hemland" är helt absurt för mig. Vad är det för människor som säger att det "kanske inte är för barnets bästa att ta de från sitt hemland". Ens hemland är ju där man är uppväxt, inte där man föddes och tillbringade några månader man inte minns något av. Mitt hemland är Sverige, inte Sydkorea där jag aldrig varit (utom att jag föddes där, då). Många utlandsadopterade är faktiskt helt ointresserade av landet de föddes i eftersom man ändå inte minns något. Pracka inte på adoptivbarnet en massa om hans/hennes "hemland", för det riskerar att få effekten att barnet känner det som att ni inte tycker att Sverige är hans/hennes hemland och som att det är extra viktigt på något sätt att barnet föddes på en annan plats! Låt barnet ha tillgång till den informationen, men tvinga inte på barnet detta. Själv tyckte jag det var rätt trist att se bilder o dyl från Sydkorea, det var ju som att se bilder från Surinam eller vilket annat land som helst som jag inte varit i och inte var speciellt intresserad av. Så vänta och se vad barnet själv har för intresse. Jag känner faktiskt mycket få utlandsadopterade som är specifikt intresserade av de länder de föddes i.
    Det jag menar med att samla info och dokumentera så mkt jag kan om en adoption blir aktuellt är att jag vill ha den kunskapen och de minnerna både för min och barnets skull... att om barnet någon dag skulle vilja veta ngt eller så så kan jag ge svar. Sen är min erfarenhet av barn att de brukar vilja titta i sina fotoalbum och att man berättar om deras tid som nyfödda och de första åren och då vill jag kunna göra det. Skulle aldrig tvinga barnet att ta del av informationen.
  • Destined star

    hej tjejer... Miniluvan vart från indien kommmer du???
    Själv har jag lyckats komma i kontakt m mitt barnhem via mail..tack vare en annan mamma här inne, vill gärna få tag i min kontakt person.. missa henne sist hon var i sverige.... känns lite spännade, det va "chefen" där nere som svara på mitt mail och ska vidarbefodra mitt mail till henne

  • Miniluvan

    Jag är född i Bangalore, vad jag vet, ska försöka ta reda på detta nu när jag ska åka. Det är nämligen så att jag bodde på ett barnhem som ligger utanför Mangalore, därför blev jag lite konfunderad när jag upptäckte det. Varför flytta mig 50 mil? Ska faktiskt träffa advokaten som hade hand om min adoption och nunnan som tog hand om mig. Det ska bli himla spännande.

  • TeddyTezzan

    Bara för att man är adopterad själv så tror inte jag att man känner att större behov på att adoptera. Jag kanske har fel men jag känner i alla fall itne så. För mej är mest självklart att få biologiska barn och kan jag inte det givetvis tänker man över adoption. Antar att dom flesta har den tankeverksamheten runt adoption. Först försöker man själv, Funkar inte det så söker man hjälp och fungerar inte det heller så ansöker man om tillstånd att adoptera.

    Ser jag som en naturlig del. Men som sagt. Visst tänker folk olika.

  • mammatillvictor
    TeddyTezzan skrev 2008-01-24 07:42:30 följande:
    Bara för att man är adopterad själv så tror inte jag att man känner att större behov på att adoptera. Jag kanske har fel men jag känner i alla fall itne så. För mej är mest självklart att få biologiska barn och kan jag inte det givetvis tänker man över adoption. Antar att dom flesta har den tankeverksamheten runt adoption. Först försöker man själv, Funkar inte det så söker man hjälp och fungerar inte det heller så ansöker man om tillstånd att adoptera. Ser jag som en naturlig del. Men som sagt. Visst tänker folk olika.
    Det är nog olika. Jag känner INTE som du. Jag har enda sedan jag var liten pratat om att jag ska bli mamma men inte HUR. Jag har aldrig lekt gravid med kudde under tröjan, alltid sagt att när jag får barn, inte när jag har barn i magen, min mamma har inte fött mig och jag tror det spelar in att vi valde adoption utan att försöka få hjälp för att bli gravid. Jag har alltid velat adoptera barn då jag velat uppleva det som mina föräldrar upplevde i och med deras adoptioner av mig och min bror. Hade jag blivit gravid lätt så hade vi adopterat syskon. Nu har vi fått vårt barn från Vietnam och jag är inte alls sugen på att försöka bli gravid för att få ett syskon.
  • Swati

    Likadant här, adopterad från Indien och kom till Sverige då jag var 3månader. Ang att få biologiska barn, jag har aldrig känt ngt behov faktiskt. Sen då jag fick reda på min psykiska sjukdom, vill jag ej ha biologiska barn och utsätta dem för detta.

  • Pernilla S

    Måste bara berätta något som är lite gulligt.

    Min stora stora tjej som är 4 1/2 år har precis varit med och hämtat lillebror i Kina.
    Hon pratar väldigt mycket om att när hon blir stor så skall hon oxå åka till Kina och adoptera ett barn. Det skall vara en flicka och hon skall heta Emmie, kanske kommer hon från samma barnhem som jag kom ifrån brukar hon säga.
    Och gifta sig det skall hon inte göra utan hon skall ha barnet själv. Men mamma och pappa får följa med henne och hjälpa till när hennes dotter skriker.

    Om jag säger att du kankse får en bebis i magen i stället så säger hon att det vill hon inte ha för bebisar kommer ut ur snippan och det vill inte jag.
    Sötnosen lilla!

    Det skall bli väldigt roligt att se vad som händer i framtiden. Skulle gärna ha en kristallkula att spå i.

Svar på tråden Till er som är adopterade!