Frågor ang förlossningsrädsla

Dåligt bemötande på förlossningen är en vanlig anledning att man är rädd vid nästa förlossning. Det är otroligt konstigt att barnmorskorna inte är bättre på bemötande! Det är ju superviktigt!
Skönt att du ska bli igångsatt. Jag hoppas allt går bra. Lycka till!

1. VAD är du är mest rädd för?

Jag var inför första förlossningen mest rädd för att tappa kontrollen, att få ligga där utan tät personalkontakt och SMÄRTAN!! När jag sedan kom att bli igångsatt med pinvärkar till följd och tillslut halvakut snittad hjälpte ju inte det mig att tro att en förlossning är fin eller kan gå bra och att kroppen är gjort till att föda barn även om snittet i sig gick jättebra.

2. Varför är du rädd? Dålig förlossningsupplevelse sedan tidigare?, hört andras förlossningshistorier? m.m.

Under första graviditeten var det mycket att jag hade hört andras berättelser men också pga ett fruktansvärt gynekologbesök bakom mig.

Var under graviditeten med andra barnet nästan än mer rädd för denna gången köpte jag inga solskenshistorier då jag hade egna erfarenheter.

2. Vad gör du för att minska rädslan, tex. avslappning, samtal med barnmorskan, auroramottagningen osv. Med första barnet gick jag på en privat förlossningsförberedande kurs och Aurorasamtal. Med andra fick jag också gå på samtal hos mödravårdspsykologen.

4. Hur skulle din drömförlossning se ut? Läs min förlossningsberättelse med andra barnet - den kom att bli helt fantastisk och jag kunde inte kunnat önska mig en bättre förlossning!

Jag är jättetacksam för svar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-23 15:27:01:
Vill lägga till en fråga:

Hur påverkar din rädsla dig när du tänker på förlossningen? Eller påverkar det dig i din vardag?

Jag var totalt lamslagen av rädsla i perioder, kunde till och med ha svårt att vara glad över barnet jag väntade. Tyckte det var jobbigt att prata graviditeter och förlossningar med folk pga oförståelse hos vissa över hur man kunde vara så rädd.

Ja just ja, glömde skriva med att min absolut största rädsla med första barnet jämte smärtan var att det skulle bli just kejsarsnitt...

Hej! Tänkte att jag kunde försöka svara också för att förhoppningsvis "hjälpa" dig lite:)

1. VAD är du är mest rädda för?
Allt utan smärtan egentligen - den vet jag att man kan få hjälp att hantera, men i övrigt - allt - att spricka, att inte bli lyssnad på, att inte få hjälp och stöd, att bli lämnad ensam (ensam tillsammans med sambon men utan professionell hjälp), att få panik, allt blod, osv.

2. Varför är du rädd? Dålig förlossningsupplevelse sedan tidigare?, hört andras förlossningshistorier? m.m.
Vet inte varför tyvärr... Har hört och läst och blivit mer och mer rädd ju mer jag fått veta:( (Blev rekommenderad att på om förlossning för att minska rädslan men blev alltså istället ännu mer rädd.) Började dessutom berätta redan i v 10 om att jag var rädd för en förlossning men fick ingen hjälp överhuvudtaget förrän i v 27 (psykolog) och v 29 (aurora)...

3. Vad gör du för att minska rädslan, tex. avslappning, samtal med barnmorskan, auroramottagningen osv.
Pratat med både en psykolog knuten till mvc och varit på aurorasamtal. Underbara människor som jag mött på båda ställen!

4. Hur skulle din drömförlossning se ut?
Har fått planerat snitt pga förlossningsrädsla, så en lugn och okomplicerad operation som slutar med att både barnet, pappan och jag mår bra.

5. Hur påverkar din rädsla dig när du tänker på förlossningen? Eller påverkar det dig i din vardag?
Innan jag fick beviljat snitt (var då i v 33) hade jag jättesvårt att sova, var ledsen jätteofta och storgrät "jämt" och tänkte på förlossningen många gånger varje dag, hade panikångestattacker, hade emellanåt svårt att ens riktigt glädja mig över vår bebis - rädslan tog nästan över glädjen.

Ytterligare en negativ sak med förlossningsrädsla är att man inte riktigt känner att det är ok att vara rädd inför en förlossning som är "det mest naturliga en kvinna kan vara med om" - man får ofta höra av omgivningen att det inte är något att vara rädd för, vilket gör att det dåliga samvetet man redan har över att vara rädd ökar och det blir ännu svårare att prata om det. Ett litet tillägg bara...

Lycka till med ditt arbete - och jag säger som alla andra - är det något mer du undrar över så fråga!

1. VAD är du är mest rädda för?

Smärtan,att inte få det stöd och den hjälp jag behöver.Att få en barnmorska som inte alls förstår.

2. Varför är du rädd? Dålig förlossningsupplevelse sedan tidigare?, hört andras förlossningshistorier? m.m.

Första förlossningen va jag rädd och fick gå på aurora samtal.Tyckte dock inte jag fick ut nått av det.Jag hade en helt underbar personal som hjälpte mig under förlossningen men fick panik under krystningen och tyckte då inte att jag fick nån hjälp.

2. Vad gör du för att minska rädslan, tex. avslappning, samtal med barnmorskan, auroramottagningen osv.

Jag har äntligen fått tid av barnmorskan att få prata med henne o förlossningen och om amningen.

4. Hur skulle din drömförlossning se ut?

Oj,jag har svårt att tänka i dem banorna och att uttrycka mig.Jag vet inte.Mycke stöd och mycke hjälp av min sambo o personalen.Att jag får hjälp med andningen o att dem pratar med mig.Och att jag inte får panik under krystningsarbetet.Kunde inte heller ta åt mig mitt barn när hon kom ut.Jag kände absolut ingenting.Önskar jag fick känna dem glädjekänslorna alla prata om.

Jag är jättetacksam för svar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-23 15:27:01:
Vill lägga till en fråga:

Hur påverkar din rädsla dig när du tänker på förlossningen? Eller påverkar det dig i din vardag?

Jag har svårt att förstå att jag är gravid.Jag är i vecka 35+4.Jag vet inte om det e nått fel på mig men jag kan inte få en bild av barnet i magen o fantisera om hur bebis ser ut o så vidare...

haJomi:

Jag svarade i din gästbok efter att jag läste din förlossningsberättelse!

Lillalivet:

Så skönt att du ha beviljats med ett snitt om det är det du önskar. Skönt att sjukvården tar din oro och ångest på allvar. Jag håller tummarna för dg att det kommer att gå bra!
Tack för ditt svar!

Anna83 m Juline:

Så ledsamt att du inte fick känna den glädjen över ditt barn efter förlossningen. Jag hoppas du uppleva det vid nästa förlossning.
Synd att inte fick den hjälp på aurora mot. som du önskade/behövde. Jag hoppas allt komer att gå bra för dig!

Jajamen, tack TS, roligt att du också kommenterar allas våra svar