Frågor ang förlossningsrädsla

Med mitt första barn var jag rädd och jag svarar på frågorna utifrån hur det var då. Nu är jag försiktigt optimistisk inför andra barnet och har inte alls varit i kontakt med specialistmödravården.

1. VAD är du är mest rädd för?
Att spricka så att min vestibulit förvärrades, att inte hantera smärtan. Att barnmorskan skulle vara som mina gamla gymnastiklärare (nedlåtande och pushande) och inte se till mina behov.

2. Varför är du rädd? Dålig förlossningsupplevelse sedan tidigare?, hört andras förlossningshistorier? m.m.
Eftersom jag levt med smärta i underlivet pga vestibuliten sedan jag var 15 år så var jag rädd att detta skulle bli värre. Jag är dessutom spruträdd och har ganska låg smärttröskel. Smärta gör mig inåtvänd och deppig.

2. Vad gör du för att minska rädslan, tex. avslappning, samtal med barnmorskan, auroramottagningen osv.
Fick träffa barnmorska, läkare och psykolog på KKs specialistmödravård. Jag lade ner mycket jobb på mitt brev till förlossningen, sökte information på internet och läste boken "Att föda några" gånger. Jag tog dessutom reda på könet på mitt barn för att det skulle bli mer verkligt.

4. Hur skulle din drömförlossning se ut?
Jag var väldigt nöjd med förlossningen, enda gången jag kände mig överkörd var när barnmorskan i inskrivningen tog av min TENS och föste in mig i duschen. Efter det var alla väldigt tillmötesgående, jag fick EDA så länge det gick, barnmorskan och sköterskan var väldigt aktiva under krystandet. De höll emot med varm handduk och sprayade med bedövningsspray. Den genomgående känslan var att alla var där för min skull och verkligen gjorde sitt bästa för att jag skulle ha det bra.

Fia 30:

Så jobbigt att ha ständig smärta. Förstår att det var skrämande inför förlossningen då. Har din vestibulit blivit värre efter förlossningen?
Skönt att höra att din rädsla och oro togs på allvar och att du fick en positiv förlossningsupplevelse trots det.
Tack för att du svarade!

1. VAD är du är mest rädda för?
Att jag inte ska få det emotionella stöd jag behöver av make och personal. Att jag ska bli överkörd av personal som undanhåller risker för mig,
att jag ska drabbas av komplikationer som gör att anknytningen till mitt barn försämras utan annan anledning än sjukhusets rutiner.
Litar inte på personalen.

2. Varför är du rädd? Dålig förlossningsupplevelse sedan tidigare?, hört andras förlossningshistorier? m.m.
Dålig förlossingsupplevelse. Mina rädslor har alla varit realitet för mig under första förlossningen.

2. Vad gör du för att minska rädslan, tex. avslappning, samtal med barnmorskan, auroramottagningen osv.
Skaffar information, har nog läst det mesta man kan läsa utan att börja läsa obstretik-faktalitteratur, blir kontrollfreak, tar ingenting för givet, går på anima(aurora)-samtal för att få godtagbar förlossningsplan, har bytt sjukhus,
tränar avslappning själv och med min man. Tänker ut scenarier och hur jag själv kan påverka och vad jag bara måste acceptera.

4. Hur skulle din drömförlossning se ut?
Spontan och vaginal, känna mig så trygg i att vara väl omhändertagen att jag kan fokusera på att föda istället för att dubbelkolla,
att värkarbetet rullar på i lagom takt och att jag får föda i min egen takt, att personalen är lyhörd, lugn, varm och förtroendeingivande,
att barnet mår bra hela tiden, att jag mår bra, att anknytningen får ta sin början omedelbart. Att jag får en bricka med fika den här gången

5. Hur påverkar din rädsla dig när du tänker på förlossningen? Eller påverkar det dig i din vardag.
I perioder har jag mått mycket dåligt, gråtit mig till sömns, varit på jobbet men inte fått mycket gjort. Har bearbetat min förra förlossning så mycket att
jag tröttat ut min man och att anknytningen till min dotter var litet svårstartad.

1. VAD är du är mest rädda för?
Jag e rädd för ALLT. Men sen har jag inte förlossningsrädsla utan ganska svår förlossningssskräck.  Föda prematur, gå över tiden, spricka, dö under förlossningen, att barnet ska dö under förlossningen, att kräkas, att bajsa ner mig, att spricka, att få komplikationer, att de ska bli urakutsnitt, att behöva göra en sån där axelvridning, smärtaan, att ej kunna hjälpa till ordentligt, att ej klara av att göra de som krävs av mig, att inte förstå vad jag ska göra, att få panik, få allergishock av bedövning.

2. Varför är du rädd? Dålig förlossningsupplevelse sedan tidigare?, hört andras förlossningshistorier? m.m.
Jag vet inte varför jag har sån skräck. Har alltid f¨ått panik vid tanken på en förlossning. Trodde de skulle ge med sig när jag väl blev gravid men nej nje. De blev nästan värre.
2. Vad gör du för att minska rädslan, tex. avslappning, samtal med barnmorskan, auroramottagningen osv.
Jag går hos en special jordmor. Här kallas de Gaia Jordmor. De är typ som Sveriges svar på Aurora har jag förstått. Hon och jag har samtal vi går och kollar på förlossningssal. Diskuterar olika hjåalpmedel och olika sätt för att jag ska få de lättare. Sambon är även med på vissa samtal för att få veta hur han bäst kan stötta mig osv.

4. Hur skulle din drömförlossning se ut?
Relativt snabb och enkel förlossning utan allt för mycke smärta och bedövning.

5. Hur påverkar din rädsla dig när du tänker på förlossningen? Eller påverkar det dig i din vardag?Jag går och tänker på de mer eller mindre vaarje dag. När jag tänker på den så får jag panik, kan börja hyperventilera, drabbas av panikångest osv.

Vad är du mest rädd för?
spricka och hela upplevelsen egentligen.

Varför är du rädd?
Förlossningen med sonen var det värsta jag varit med om,gick för snabbt för att hänga med mentalt,vattnet gick och fick smärtsamma värkar med två min emellan på en gång,blev en chock för kroppen som gick från 0-100.
Från vattnet gick till sonen föddes tog det 4 timmar.Under 3 timmar hade jag inga vilopuser alls,utan det flöt ihop till en enda värk,hann inte med bedövning.spydde och var okontaktbar pga smärtan.Sonen föddes efter 1 ½ timmes krystvärkar med hjälp av yttre press,där en bm till slut ligger med all sin kraft över magen,medans en annan för in sina händer i mig och sliter ut honom,sprack mycket pga det.

Vad gör du för att minska rädslan
Jag har ganska nyligen börjat prata om min förlossning och hur jag upplevde den med andra som har upplevt liknande,även med min fantastiska barnmorska.
Vi pratar även om kejsarsnitt eftersom jag starkt överväger det om det blir fler barn.Känns tryggt att det finns som alternativ

Hur skulle din drömförlossning se ut?
Om jag tänker mig vaginal förlossning skulle den se ut som en "lagom" lång komplikationsfri förlossning,där värkarna börjar lite smått för att sedan bli starkare och starkare,så kroppen hinner vänja sig,att hinna få EDA,och det viktigaste att kunna få hämta andan och kunna prata mellan värkarna och att slippa spricka så mycket igen.

Månsson:
Tack för svaret!
Va jobbigt du verkar ha haft det vid förra förlossningen. Det är jobbigt at bära med sig till nästa gång. Skönt att du får hjälp med att bearbeta det hela att du får hjälp inför den kommande förlossningen. Oftast brukar den andra förlossningen bli mycket bättre än den första när man har en dålig förlossningsupplevesle med sig i bagaget.
Jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra och att du får en trygg och bra förlossning nästa gång!

Zhoe: Tack! Det hoppas jag med! Förlossningen där jag ska föda på denna gång verkar vara mer i min smak och verkar ha samma förlossnings-filosofi som jag om jag nu kan lita på vad min anima-bm säger Så jag hyser stort hopp!

Angelzezzan:

Oj vad jobbigt du måste ha det! Du verkar lida av svår förlossningsskräck. Jag är verkligen glad att du får bra hjälp att bearbeta detta eftersom det är otroligt viktigt att du känner dig trygg och lugn inför förlossningen och att du litar på personalen. Du kommer att klara av det här. Din kropp är gjord för att föda ditt barn.
Jag önskar dig lycka till med allt och hoppas att det kommer att gå bra och att du kommer känna dig trygg inför förlossningen.
Tack för ditt ärliga svar!

Månsson:

Det låter fantastiskt! Lycka till!

Tack. Ja de e rätt jobbigt. Men de blir bättre och bättre men de e lång väg kvar. Går på möten ca var tredje vecka. Hör av dig och fråga mer om du vill