tänk värt.

Tyvärr så upplever alla förlossningen olika.
Mina tre förlossningar var olika (tvåan var så traumatisk eftersom jag fick ren panik och dödsångest när huvudet kom ut)
Med trean gick jag och pratade och bearbetade förlossningen med den förlösande barnmorskan och hon var även med vid den här förlossningen.
Värkarna blev nu en chock istället eftersom det gick så fort och gjorde så ont, men däremot gick det verkligen jättebra när huvudet kom ut- jag var inte det minsta rädd och var verkligen fokuserad.
Jag har alltid varit förlossningsrädd (även med första) och pratat med Aurora-mottagningen och nu vid sista graviditeten även med förlossningsBM.
Så rekommendationen från en erfaren är :sök hjälp och var inte rädd för att berätta om dina känslor.
Stöd från Aurora,BM och familjen gör mycket för att underlätta under graviditeten och förlossningen.
Fick även lära mig att andas "rätt" med sista (hjälper mot paniken både under graviditet och förlossning)

Blev igångsatt alla gånger pga av rädsla bla.
mina förlossningar:
1an tog 8 timmar,hade eda + lustgas (4190g,53cm,hattmått:38cm.)
2an tog 12 timmar,hade eda+lustgas (4300g,53cm,hattmått:37,5cm)
3an tog 3 timmar 45 min, hann aldrig få in lustgasen rätt och edan började verka när jag var öppen 10 cm (öppnade mig under tiden edan (bolous-dosen)lades 4-10 cm på 20 minuter)

Detta stoppade upp krystvärkarna, annars hade förlossningen varit över på nån timme. (3880g,51cm,hattmått:35cm)

little mommy skrev 2007-11-13 09:50:14 följande:

För mig som är hysteriskt förlossningsrädd så känns det nästan som ett hån att ett dygn pallar jag!
Med första barnet var jag så rädd att jag inte ens visste HUR barnet skulle komma ur mig! Ville inte föda varken vaginalt eller med snitt! Hoppades att man kunde kräkas ut barnet (för det hade jag ändå gjort i 25 v). Vår dotter föddes med snitt. Jag grät mig igenom halva "förlossningen"..
Nu är jag gravid igen, i v.5. Ska kontakta Aurora och börja bearbeta omedelbart. Sen får vi se hur det här barnet kommer till världen. Hur det än blir så kommer jag att vara nöjd!

Jag förstår att du vill muntra upp dom som är förlossningsrädda, men det är ju inte bara smärtan man är orolig för. Det kan nog ibland vara det minsta bekymmret, alla är vi olika.
Nu tänker jag inte dra upp allt som man kan tänkas vara orolig för, men i mitt fall om jag får en tvåa, så kommer smärtan vara det som jag oroar mig för minst.

Jag tycker att TS hade en bra poäng!

Sådär brukar jag tänka inför tandläkarbesök som jag ogillar, att de får tortrea mig i en halvtimme så är det över sen. Och jag tänker nog lite så om förlossningen också även om jag är spruträdd och skall försöka hålla mig ifrån smärtlindring förutom andning och lustgas. Att det är jobbigt en intensiv period, men sen är det över och då med något possitivt.

Härligt!
Trodde jag kom in på en peppande och positiv tråd... Men ack, här får man ännu fler skräckisar:(

jag själv låg och födde i 68 timmar med min dotter. så mitt sätt att tänka det är bara ett dygn använde jag mig av tills förlossningen kom. för jag var såååå rädd innan men så tänkte jag så, men det vart ju inte ett dygn för mig det var därför jag skrev (jag är ett undantag) för mig vart det ju 3 dygn. men tanken hjälper. ville bara ge andra den tanken att hålla ut tills det är över!det var tänkt som posiivt!!

little mommy skrev 2007-11-14 13:50:31 följande:

Men "tänk värt" säger rubriken.
Det är ju ingen sanning att alla "står ut" under en förlossning, endel får ju panik av smärtan eller den förlorade kontrollen
(jag och många fler).

När jag var livrädd med den sista och var inne här blev jag väldigt irriterad när folk skrev att man bara ska "stå ut", jag ville hellre veta varför andra var rädda och få råd för vad man skulle kunna göra åt sin förlossningsrädsla.
Så därför delar jag med mig av min förlossningsrädsla, varför jag var rädd och vad jag gjorde för att underlätta för mig själv.
Tror endel blir hjälpta av mina råd.
Därför skrev jag inlägget (det första).

Andnings-rådet fick jag härinne och jag bad min förlossningsbarnmorska hjälpa mig med rätt andningsteknik.

Jag å sambon var där tillsammans och lärde oss,han fick hjälpa mig genom att massera min hand med olja (lugnande) och sitta bakom mig och hålla på mina axlar,massera ryggen och andas med. Andningen hjälpte mig att slappna av både under graviditeten (när jag blev panikrädd inför förlossningen) och under förlossningen.

Ska tillägga att det jag var mest panikrädd för inför sista förlossningen gick jättebra tack vare förberedelsena med samtal och andning/avslappning(krystskedet). Står i mitt första inlägg.

Rädd eller inte, ut ska den och det har jag inte mycket att säga till om. Hur lång tid det tar eller hur man kommer att reagera på smärta osv kan ingen svara på i förväg.
Men som jag skrev innan så vill jag bara bli peppad...
Ska öva andning o massage och göra det jag kan för att underlätta och förbereda, sen ska jag lita på mig själv, naturen och barnmorskans/ läkarens kompetens.