tänk värt.
För mig som är hysteriskt förlossningsrädd så känns det nästan som ett hån att ett dygn pallar jag!
Med första barnet var jag så rädd att jag inte ens visste HUR barnet skulle komma ur mig! Ville inte föda varken vaginalt eller med snitt! Hoppades att man kunde kräkas ut barnet (för det hade jag ändå gjort i 25 v). Vår dotter föddes med snitt. Jag grät mig igenom halva "förlossningen"..
Nu är jag gravid igen, i v.5. Ska kontakta Aurora och börja bearbeta omedelbart. Sen får vi se hur det här barnet kommer till världen. Hur det än blir så kommer jag att vara nöjd!