Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
Kattöga: det är precis så jag känner nu också. Jag har inte läst den, men jag har läst och håller på att läsa Gudrun Abascals bok "ATt föda". Den rä cokså väldigt bra.
Jag tar till mig alla knep som går nu för att fokusera framåt, så jag kan gärna testa den där teckningen. När jag nyss hade blivit mamma (eller nyss och nyss, nåt år senare) så var jag på en kurs en helg med en förening. Bodde själv på hotell och åkte tidigt från festen. Då fick jag plötsligt för mig att teckna hur jag såg på mig själv - både som mamma och min kropp eller hur man ska säga. Jag fattar inte vad som flög i mig men det var pånågot sätt väldigt bra nrä det väl var gjort.
En sak som jag har upptäckt när jag sett förlossningsserien (och som jag inte visste rent direkt så där innan) är att jag blir upprörd, får ågnest, gråter och blir väldigt känslomässig när mammorna är oroliga för bebisarna och just under själva krystningen. Visste inte att jag var så rädd för krystningen, även om jag ju borde fatta i och med att jag upplevde hela det där med sugklockan coh så som väldigt hemskt. Det har varit väldigt lärorikt för mig att titta på serien!