Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Jag är gravid i v. 34+2.

Andra barnet. Jag var förlossningsrädd innan första, men framåt slutet så hann jag känna mig väldigt peppad och fokuserad på att fixa förlossningen. Sen var jag värksvag och bebisen mådde dåligt under förlossningen så dom kunde inte dra på värkstimulerande så mycket att det hjälpte. Därför blev det långdraget, var nära att bli akutsnitt och slutade med sugklocka då fosterljuden gick ner till under 60 slag per minut. (lika bra att ta en presentation av mitt förhållande till ämnet förlossningsrädsla också )

Själv då?

Jag kommer troligen ocskå att få igångsättning. Fast jag betvivlar att det kommera tt behövas. Är ju beredd hela dagarna och nätterna nu. Har just nu förvärkar var tredje minut igen, så psykande!

Hur långt gången är du?

Oj, då är det verkligen dags snart! Har du fått något extra stöd under graviditeten (utifrån förlossningsrädsla)?

Å, vad tråkigt att höra! Bra om du får extra stöd nu! Jag antar att man tänker mer och mer på det ju mer det nrämar sig. Själv får jag ju psykbryt bara av att gå omkring med dom hrä nedrans förvärkarna hela tiden!

Ska faktiskt ta och lägga mig igen för att se om det blir bättre. Annars kanske jag vill åka in och kolla läget.

0Love0: det låter som att dom inte sätter igång en förlossning pga rädsla? Har någon sagt så till dig, eller har du läst det i journalen eller på nån sorts informationssida? Min aurora-bm ska prata med läkaren där som beslutar om ifall jag ska få igångsättning eller inte. Jag lovar, jag bryter ihop om jag inte får det! Men i så fall kommer jag att bryta ihop tillräckligt för att få planerat snitt. Fast nä, fy!

angelzezzan: ajdå.

kattöga: tack för länken! Jag hade tappat min favoritsida med info om snitt och den du skickade var ju jättebra när jag skummade nu. Ska läsa den noga sen.

Jag har blivit så nervös för att gå och lägga mig. Är så rädd för förvärkarna, för att förlossningen ska dra igång på allvar och att förvärkarna annars ska hålla mig vaken pga smärtan eller oron för förlossning. Det hade lugnat ner sig så bra under kvällen, men jag fick just den värsta värken hittills för dagen. Inte påminner det lite om förlossningen heller! Blir så nervös. läkaren på mvc sa ju att det kan gå fort nu om jag får riktiga värkar. Men hur ska man veta när dom blir riktiga om man har haft förvärkar sen v. 24???

Iiiiik, jag ska in på förlossningen nu. Jag har haft värkar under natten var tredje minut. Fast det höll bara i sig ca 3 timmar innan det blev lugnare.

Tack allihopa! Slockande innan jag hann rapportera in efter att vi kom hem igen, så nu får ni hela långa storyn lite sent istället.

Jag känner mig så lättad efter kontrollen på förlossningen! Inte minst
för att dom var så otroligt ifna mot mig och gjorde att min oro för
förlossningen minskade radikalt.

Det som droppade i samband med sammandragningarna var i varje fall inte
vatten, tack och lov! Så nu har jag börjat få dom där vattniga flytningarna
som kommer på slutet (gjorde det när jag väntade Irma sista veckan i alla
fall). Jag fick beskriva mina förvärkar och berättade att det ibland känns
som om bebisen samarbetar med dom och trycker sig neråt samtidigt som dom
kommer. Det visade sig att den känslan stämde i alla fall, för från rörligt
för minde än en vecka sen så har bebisens huvud nu tryckts ner och fixerat
sig.

Mvc-läkaren tyckte ju att tappen var kort, men vid vul såg dom att den är ca
4 cm. Visserligen 1,8 kortare än sist då för min del, men alltså fullt
normallång. Jag pustade ut rejält! Samtidigt såg dom att jag börjar
öppna mig inifrån och så är det ju pyyytte att den inte är helt och hållet
sluten. Men inte så att den heller kan sägas vara öppen direkt.

Dom pratade hela tiden att "om du föder bebisen om en vecka" eller "vi
hoppas nu vekrligen att den blir kvar i magen två veckor till". Sen
berättade dom att dom förlöst en bebis idag i början av v. 35 (enligt vårt
sätt att säga) och att den bebisen inte ens behövde stanna kvar på
sjukhuset.

Fast jag tror, när jag hör hur lång tappen är, att det kommer att ta flera
veckor till. Dom vill ändå att jag ska vara beredd på att det kan gå fort,
men jag behöver inte åka in om jag har förvärkar som går över inom 4-5
timmar förutsatt att jag inte känner att det gör för ont. Då skulle jag
ringa in för bedömning.

Fick med mig 10 st * 2,5 mg bricanyl hem (eller rättare sagt 5 stora som jag
ska dela) som jag ska få för att sova på dom närmaste tio nätterna. Vilken
lättnad!

En sak som var bra var att dom hade läst i min gamla journal och min nya nu innan jag kom in, vilket gjorde att dom visste att jag var förlossningsrädd och hur jag upplevde min förra förlossning. Det gjrode att dom var extra fina och lugnande. Blev så otroligt bra bemött! Ena läkaren sa till ohc med att det gör ju inget om bebisen kommer om en så där två veckor, för då blir det ju en lättare förlossning för mig. Det tyckte jag var rätt gulligt, att hon tänkte på mig och min förlossning!

Tack, ja det kändes otroligt bra!

DrottGirl: vet inte, men har du inhalator eller tabletter? Det dom sa till mig är att man blir tillvand, så om man tar tabletterna under en längre tid vänjer sig kroppen och dom gör inte längre någon verkan. Men om man inhalerar bricanyl är det ju tämligen lokal påverkan på lungorna. Fast jag vet inte. Jag använder sällan mina akut astmasprayer. Man kanske kan få bricanyltabletter frö andra problem också?

Det var jätteskönt att träffa personalen och att jag fortfarnade känner mig så lugn! Dom två senaste gångerna jag varit på förlossnignen har jag ju varit spyfärdig, gråtit och i mina tankar bara skrikit "KEJSARSNITT!" efteråt i flera dagar. Vem vet, chocken kanske kommer, men jag tror att i och med att jag är rädd att det ska starta upp varje kväll så börjar jag vara väldigt mentalt förberedd på förlossningen nu.