Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
Lukas syskon: börjar nästan grina när jag läser vad du skriver om föräldrakärleken. Det är så otroligt sant! Eftersom jag vet den här gången vad det innebär att ha en helt fantastisk relation mellan barn och förälder (till min 4-åring) så har kärleken till pyret i magen kommit mer automatiskt tycker jag att det känns som. I allaf all så här när jag är gravid, hoppas att det känns lika underbart när bebisen föds!
Det där med avstanningshjälp, hur funkar det? Min aurora-bm har ju snarare sagt att dom inte kan göra något åt om det går fort. Det är ju min största skräck (ironiskt nog med en 2-dygnsförlossning bakom mig). Sen tyckte hon att jag också måste fundera över det där med ev. sugklocka vid behov. Alternativet kan ju vara akut eller urakut snitt och det verkar ju inte vara nån höjader. För dotterns del hade väl det enda alternativet varit urakut för att hon inte skulle få syrebrist. Jag frågade ju om jag skulle kunna få ul för att se om även detta barn har navelsträngen flera varv runt halsen, men det ksule jag inte eftersom det inte behöver betyda att dom mår sämre. Brrr, läskigt att tänka på såna där saker!
Apan: vad bra att du kan få extra-ul för att kolla hur stor bebis är! Angående att byta person så kanske du kan ta hjälp av sambon eller så om det känns för jobbigt själv? Eller att ringa receptionen där hon jobbar och säga att du känner att det inte fungerar för dig med personkemin och att du behöver få träffa någon annan eftersom det är så känsliga frågor man ska prata om? Hoppas att du ska hitta ett sätt, detär viktigt att du kan känna förtroende för den som ska hjälpa dig på aurora!
DrottGirl: välkommen hit!
Usch ja, jag vill knappt tänka på tiden efter förlossningen med dom där stygnen coh toabesöken.
Vad tråkigt att du inte kände förtroende för förlossningspersonalen. Det var det som jag hade med som gick mycket bättre än förväntat på min förlossning, vilket gör att jag ändå kan tänka mig att prova igen. Samtidgit har jag också valmöjligheten - vaginal förlossning eller planerat snitt. Har även diskuterats igångsättning.
Fast min värsta oro är att jag ska föda snabbt. Min förra förlsosning var två dygn, men när det väl började hända nåt var det från 5 cm öppen till framfödd på 2 timmar. Otroligt påfrestande för kroppen!
Hopaps att det ska gå bra när du träffar läkaren snart och att det känns lättare att komma fram till ett beslut efter det!
Kattöga: vad synd att aurora inte tar dig på allvar utifrån hur du kände att personalen bemötte dig sist! Alltså jag måste ha tur med min för hon har lyssnat massor på om det här med min förlossningsdepression, om anknytningen, mitt dåliga samvete gentemot dottern om hur jag upplevde den förlossnignen osv. Samtidigt ville hon ju också då att ajg skulle träffa psykolog fö ratt prata mer om just dom bitarna, medan vi ska koncentrera oss på att planera förlossningen.
Jag funderar också på förlossningsställningar och sprickrisken. Känns ju jättesvårt! I vissa böcker står att upprätt förhindrar större skador mot mellangården och samtidigt borde det ju gå snabbare om man är i upprätt position såa tt bebisen liksom bara flyger ut?! Jag vet varken till eller från nu. Hoppas bara på att slippa gynställnign och klocka!
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jobbig natt inatt igen! Massor med förvärkar, jag var vaken i 4 timmar med tilltagande värkar och profylaxandades. Fick en liten blödning också, men det var ju garanterat för att läkaren undersökte tappen igår. Den är visst extra känslig när den är mogen och förkortad. Men alltså vilka processer det sätter igång nrä det ällelr förlossningsrädslan! Jag känner mig så rädd och orolig att inte hinna förbereda mig bättre. Även om ajg vet att jag gick så här länge med dottern. Sen så känns det som att jag nu också måste vara uppmärksam hela tiden (läkaren sa ju att det kan gå fort!) och ständigt går coh väntar på förlossningen. Ynk!